I min ungdom så figurerade två Volvo 340. Den ena en tidig Remjohan som, om minnet inte helt sviker, varit min flickväns farfars bil just innan frånfället. Den andra, en lite senare 345:a, som morsan skaffat för att ersätta sin Toyota Tercel där rosten gnagt på diverse ställen, inklusive bränslepåfyllningsröret.

Så här med snart 30 års perspektiv och filtrering av minnesfragmenten så framstår vagnarna som inte helt oävna. I praktiken kom att jag ta över förvaltandet av den senare och den var med mig i ett antal år. Möjligen skulle jag säga att den svagaste punkten var bakhjulslagren som jag fick byta regelbundet. Ja jag tror det blev tre eller fyra byten med mindre än ett år mellan tillfällena. Råkade förresten hitta den specialsplipade gigantiska hylsan på heltumssockel som gjordes för att kunna lossa medbringaren från navet.

Förra året så dök det upp en vagn på blocket som triggade vissa tankar. En senare (dvs efter 1982) 343:a med variomatic-lådan – alltså en äkta Remjohan. Tråkigt nog var det lite andra objekt som hann före i min prioritering, så som Roffe och Ludovico – En Audi. Så här med facit i hand så borde jag ha tittat på nämnda vagn, ty hur många åker på bilträff i dag med en bil som går lika snabbt bakåt som framåt?