Dag får tillstå att jag må ha inspirerats av att min bror gjorde slag i saken. En fransk liten halvmodern skåpvagn var något som han tyckte skulle vara praktisk och rolig. Senast jag agerade på feeling var när lilla Jimmy hamnade i vår ägo. Ett inte helt solklart köp i och med att Jimmy såldes på rot då den stått ett par år. Men känslan av att det borde gå att lösa, övertrumfade allt former av tveksamhet och tvivel.

Mer sentida förvärv har möjligen präglats av ’vånda’ var och ett på sitt sätt. Rikke-Tikke-Tavi i form av att köpa något så gammalt och framförallt oskådat. Ludovico En Audi för priset var för högt och vagnen inte helt den jag ville ha. Helmuth Kohl för att den var så kosmetiskt rostig.  Ärlige Roffe på grund av logistiken att förflytta något så dött till en så hög kostnad per meter. Ja gräver man djupare kan listorna säkert göras oändliga.

Idag drabbades jag än en gång av Feeling. Objektet i fråga, en Citroën C3. Just i den där retroformen som var så populär några år in på 00’talet. Beskrivningen inte helt oäven, skicket svårbedömt då topplockspackningen är misstänkt som bristfällig. Tid för analys, ja två minuter räcker väl om magkänslan är rätt? Prisbilden ja helt klart acceptabel.

Nu återstår mest att få avhämta härligheten i eftermiddag. Logistiken med att få alla detaljer på samma plats gjorde att jag fick avvakta lite i upphämtningen.