Inget ont som inte har nått gott med sig, heter det ju. I morse flög jag huvudstupa över styret på cykeln och landade uppe på trottoaren med hakan som deformationszon. Efter omständigheterna så tror jag mig reda ut denna strapats med blodvite och blånande utslag lite varstans.
Nåväl de kroppsliga blessyrerna åsido så hade den lilla malören det goda med sig att jag insåg att jag ska gå vidare med mitt lilla bokprojekt, där jag tänkte sammanställa lite tankar som jag samlat in över tid från människor som kommit sig för att sälja sin bil efter en längre tid eller slutligen sälja trots att de kämpat sig igenom importprocedurer som stundom varit ansträngningar oöverstigliga för gemene man.
Som den bindgalene automanist jag är så har det alltid fascinerat mig hur folk resonerar kring sitt bilägare och hur resonemanget till slut landat i att det är dags att faktiskt kasta in handduken och sälja bilen