Av gårdagskvällens sena smskommunikation med säljaren hade han blivit dels säkrare dels än mer osäker på vad som verkligen gällde.
Nu var planen inte längre att mötas vid bilen, utan i central lärdomsstaden, på ett av alla dessa namnkunniga lunchställen mitt i smeten. Eftersom vår spekulant mycket väl visste var bilen huserade så var lunchrestaurangen ett sidospår milsvida från bilens uppställnignsplats. Så på så sett var läget än mer oklart än innan. På klarhetskontot fanns i alla fall en tidpunkt och en plats för att sammanstråla.
Nej det var onekligen en vindlande dans som utspelade sig framför hans ögon. Samtidigt kunde han lite begeistrat tänka att det var upp till säljaren att sätta agendan. Det var väl inte var dag man funderade på att överlåta en bil som köpts 39 år tidigare och som följt med till två kontinenter och minst tre länder? Med ens slogs den potentielle köparen av en annan, ack så mycket större tvivelaktig tanke – tänk om det inte var med just honom som detta ”kromande och krumbuktade” planerats. Den rivaliserade köparen från stockholm kanske hade initierat det hela?
All denna tveksamhet och omständlighet skulle få sin upplösning, ja bara om sådär en 5-6 timmar – förhoppningsvis.