Gräddtårta eller knäckebröd

Att journalistik i mångt och mycket handlar om att väcka frågor och förhoppningsvis även ge svar det ligger i dess dna. Wikipedia sammanfattar det att typiska ansatser för journalistik ofta är Vad, var, när, vem, hur och varför?

Jag kommer ofta åter till ett biltest som i mångt och mycket sammanfattar allt ovan med ett motpåstående. Artikeln är daterad dagarna innan jag skulle fylla 12. Intressant nog så har konklusionen man kom fram till hängt med som ett mantra i mitt sinne sedan dess.

Om man nu ska bena lite hårdare i det så visst, jag befann mig i den sweet spot i livet är jag var just på väg att byta från mellanstadiet till högstadiet och hela livet låg framför mig. Där och då var jag en stor fisk i en liten damm för att ta lite österländsk filosofi på tillvaron. Några år senare skulle hela världsordningen kastas omkull och spelplanen för allas vår bild av efterkrigs-Europa och dess intressesfärers utsträckning omdanas fram till dags dagar.

Åter till den helige skrift, vi talar förstås om Teknikens Värld – denna katalysator för min världsåskådning ur ett motorperspektiv. När jag i dagarna fastnade med den där fråga i huvudet så var de läge att ta bra nämnda artikel ur arkivet. Objekten som TV valt för sin provkörning var två lika men ack så väsensskilt olika vagnar. Den ena – gräddtårtan – en välspecad Honda Legend Coupé med V6-motor och i princip fullkryssad tillvalslista. Den andra – knäckebrödsvagnen – en undermotoriserad 4-cylindrig Mercedes 230 CE – alltså Coupévarianten på samtida E-klassen.

Utgången var väl inte helt given även om det på pappret var solklart att Hondan skulle vinna. Där någonstans såddes fröet till konklusionen som följt mig sedan dess. Kan man tänka sig att äta gräddtårta till frukost år ut och år in? Eller är det kanske bättre i långa loppet att satsa på det något mer allroundalternativet och satsa på den lite mer jordnära Kläckebrödslinjen?

Svaret kommer bli mer livsåskådning än passion för bilar. I mitt fall så är det knäckebrödet som hägrar. Det känns lite tryggare och stabilare med det lite mer nedtonade och inte fullt så effektsökande. Men i gengäld – ibland ska de vara fest också….

Vem skribenten var hör jag dig fråga – lite otippat får jag svara Michael Åhman som sedermera kom att vara redaktör för en annan långkörare i min samling – Bilkatalogens senare del och därefter engagerad i förlaget Egmonts produktioner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.