Japp vecka 11 1995 är filtret daterat!, det är några veckor innan bilen lämnade bandet. Nu bytt i alla fall
Kategori: Volvo
Servicejobbet på Rullo – bättre sent än aldrig?
Ännu lite mer kvalitetstid i garaget och ännu fler servicedetaljer signerade Volvo Original. Så ny gummitätning till oljepåfyllningslocket. Nya kopparringar till bensinfilter och oljeplugg. En kvalitetsolja som innehåller lagom av det goda lämpad för bilar från 1990-talet. Även två dunkar glykol.
Bräslefiltret påvisade helt klart lite patina och vägdamm. Inget läckage, rost eller så. Men lika bra att skifta när man ändå betar av det eftersatta underhållet.
Kamremmen är nu bytt, då fick det även bli ny spännrulle och fjäder till den samma. lika så luftfilter, bränslefilter, motorolja, oljefilter och glykol. Senaste kamremsbytet gjordes 2003-03-28 när mätarställningen var 71045 km, idag 22 år senare säger mätaren 105802, så 3400 mil på 22 år. för skojs skull kan sägas att för 10 år sedan stod mätaren på 10275 mil. Så 300 mil på 10 år
Rullo får lite omvårdnad
Kvällens projekt. Ett väldigt senfärdigt byte av kamrem. Visst motorn klarar att remmen brister.Men man bör vara proaktiv.
Bilhistoriens mest ifrågasatta specialverktyg – 9995284 Mothåll – here in action!
Då så, märkningarna linjerar. nu återstår mest att reda ut resten av remsalladen med tre aggregatremmar, en till AC, en till Generator och sedan en till vattenpump och servo.
Välkommen hem Rullo
Idag var det dags för att flytta hem Volvon till storstan. Så för sista gången lämnade nu Rullo garaget där den huserat sedan 1999.
Möjligen lite svårt att urskilja. Toppen på antennen har slagit i garageporten varje gång man passerat igenom. Nu är toppen avslipad och fått ett lättare styling.
Det låsbara lockar till nya tankar. Bristen på fler nycklar än en känns oroande. Byter jag istället till ett NOS lock i rött istället?
Konstig och udda box det där… undra om hustruns morbror någongång lät de 190 Turbo+ hästkrafterna få löpa fritt?
Det är väl lika bra att byta kamrem nu när man ändå ska göra lite vanlig service. Ser ovanligt åtkomligt ut.
Lägesbild
Läget – ja oförändrat i alla fall sedan i höstas. Allt för ett förbenat plastklips där man ska pressa igenom låspinnen. En baggis. Om det varit så enkelt att sprinten landat någonstans man kommer åt. I det här fallet, inte så, Nej jag vill inte ha ett plaststift som skramlar runt i en balk. Så operation limma på en tråd för att kunna fånga stiftet och fiska upp det när det väl tryckts igenom. Får återkomma med besked när jag vet resultatet
JYA på grönbete
Vintervilan har satt bakvagnen lågt. Nivomat-stötdämparna behöver troligen lite gymnastik för att väga ut ekipaget
Det man inte har i huvudet…
…får man kompensera via drivmedelskontot. Här stannade tydligen mina nycklar till hemmet kvar efter dagens garagebesök.
Det blev en nätt rundtur på 5 mil bara för att kunna öppna dörren vid hemkomsten. Till mitt försvar vill jag hävda att det faktiskt bara är till just den här bilen som jag inte har bilnyckeln på egen knippa.
Sedan kan man väl undra varför nyckeln till den minst använda bilen följer med mig i vardagen?
Står det Volvo så borde det vara bra?
En i raden artefakter räddade från att dö en stilla död i garaget. Man kan väl så smått undra om man klarar sig med blott två mått. 0.40 respektive 0.45 mm. Men visst tändning och ventilspel på b18/b20 borde väl klaras med blott dessa mått.
2024 – ännu ett bilår att lägga till handlingarna
Ja då närmar sig nyårsstrecket med stormsteg och den traditionsbundna numera obligatoriska summeringen av året som gått står för dörren.
Möjligen får jag konstatera att det inte alls blev som jag trodde. Långt framskridna planer på att förvärva en vagn som funnits på min radar i mer än 10 år föll på målsnöret. För att man ska förstå lite mer om orsaken bakom att det blev just så. Så behöver jag rekapitulera lite från min vardag.
2020 blev jag sjukskriven för utbrändhet. Det har varit en långdragen process att komma tillbaka till fullo till hundra procent i tjänst. Lagom som det var dags att just lämna deltidssjukskrivningen fick jag ett kort återfall. Eller i liknelser kopplat till bilen, alla varnningslampor lös men jag lyckades köra in till kanten och starta om. Just i samma veva skulle förvärvet bli av, men jag fick snabbt skrinlägga det hela.
Såhär med facit i hand var det möjligen tur i oturen. Föga anade jag att en nära släktning skulle gå ur tiden och efterlämna en annan vagn som nu istället får räknas som samlarbil.
Men åter till historieskrivningen. Släktingen efterlämnade även en trött och fläckvis rostig Volvo 245. Ja ni vet exakt hur en matt en röd 245 från 1980-talet bara kan vara. Just sån var ”Släng-förtifemman”. En del skruvande senare och vips var det bil även av denna. I praktiken den första och hillills enda bil jag sålt på tradera.
Den andra bilen, också det en röd Volvo var allt annat än matt. Nej den var mer av kalibern att det verkligen sken om den, speciellt med lite daggdroppar för det extra djupet i den otvättade lacken. Att det nog var bättre att spara på 940n stod ganska snart klart. Förhopningsvis får jag köra den lite mer nästa sommar nu när Entusiastförsäkringen är klar och skattefriheten är ett faktum.
Som om det nu inte skulle räcka med en lågmilad 940 i välvårdat skick så föll frestelsen på en Harley Davidson 883 från 1990, Nu har jag dessbättre eller värre hur man nu väljer att se på det hela, inget körkort för härligheten. Men mitt intresse är nog mer akademiskt än att få köra eländet. Jag är nog lite för bekväm för att vibrera runt i tillvaron på en HD, så jag får vika min tid på att återuppväcka härligheten efter 20 års stillestånd istället.
Ja det var väl vad som faktiskt passerat mitt garage under 2024. Och den där som det inte blev av med i våras, ja vem vet, har jag tur får jag nya chanser någon annan gång i tillvaron. Platsmässigt gråter jag inte direkt. Men som bilgalning så finns det givet ett visst sting av att inte fått äga just en #€%&/( 🙂
Höstvindar friska – blottlägger savannens färger
Uppenbarligen var vindarna friska för bilkapellet verkar ha gett upp. Klädsamt nog för att låta den safarigula lacken skina i kapp med höstsolen genom diset.
