Blotta utsikten att se lilla Trikålåren i en så pass agil vinken i garageöppningen lovar gott.
Mindre gott; den mest felande länken på vänstra sidan
Även den högra var brusten, om än så pass väl så att den stannade kvar i sitt säte
Någon timme senare så var de nya svarta och framför allt hela fjädrarna på plats. 
Ännu en gång har Trikålåren nedkommit med ännu ett fel.
Nu vill fjädern vänster bak lämna sin plats – med andra ord körförbud på plats.
Till Trikålåren så har jag just gjort en ny list till regskyltshållaren. Ordalydelsen, passande nog från en fransk hit för sådär 10-15 år sedan. ”Car les problèmes ne viennent pas seuls”. Översatt ska det visst uttydas ”för problem inte kommer ensamma”.
Ja det har uppenbarligen inte bara varit ett problem med Trikålåren. I de fall när jag försökt avhjälpa ett så kommer det ett annat på köpet. Nu är det säkert inte bilens eller slumpen. Nej just nu känns det som om det här med problem ligger i tiden. Lite som prövningar som kastas framför mig i smått som stort.
Nej på den fronten så är problem inte en bristvara. Minnesgoda besökare här vet sedan gammalt att mitt dagliga värv är kopplat till ett annat problembarn. Nämligen Regionen här i gnällbältet. vi behöver inte gå in djupare på exakt vilken av de tre. Jag nöjer mig med att konstatera att även arbetssituationen har stora mått av just problem. Eller kanske mer korrekt, saker som måste ställas in tack vare lappkast i verksamhetens direktiv. I veckan som gick blev mitt tilltänkta uppdrag att hänga på gärdesgården så till sägandes.
Som den luttrade realist jag numera fått lära mig att vara, blev jag inte överraskad men synnerligen irriterad och frustrerad. Å andra sidan. Med såna kantbollar i jobbet så är det ju bra att ha en dålig Citroën att ta ut frustrationerna på. Dessbättre en bil som var nästan gratis när jag skulle förvärva eländet. Dessvärre är den lika intressant i sig som en påse osaltade jordnötter. Man kunde önska det fanns något lite mer inspirerande att lägga krutet på.
#GladihågendetinteblevnågonteknikstinnBMW
Jag får erkänna, i början tänkte jag ”nej det är inte ditt fel, det är jag som inte riktigt är van”. 35 år av skruvande har väl givit mig viss jargong och förförståelse intalade jag mig själv. ”Och som alla nya relationer så krävs ett mått av att lära känna”.
Såhär ett halvår in i ägandet av en Citroën C3 så har tvivlet grott. Ja inte så mycket på min del i att relationen ”oss” emellan ständigt kommer på kant. Nej nu är jag fullt övertygad om bilens inbyggda och rotade aversion mot mig som dess vårdare. Jag vill understryka att jag på intet sätt varit bilen ogin eller snål. Nej det ligger ständigt en ny radda av små askar, ja det sägs ju att de bästa av presenter kommer just i små paket. Ja då helst från namnkunniga leverantörer. Så även i detta fall. Alltsammans av kvalisorter och fabrikat från värdiga fabrikanter som även haft äran att leverera de ursprungliga delarna. Ja även om nu kartong nu råkar sakna de två Chevron tecknen stiliserade
Att övertygelsen nu är stadfäst kom sig av eftermiddagens utsatta mission. alla gummidetaljer i framvagnen ska förnyas. För säkerhets skull kommer samtliga delar från FAG och innehåller med originalet identiska små skruvförband, strålskydd och allt annat sånt som mindre nogräknade firmor lätt skulle förbise.
Redan i våras, ja då när fjädrarna fram skulle bytas påvisade Trikålåren ett svårsmält partytrick. Då i from av att drivaxlarna hoppar ur differentialhuset och därmed dränerar växellåda och slutväxel på svårfunnen och milt sagt kostsam växelllådsolja. Tror du inte bäste läsare att samma partytrick förevisades idag igen. Med minst lika tråkig impregnering av garagegolvets betong. och minst lika tomt växelhus.
Nu är jag övertygad – Bilfan hatar mig! I gengäld börjar jag nu generalisera och hyser likartad aversion vagnar från landet där escargot antas vara en delikatess. Nej tacka vet jag nåt från surkålsbältet i österled istället. Ja gärna med en schnitzel i form av ett elefantöra med tillhörande stekt potatis och tartarsås…
Att UPS inte tillhör favoriterna av fraktleverantörer kan tillstås. Efter att mitt paket väntat i en vecka i Västerås på att någon själ väl skulle lasta den så kom paketet äntligen idag.
Att byta kylare på en Citroën C3 är en barnlek. Två självgängande skruv två kontakter och fyra slangklämmor så var saken utagerad.
Att vi alla någongång i livet tror oss ha en viss tanken om religiositet borde vara allmänt gods. Om du inte själv ännu kommit till den insikten å säger jag bara ”Vänta du och se…”
I mitt fall har denna faktor fått epitetet ”Han som blandar kortleken”, ja mest för att jag inte direkt vill tillskriva mig någon annan högre makts ståthållare som just den högre makten.
Just en sådan kurvboll kastades in i leken idag. För att snabbt rekapitulera, jag har troligen landat i att jag får bita i ett synnerligen surt, eller kanske rättare sagt dyrt, äpple. Detta då i att uppnå någon högre form av bilvårdare. Själva objektet i fråga må vara onödigt att presentera just i detta nu. Men jag kan konstatera att det är något som garanterat inte kommer lösa några som helst praktiska problem. Inte kommer vara särdeles ekonomiskt korrekt. Eller för den delen korrekt på några direkt andra plan heller. På ren svenska, en massa bortkastade pengar, men förhoppningsvis pengar som gör att jag får någon känsla av tillfredsställelse.
Lagom som hälsningen nedplitats i datorn, lite för att få mogna och meningarna få landa i något, så landade getögat på blocket. Tro det eller ej, men ta mig tusan så hade ännu en Citroen C3 landat för försäljning. Denna gång i Ö om än kompassmässigt i andra väderstrecket ställt från var jag hämtade ”Trikålåren”. Prismässigt tre gånger så dyr som tidigare nämnda trikåkår men i gengäld av den udda skogsmullemodellen av ett par årgångar yngre utgåvan. Den har dessutom en motor som verkar ha 50 % fler glada hästkrafter under huven om nu det enkom vore en väsentlig faktor. I skrivandets stund, ca 3 timmar efter att annonsen kommit ut så har svar ännu inte landat hos mig. Möjligen är det hela redan överspelat och utagerat. Men hoppet lever ju alltjämt. Snacka om Kurvboll så här från coachen…
Idag fick Trikålåren bekänna färg, 44 mil mestadels snabb landsväg i nära trettigradig värme. Allt förflöt synnerligen odramatiskt
Det är inte utan att jag uppskattar att Trikålåren har väl fungerande AC
Trikålåren var ju inte direlt tänkt att bli ett ”sommarplågan-projekt” när jag skisserade det hela den där söndagen i mars.
Nej tanken var att snabbt skaffa något som verkligen stod med ena hjulparet på skroten och den andra i trafiken(?).
Just på så sätt så har projektet förlupit som planerat, motorn klarade sig med ett byte av topplockspackning. Ja och lite vätskebyten så som olja och kylarvatten. Sedan kom ju sakerna till efter besiktningen. Fjäderbyten, bromsmassage och byta lite lampor. Ett oplanerat påbjudet oljebyte i växellådan tillkom.
Så även check på detta. Alltsammans kollat av Opus som hade kampanj på efterkontrollen. Så nu är härligheten trafikduglig….
Ja så när som på ett enormt klånkande i framvagnen…. Och visst, precis som besiktningsteknikerna konstaterat, glappa stabilisatorstag har liten påverkan på trafiksäkerheten. Dock är det ytterst irriterade när det rasslar och smäller närhelst man åker någonstans i Ö….
Så sista anhalten blir nu att Amazon får sända över två stag för någon trehundring så ska väl det gå att få tyst på även detta.
Vad härnäst hör jag dig fundera över. Ja även jag funderar. men troligt är väl att någon stackare som behöver en billig slitochslängvagn med kry AC för priset av en cykel, mobiltelefon eller iPad om man nu väljer att se det på så sätt? Framtiden får utvisa, men först ska den trots missljuden där fram få besöka lärdomsstaden i öster inom kort.
Det sägs att repetition är såväl lärandets motor men även enda vägen till att nå perfektion i det man gör.
Med något som liknar grunden för någon form av agglomerationsteori skulle jag säga att merparten av mina fordon tenderar till att få samma problem – samtidigt. För några år sedan var det sommaren av bromsslangar. Om minnet inte mig helt spelar diverse spratt så fick fyra(!) av den dåvarande vagnparken anmärkningar på bromsslangarna. Nu på försommaren verkar det vara fjäderbrott som grasserar hej vilt. Såväl Trikålåren som Uncle Ben har diagnostiserats lida av sjukan.
Att Trikålåren lider, ja det var inget större dilemma, den lilla citroënen ingår inte i ryggraden i vagnparken så det gick att skjuta på framtiden. Men när jag vid en liten inspektion konstaterade ett utbrott även hos hustruns Skoda Unce Ben, var läget kapitalt annat. Just den lite större Skoda är den vagn som utgör livsnerven i hustruns och mitt gemensamma transportnav. Läget var dessutom inte direkt så det gick att skjuta på framtiden.
Här var det bara någon centimeters marginal innan totalhaveri och allt vad sånt skulle kunna innebära. Lika bra att lägga en beställning på allt som rimligen borde gå åt för att sätta nya fjäderben där fram. Budgetmässigt inget att skriva hem om. Allt som har med bil att göra om inte är femsiffrigt i beloppet får ju anses vara ett klipp. Ja i alla fall när det handlar om Uncle Ben där funktion behövs prioriteras.
Men fullt så enkelt avlöpte inte det hela. Ty det verkar finnas flera utföranden på stötdämpare. Det som väl fanns i kartongen hade inga direkta likheter med det som fanns på bilen. Snabbt rådslag mellan höger och vänster hjärnhalva. Byt fjädrar och skicka resten i retur.
Så efter en massa maratonskruvande av fjäderben, alternerat mellan såväl Trikålåren och Uncle ben så är trepå plats och bytta. Den fjärde och sista – utgör nu Triklåren som ligger i garaget och inväntar tid, engagemang och framför allt en något mindre misshandlad tekniker, helst en sådan med fungerade vänstertumme och betydligt mindre inflammation i övriga fingrars alla leder.
Att just repetition skulle göra att jag nått perfektion, det håller jag för otroligt. men ett par tips och trix har jag säkert kommit på. frågan är mer om jag kommer kunna nyttja kunskapen någon annan gång:-)
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.