Den ständigt gäckande TSVFS 1985:55

Att vi i detta land varit väldigt duktiga på att upprätta diverse styrdokument håller nog mången med om. Att myndigheterna av idag även har den goda smaken att tillhandahålla nämnda källmaterial via webben är fantastiskt.

Här för leden, ja ett par dagar seden så skrev jag ett litet inlägg om att det var 50 år sedan beslutet att införa kravet på avgasrening fattades. Sedan kom det att dröja fram till årsmodell 1976 innan kravet effektuerades på marknaden.

Just detta stela regelverk gjorde livet svårt för mången som hade ambition att få med sig en bil hem från utlandet. Ja så vida bilen inte var får årsmodell 1969 eller tidigare. Där och då var det kanske mindre påverkade. Men över tid, ja vi pratar in mot 1980-talets mitt. det var det klart begränsande. Mången av dem som flyttade hem efter avslutade studier eller arbetsposteringar kunde rimligen inte ta med sig bilen hem.

Som ett led i detta tillkom ett litet kryphål. Aja – ett undantag ska väl sägas som inte heller i praktiken var helt kostnadsfritt. Men om man som återvändande svensk eller för den delen migrerande utlänning ägt och brukat en bil i minst 12 månader innan återflytt så kunde denna få tas in som så kallad ”Flyttsak/flyttgods”. Själva dispensen gavs även en kod att inför i tekniska data på bilen i fråga. F97B.

I alla dokument som idag reglerar vad som kan räknas som flyttsak vid fordonsregistrering så står följande tillägg ”Anges för fordon som omfattas av föreskrifterna (TSVFS 1985:55) om undantag för vissa fordon för vilka vid införandet i riket medgivits tullfrihet”.

Just koden i sig säger egentligen lite olika saker – ett, den kom till landet via att någon ägt den vid flytt till Sverige. två – den uppfyller kanske inte gällande regelverk på en eller flera punkter. Tre, ett sånt här fordon får inte användas i yrkesmässig trafik.

Ganska vanligt är även att fordonet fått ännu en eller flera koder under tekniska data. Helt ovanlig är inte T31M  ”DISPENS FRÅN AVGASRENING FRÅNSETT CO-HALT VID TOMGÅNG (BENSIN) RESPEKTIVE RÖKTÄTHET OCH KÖLDSTARTANORDNING (DIESEL) (DISPENSAVGIFT 7000 KR)”

När man nu söker källorna till detta underlag så slås man av hur svårt vissa av dessa direktiv är att hitta, trots djupdykande i google’s svar få finns ingen sån Författningssamling att tillgå digitalt. Visst det kan ju påverka att Trafiksäkerhetsverket övergick i Vägverket som i sin tur delades upp i Transportstyrelsen och Trafikverket…. men nån j-la ordning får det väl vara i myndighet-Sverige kan man tycka?

Edit – riksarkivet levererar

 

Bara för att det är NOS betyder ju inte att det är bra

 

 

 

 

 

 

 

Ett av alla saker som verkade vare ett fynd förs. Men vid närmare besiktning visade sig vara nya men alldeles mjölkvita på insidan av glasen.  Frågan är om det handlar om restångor från limmet som håller glaset till reflektorn eller möjligen är syran i kartongmassan som ångat och fastnat på glasets insida? Oavsett – med decimeterlånga tops och en god portion tålamod så kommer jag säkert kunna får bort merparten av immigheten på glasets insida..

Bland gräsänder, likströmsgeneratorer och militärcyklar – sommaren är här

Det känns att vardagen kastas mellan hopp och förtvivlan. Kanske är det försommarsäsongen vånda så här i covid-tider, för det verkar ju inte vara någon idé att planera något.

Jag råkar nu vara medlem i en handfull fordonsklubbar – DKW, Mercedes M Sverige (Motormännen) och OK. Var och en av dessa har historiskt varit aktiva och anordnat träffar till höger och vänster. Men spontant kan jag bara komma att tänka på att det är bara DKW-gänget som har ambition att göra ett arrangemang denna sommar. Ja sommar och sommar, det är faktiskt tidigt i höst om du fråga mig – allt efter tredje vecka i augusti är väl höst enligt skolgångsterminerna?

Gräsänderna

Nu står jag väl inte och faller med att få träffa likasinnade själar i bilorienterad kontext. Just nu är det nog de förvirrade gräsänderna som stundom barrikaderar vår trädgård som får mest av mitt medvetande. Jag hade aldrig kunnat ana vilka gruppdynamiska utmaningar som ett skock änder präglas av. Vissa av dem tål då rakt inte att vissa råkar ens titta i deras riktning. På samma sätt så finns det charmerade individer som gör allt för att fånga även vi två-bentas fulla uppmärksamhet och socialiserar sig gärna om man råkar vara ute i det gröna.

Likströmsgeneratorer

Om nu gräsänderna är dem som fångar engagemanget så är väl Mungans generator dess raka motsats – även om jag vet att det är där jag borde lägga min energi. I alla fall om jag har ambitionen att faktiskt låta Rikki-Tikki-Tavi rulla några längre sträckor. Det hela faller väl nu mest på att jag gärna skulle vilja mäta mig fram till om det är generatorn eller möjligen den separata regulatorn som spelar mig ett spratt. Blotta vikten på en renoverad generator skapar sina problem – jag fann en modest prissatt och nyservad dito i Tyskland hos en privatperson. Dessvärre hanterar inte privatpaket-speditörerna paket tyngre än 20 kg så den ligger kvar i mellersta fäderneslandet och nämnda Munga häckar alltjämt i garaget vikarierande som avlastningsyta.

Militärcykel

I brist på roliga uppslag råkade jag köpa en till militärcykel – den här gången en M/105A, den med det förstärkta baknavet med bromsbackar. Att dessa baknav är lite speciella fick jag snabbt erfara, eller rättare sagt det nämndes redan i annonsen. Bromsen vill inte släppa efter att man bromsat en gång. Nu gör ju inte konstruktionen av Sachs HR 90V det hela så enkelt. Olikt de flesta andra bromsnav jag skruvat med så vill inte dessa dela på sig med mindre än att man måste bryta bort ett dammskydd i plåt. Att dammskyddet i fråga gick ur Sachs tillverkning någon gång under 1970-talet ställer ju till lite problem. Uppslag saknas dock inte, möjligen ambitionen att betala vad som begärs för de restpartier jag råkat hitta. Eller vad sägs om en översynssats för 350 chf (3300 ex moms tull och frakt). Det är ju bara det att det är sju – åtta gånger vad cykeln kostade.

Allt är inte nattsvart – Jimmy klarade besiktningen!

Årets besiktningsrace bestående av Diesel-Doris och Jimmy för min del fick visa upp sig på andra stationer än Opus den här gången. Diesel-Doris på Svensk Bilprovning (SBP) vilket gick sådär. En brusten fjäder och två dåliga bromsslangar gav inbjudan till återbesök. Nu är det avhjälp men lustigt nog – eller snarast skrämmande så det förslår så noterade inte teknikern att ett av bromsrören läckte efter återmonteringen. Jag kan säga att bilen var bättre innan än efter efterkontrollen…. (jodå klart jag såg till att fixa det hela väl hemma igen. Men SBP kändes väldigt trött organisationsmässigt.)  Jimmy fick istället visa upp sig hos CarSpect här i grannskapet. Döm om min förvåning när det blev blankt papper och körklart till 31/8-2022. Jimmy visar sig vara en bra slit och släng-vagn, perfekt för irrfärder i sjukhusets parkeringshus.

 

 

Ibland kan det vara bra att vurpa…

Inget ont som inte har nått gott med sig, heter det ju. I morse flög jag huvudstupa över styret på cykeln och landade uppe på trottoaren med hakan som deformationszon. Efter omständigheterna så tror jag mig reda ut denna strapats med blodvite och blånande utslag lite varstans.

Nåväl de kroppsliga blessyrerna åsido så hade den lilla malören det goda med sig att jag insåg att jag ska gå vidare med mitt lilla bokprojekt, där jag tänkte sammanställa lite tankar som jag samlat in över tid från människor som kommit sig för att sälja sin bil efter en längre tid eller slutligen sälja trots att de kämpat sig igenom importprocedurer som stundom varit ansträngningar oöverstigliga för gemene man.

Som den bindgalene automanist jag är så har det alltid fascinerat mig hur folk resonerar kring sitt bilägare och hur resonemanget till slut landat i att det är dags att faktiskt kasta in handduken och sälja bilen

Å så va det det där med proveniensen*

Japp det är väl bara att abdikera, erkänna sina laster och liksom leva med dem…

Min favoritgrej med att byta bil är ju minst lika mycket att få tag på unika bilar, eller udda bilar, eller bilarna med de där underbara historiken som liksom förgyller och mystifierar.

Helst av allt så ska ju historiken gå att belägga, inte bara vara nått lösryckt fragment av historia som lite vagt fastnat i någons medvetande….

Nu har jag ju haft min beskärda del, eller vad sägs om Samco BinLaden som köptes nu av en svensk herre i Saudiarabien 1989 och togs med hem och stannade i hans ägo fram till jag tog över sommaren 2011. Eller min kära Opel lystrande till tillmälet Sixten som trots sin ack så brutaltråkiga uppsyn ruvade på historien om att ha framlevt sina dagar i samma garage från 1980 till 2013 ömt vårdad av dess ägare. Eller som nu senast, min kära Black Thunder, den Pontiac som tack vare en svensk herres försorg togs hem som flyttgods och avnjuts i små doser likt ett vällagrat utsökt vin, 4501 mil på 21 år, innan jag fattade stafettpinnen.

Ja det är verkligen nått extra med den där dimensionen som en god kontrollerbar historik tillför till bilens själ.

Inser ju mer jag reflekterar över mitt billetande att just det där mer att kunna belägga objektets historia och gärna hitta nått pikant eller spännande kring detta nog ger mig mer köpbenägenhet än annars… Handen på hjärtat, vem vill, när allt kommer omkring, sitta och samla på en 7-8 år gammal tjänstebils-Kia med tre sentida ägare, som inte lämnat minsta spår om bilens väl och ve – ens i serviceboken?!

*Proveniens utgör uppgifter om ett objekts tillverkare, ursprung, hemvist och tidigare (ibland berömda) ägare

Konsten att undersöka objektets historia, ett par handfasta tips på vägen

Att lägga pusslet kring ens kommande objekt kan ibland vara tidsödande men ack så nödvändigt.

Hur troligt är det att Du vill betala fullt pris för ett objekt som utges ha gått 8000 mil men som i verkligheten har 28000 mil på mätaren?

Nu pratar jag inte om bilar med trixade mätarställningar utan alla de objekt där mätaren bara har 5 siffror och slår om till 0 redan vid 10000 mil. I praktiken ett ganska vanligt dilemma långt fram på 1980-talet och där vi idag hittar ett och annat misstänkt fall på diverse säljsajter som Blocket där optimistiska eller rent av skrupelfria säljare torgför sina bilar med visserligen korrekt avläst men tveksam mätarställning/historik.

Typexemplet hittade jag för en tid sedan i form av en Opel Ascona från mitten av 80-talet, 11 ägare och där den senaste uppgav att den bara gått 4300 mil!
Okej, alla varningsklockar rang ju lång väg men säljaren var fullständigt övertygad att det var just så och prissatte därefter…. Jag tycker dock att 159 mil per år låter lite väl lite och vice versa, varje ägare kör mindre än 400 mil på de tre år man äger objektet…. hmmmm

Nåväl ett par handfasta tips på vägen om Du vill göra lite detektivarbete om vad som är rimligt,

1. Servicehistoriken – finns den? Ja – grattis här finns mycket att hämta, Inte – Är det ett rimligt modernt objekt, kolla med märkesverkstad, deras datasystem brukar kunna trolla fram hårda fakta. Eller om bilen alltid servats på ”bensinmacken” eller kvartersskruvaren, kolla med den om de känner till bilen och ägarens vanor?

2. Besiktningsprotokoll – om de saknas kontakta Bilprovningens kundtjänst och be att få protokollskopior på mail eller fax. 0771-600 600 På senare tid har dessvärre man valt att rensa i systemet så idag finns bara de tre senaste åren i deras rullor.

3. Köp en Carfax-rapport på carfax.se Inte direkt gratis men värt varenda spänn om det är ett speciellt objekt. Här finns även noterade ägarbyten, noterade mätarställningar vid besiktningar och massa annat spännande

4. Beställ kopior ur Riksarkivet, det här är väl kanske mer för att få reda på om det gjorts några tekniska förändringar på ditt objekt mellan 1972-1995, när finns en guldgruva om du vill veta vem som köpte bilen ny, när fick den dragkrok osv..

5. Beställ fram ett faxutdrag från Transportstyrelsen och kolla vem som ägt bilen tidigare, ring upp förra eller förrförra ägaren och fråga hur mycket den vill minas att bilen gått och kanske hur just de brukat bilen – här finns kanske långa kontinentenresor tre gånger om året?