Som att hitta Gral – nästan den helige dito

Jag erkänner. Det kändes lite smått i sinnet när jag insåg att jag nu har alla Vi bilägare sedan 1964 i min samling. När jag dessutom råkade inse att jag även råkat bli förärad med det ena av två illusoriska testnummer som gavs ut innan tidningen officiellt tog över fanan som OK´s medlemsorgan 1964. I det här fallet från december 1963 kändes att hjärtat vurpade runt en smula. Ett stort och innerligt tack till Torgny här i staden på Ö som lät mig bli nästa förvaltare av ett stycke kulturhistoria. Nu finns varje nummer av Vi Bilägare ordinarie utgivning i arkivet!

På tal om M’s Vagnmärken

Ack så lika, men än så väsensskilda – Gröna firma edition möter Internationellt vagnmärke.

Vän av ordning må klia sig i huvudet, det är inte ofta man råkar på ett väldigt bekant men väldigt udda/ovanliga vagnmärke – “Gröna firman edition”. Dess historik har inte gått att belägga närmare. Hur som haver, det passade väldigt bra på Mungan jag hade. När förvaltarbyte var ett faktum så behöll jag givetvis nämnda märke. Till Mercedesen Bhzzzz så är det givet det internationella märket som bör vara – vägslukaren har ju ambitioner.

 

Eriks lampaffär – återuppstånden

 Eftersom frågan kommit – i Berlin DDR uppförde man ett nytt landmärke under 1970-talets, Palast der Republik, ett kulturcentrum men teatrar, restauranger, utställningslokaler och en självklar vallort för gemene Östtysk för att se nationens förträfflighet. Skrytbygget, med stora glasfasader och bronserade metallinläggningar mot vit betong revs under 00-talet och har idag ersatts av Humboldt Forum, ett nybygge i gammal slottsstil. Ungefär samtida med detta valde Örebro att uppföra ett nytt kulturkvarter där Bibliteksbyggnaden vid Svartån i  rostfritt och glas bryter av stort mot omkringliggande bebyggelse. Själv ser jag likheterna med Palast der Republik som slående. Namnet Eriks Lampaffär kom sig av omskrivningen för byggnaden i Berlin och syftar dels på ledaren Erich Honecker och just det faktum att det man såg genom fönstren var de stora lamparmaturerna kvällstid.

Blocket, ständigt en källa till… frustration

Idag testade jag att lägga ut den stackars Mercan på blocket. Gensvaret var… låt säga… förvånande. Visst massa svar. Det ena användarsignaturen mer fantasifull än den andra. Dessvärre verkar blocket mest bestå av bilhandlare och allmänna klippare. Jag anar att det finns en stor risk för att den stackare som råkar lägga ut ett objekt där prisbilden är låg kommer få 40-50 meddelanden från människor som gillar enstavig kommunikation och allmänt ohövlig ton. Hur svårt ska det vara att kommunicera med hela meningar för folk?

jag får inse, jag fick ett snarlikt bud från en bilköparsajt och då slipper man getterna… synd för det är nog döden för att handla privat.

brasklappar att utdela – här vad som nådde tidningen klassiker idag.

Senaste tidens trevliga och rätmätiga fokus på Mercedes A-klass, nu som nytillkommen i tidningen klassikers scoop, har fått mig att börja fundera. Hur är det egentligen med Chrysler Pt Cruiser? Visst jag inser att dess klocka ännu inte har slagit “25 år”. Men jag upplever att det är en bil som möjligen har ett teoretisk potential som tillkommande entusiastvagn. Jag skriver teoretisk eftersom den vagnen verkar vara en vattendelare bland alla som har ett intresse för bilar, där merparten verkar ha en stark uppfattning om dess (o)-värde som samlarvagn.

Jag tog mig friheten att inventera mitt tidningsarkiv i jakten på om redax medlemmar i sina tidigare värv möjligen haft någon dokumenterad interaktion med nämnda vagn. Skallgången i arkivet gav en lite spretig bild, visserligen gav redaktör L en smula hopp i sitt test i TV #18:2000, där Cruisern troligen skulle leva längre än nyhetens behag. Men övriga förekomster är en smula artigt ingetsägandes. Funderingen är givet, finns potentialen för Pt Cruiser att kvala in som kommande entusiastbil? Eller är den för evigt att betrakta som en historisk parentes likt Plastcyklar och Bebopjazz där produkten på pappret säkert var bättre än verkliga världen? Även om det finns en handfull tillskyndare som för evigt må hålla sitt hjärtebarn som den ultimata (av)arten.

Jag passar på att bolla frågan vidare, kanske som ett ämne för panelen att stöta och blöta i kommande podsammantränden. Men passar gärna på att medsända en liten brasklapp likt djävulens advokat. Pt Cruiser är ju en vagn som svårligen gått gemene man förbi. Prisbilen idag är ju i spottstyver-klass och garanterat bottennoterat och utbudet av varianter och specialutgåvor övertrumfas väl endast av de som erbjuds av en annan vagn, som har sin trogna skara tillskyndare, 2 CV.

Om att nätverka på nätverket… InFram-dagen 8 oktober 2021

Jag har ägnat förmiddagen åt att följa InFram-dagen via länk till Borlänge. InFram är ett samarbetsprojekt som håller ihop 4 delar som verkar för transportfrågor kopplat till Bergslagen. Mitt intresse för frågan och även deltagandet idag kom sig av mitt tidigare inlägg om Bergslagsdiagonalen.

Scoopet för dagens sittning hade ett större fokus på transporter och logistikkedjor än persontransporter. Även om dessa två sidor av samma mynt har flera beröringspunkter och stundom står i viss motpol till varandra. För ska industrin få till snabba och prioriterade flöden så kanske det inte finns kapacitet för persontransporter på samma sätt. Det var även en fråga som väcktes av några frågeställare. Jag tror ordalydelsen var att ur storstadsperspektivet så är arbetspendlingens smidighet överordnad godsflödet.

Det som annars hänger kvar som en viktigt insikt är annars vad Åsa Tysklind – kanslichef på Nationella godstransportrådet, lyfte som en tankeväckare. Vi konsumenter har idag en tendens att beställa tio par skor på nätet och sedan returnera nio… hur hållbart är det? Gemene man kanske skulle behöva få en upplysning om miljökonsekvensen av sitt beteende? Min egen analys vore kanske att alla dessa fria frakter skulle vara fria men att konsumenten skulle behöva betala för fraktens klimatavtryck? Kanske en obligatorisk en Co2-avgift?!

En annan insikt som jag behöver försöka kanalisera i mina föreningar är att exempelvis M Sverige och OK behöver bli bättre på att ha representation i dessa forum. Om inte vi väcker frågorna så kommer det inte vara någon annan som håller vår vana högt. Opinion och de allmänt gröna vindar som råder just nu gör att det lätt blir lite “blame shame” på biltrafiken. Här behövs att någon kan ta debatten.

Om något möjligen förvånat mig så var det den totala avsaknaden av samtal om laddstolpar. Har samhället redan flyttat fokus till el-vägar för tung trafik?! Behållning av dagen i stort var ett nyväckt intresse hos mig för trafikverkets roll för infrastrukturens  kommande evolution.

 

Med blicken långt fram och ideliga blickar i backspegeln

Livet är ganska mycket som att köra bil på motorväg, eller ännu hellre Autobahn. Ja blicken fäst långt fram bara för att se vad som kan tänkas träffa fläkten och med ängsliga blickar i backspegeln för att se om det är någon man måste hålla undan för.

I mitt fall har det blivit mycket blickar i backspegeln sista året. Det faller sig naturligt att stirra där, i backspeglen, för att inte bli påkörd om man står still längs vägkanten. Det har i dagarna gått ett år sedan jag fick bita i gräset och erkänna för mig själv att jag ställts inför den den väggen. Räddningen för mig och mitt sinne blev en massa fokus på tidningar, samlande och katalogiserande. Det var väldigt bra att kunna lägga mycket krut på att kunna sortera och ordna och framför allt bocka av att allt är komplett.

Idag har jag kommit förbi väggen och återgått till min tjänst som supporttekniker med IT-fokus inom landstinget. Samtidigt som ja nu mer lyft blicken och börjat lägga fokus där på framtiden har jag kommit på att jag idag har större intressen än att leka “brandman” och släcka akuta bränder i it-kontext. Inte på tu tal om att jag inte gillar problemlösning, dock vill jag kunna ha lite större möjlighet att förebygga att problemen ens uppkommer och helst inte varje dag.

I samma veva så har jag kommit på mig själv med att gilla att engagera mig i större projekt och problem. Nu senast kanske du såg mitt inlägg om kära riksväg 50 “Bergslagsdiagonalen“. Spin off’en på det inlägget är nu att jag i veckan kommer få vara med på ett möte om det lite mer övergripande projektet InFram, vilket ska bli mycket intressant.

Veckan som kommer så är det fokus på Riksförbundet M Sverige, vars vägombudsbil kommer att snurra i Örebro den 13 oktober. Här hoppas jag kunna få lite insikter om vad vi ha att ta tag i Örebro-området och förhoppningsvis träffa en och annan medlem.

Så så sakteliga så börjar väl motorvägsfärden ta fart och blicken få fäste i framtiden! Så väl mött – Mot nya mål!

Varför finns det så lite historik om hur en tidning kom till?

Att vinnaren har tolkningsföreträde det är ju tämligen känt. Men hur kommer det sig att såväl Vi Bilägare som Teknikens Värld har så lite att säga om sin uppkomst?

Att Vi Bilägare kom att bli husorgan för OK från 1963/1964 det har jag tidigare påvisat och redovisat i ett tidigare inlägg i år. Förlagshuset OK är inte så noga med historieskrivningen utan hävda att tidningens historik sträcker sig till 1930. Sanningen är väl den att det var en annan tidning, BilEkonomi, som var urmodern och att dess redaktion var starkt emot att läggas ned och migreras in i Vi Bilägare.

Att även Teknikens Värld i vaga ordalag refererar till att man uppkom som en sammanslagning mellan två andra tidskrifter – Flyg och Populär Teknik. Men det är ju en sällan redovisad historia om varför man valde att slå ihop de två titlarna. Tidningens webbredaktör gjorde för övrigt ett inlägg på hemsidan men även där saknas bakgrundsfaktan om varför tidningarna slogs samman.

Om man råkar gräva lite och efterforska källorna så skrev redaktören för en av de inkorporerade skrifterna – Populär Teknik följande i decembernumret 1947 “Intet ont som icke för med sig något gott — det gamla ordstävet besannas av den sammanslagning av tidskrifterna POPULÄR-TEKNIK och FLYG , som fr. o. m. den 1 januari 1948 måste göras som en följd av den skärpta pappersransoneringen. Vi är nämligen övertygade om att denna åtgärd kommer att bli till fördel för både POPULÄR -TEKNIK :s och FLYG :s läsekrets.” 

Så pappersransoneringen var orsaken, vinsten ur tidningsperspektiv var dels att man fick tilldelning så man kunde ge ut 25 utgåvor istället för 12 nummer per år. dessutom fick man öka formatet på tidningen. Vinsten blev att även om antalet sidor i tidningen var det samma var antalet spaltmilimeter ca 50% mer per sida.

Det är väl inte värre än att man kan ändra sig…

Det här inlägget hänger ihop med en radda andra postningar kopplat till min dokumenterande tidningssamlande. Övriga inlägg hittar du via att klicka på länken under inlägget märkt I katalogiserandets otjänst.

Jo jag minns att jag råkade tillstå att det där med de tidiga årgångarna av Teknikens Värld det var ju inget att direkt stå efter. Eller snarare jag konstaterade att de tidigare årgångarna har en väldigt teknisk bredd och fokuset råkar oftare hamna på flyg och tv/radio vilket inte ligger mig lika varmt om hjärtat som trafik, bil och samhällsbyggande.

Du må tro att jag fått äta upp det där sedan en tid. Alltsammans började med en tradera-annons. Rubriken sa väl nästan allt – Teknikens Värld Inbunden 1946-1998. Att det var avhämtning och det en mindre knippe mil norr om Örebro gjorde det hela enkelt.

  Ja – jag erkänner det är något speciellt med att sitta med det första numret av en tidning i så gott skick som detta. Så kanske var det lite av ödets ironi att jag även skulle bli förvaltare av ännu fler nummer och årgångar av tidningen som gav mig idén att hamstra undan massa tidningar.

RV50 Bergslagsdiagonalen – den gudaglömda?

När man som jag bor i huvudstaden i gnällbältet, ja den på Ö, så finns en väg på undantag. Visst jag kan tänka mig att det är betydligt mycket mer hett, ja rent av sexigt med inte bara en utan två Europavägar som genomkorsar länet på tvären. Att den stackars matarvägen riksväg 50 likaledes genomkorsar länet om än på längden tycks våra beslutande ha glömt.

Bortglömd av besparingsskäl?

Ja faktiskt så pass glömd att man i år valde att säga upp sitt medlemskap i intresseorganisationen “Bergslagsdiagonalen”, allt i ambition att spara in 50 000 kr. Å ena sidan ställer jag mig bakom alla besparingar som man kan göra som offentligt finansierad verksamhet.  Å andra sidan blir jag aningen brydd hur man nu valde att gå ur nämnda intressegruppering nu när man synbart fått gehör för de flesta av vägförbättringarna som funnits på agendan. Borde man inte visa lite solidaritet med övriga kommuner och regioner längs vägen? Det är ju nu man verkligen kan sköra frukterna av regionala samarbeten såväl rörande trafiksamordning och inte minst turistattraktion?

Diagonalen – ständigt ett trätoämne?

Ända sedan Diagonalprojektet kom på tal i brytningstiden mellan 1980- och 1990-tal, så har det varit brytningar och intressekonflikter. Redan i Vi bilägare #6-1990 så lyser de olika agendorna igenom. Kopia på själva artikeln hittar du här Vib1990_6Diagonalen. När jag i dagarna kontaktade projektkoordinatorn som finns i Dalarna så fick jag en grundlig dragning över projektet status. Ur ett Ö-perspektiv så är väldigt mycket avklarat och tonvikten över lobbyverksamheten ligger nu mer på de nordliga delarna. Samtidigt så fick jag veta att diagonalens verksamhet idag samordnas med tre andra regionala strukturprojekt med ett nordligare perspektiv under projektnamnet Infram. Här samsas två järnvägsprojekt med två väg-dito.

Resursbrist av sviktade finansiering ger följdskador.

Som jag förstår det hela så har man valt att ge tämligen små resurser i form av tjänstegrad till projektledaren, man säger själva 20 %. Jag kan dock ana att den tjänstgöringsgraden är långt för låg för att kunna ta tillvara och framför allt bevaka sin mediebild. När jag idag råkade titta på Wikipedias text om Riksväg 50 så noterar jag att ingen verkar ha varit inne och reviderat texten sedan mitten av 2010-talet, för under paragrafen planer så antyder man att byggstart för ombyggnaden norr om Örebro (Mogetorp) kommer tidigast starta 2016… se bild nedan. Visst, det är inte deras egen plattform eller informationskanal men har man narrativ så gäller det ju att bevaka mediebilden så långt det går. Wikipedia är inget undantag.

Råkar man sedan titta på twitter så är läget inte mycket bättre. Visserligen är merparten av de kritiska inläggen samtida eller före nämnda planerade byggstart 2016. Men det ger ju vid handen att man valt, eller troligare MISSAT att göra någon form av egen aktivitet för att få folk att tala om inlandspulsådern i bättre ordalag.

Missade chanser att bygga renommé och varumärke

Ja jag är väl partisk. Uppvuxen i lilla Nora, med riksvägen som naturlig färdväg till storstan. Därefter skolgången i Lindesberg med två resor om dag längs vägen. Sedermera avflyttad till Örebro och under ett par år jobbandes i Askersund så då blev det 134 km om dagen med merparten längs rv50… Men som jag ser det, det är garanterat ogjort att kasta projektpengarna på annat än att bygga renommé men framför allt bygga opinion i de breda folklagren. Med dagens algoritm-styrda sociala medier så kan inte ett så viktigt projekt tro att massmedia kommer torgföra och ge projektet något utrymme. Så när får jag chansen att köpa min streamer till bilens bakruta som säger “bygg ut (diagonalen som) korridor mot kontinenten”?

Nej riksvägen är inte gudaglömd, men projektet missar mål när man inte lägger lite krut på att bygga publik opinion, men jag tror projektet sliter med resursbrist och brist på insikt om hur man kan vinna publika sympatier…