Senaste tidens trevliga och rätmätiga fokus på Mercedes A-klass, nu som nytillkommen i tidningen klassikers scoop, har fått mig att börja fundera. Hur är det egentligen med Chrysler Pt Cruiser? Visst jag inser att dess klocka ännu inte har slagit ”25 år”. Men jag upplever att det är en bil som möjligen har ett teoretisk potential som tillkommande entusiastvagn. Jag skriver teoretisk eftersom den vagnen verkar vara en vattendelare bland alla som har ett intresse för bilar, där merparten verkar ha en stark uppfattning om dess (o)-värde som samlarvagn.
Jag tog mig friheten att inventera mitt tidningsarkiv i jakten på om redax medlemmar i sina tidigare värv möjligen haft någon dokumenterad interaktion med nämnda vagn. Skallgången i arkivet gav en lite spretig bild, visserligen gav redaktör L en smula hopp i sitt test i TV #18:2000, där Cruisern troligen skulle leva längre än nyhetens behag. Men övriga förekomster är en smula artigt ingetsägandes. Funderingen är givet, finns potentialen för Pt Cruiser att kvala in som kommande entusiastbil? Eller är den för evigt att betrakta som en historisk parentes likt Plastcyklar och Bebopjazz där produkten på pappret säkert var bättre än verkliga världen? Även om det finns en handfull tillskyndare som för evigt må hålla sitt hjärtebarn som den ultimata (av)arten.
Jag passar på att bolla frågan vidare, kanske som ett ämne för panelen att stöta och blöta i kommande podsammantränden. Men passar gärna på att medsända en liten brasklapp likt djävulens advokat. Pt Cruiser är ju en vagn som svårligen gått gemene man förbi. Prisbilen idag är ju i spottstyver-klass och garanterat bottennoterat och utbudet av varianter och specialutgåvor övertrumfas väl endast av de som erbjuds av en annan vagn, som har sin trogna skara tillskyndare, 2 CV.