Dagens trafikbild kontrasterar en smula mot denna gröning, här från ICA’s parkering
När Swatch ansåg att det krävs två urtavlor för att visa tid
Att varumärket Swatch gärna utmanar bilden av vad ett armbandsur kan vara vet troligen många. En hel del spännande kreationer har kommit från den Schweiziska firman över åren. Ofta då sprungna ur samarbeten med modehus, designers och annat namnkunnigt.
1996 åkte jag och min dåvarande flickvän på bilsemester genom Europa, då i en vit Volvo 340 utan tillstymmelse till AC, farthållare eller för den delen vidare värst stark motor. Givet behövde vi ta oss över Östersjön, då via färja till forna östtyskland. Och där i Taxfree-shoppen sprang jag på en av Swatch innovationer, eller ska jag säga två?! Som en del i det stundande Olympiska sommarspelen i Atlanta så uppfann man White Hours Black Minuts. En horribel kombination där man behöver ha två armbandsur. den ena visar minuter den andra timmar. Där och då hade jag inte sinnesnärvaro att köpa härligheten.
Jag får erkänna att dessa har gäckat mig och inte lämnat sinnet. Som en del i ”jag fyller 50, det går inte att vänta längre på att hinna med allt innan det är försent” så införskaffades en uppsättning. Av prislappen från 1996 så har värdet stått sig 🙂
Ordningen åter – alla tre bilar i trafik
Ja jag vet, det har varit lite sviktande rapportering knutet till vad som händer i vagnparken. Laguppställningen denna sommar består av Car-ly Simon, Chevroleten med någon latent identitetskris varnades en Dekaltrimmad Oldsmobile. ”Rullo/Majks/JYA, Rolands bil” – här är det inte så mycket identitetskris. Mer problem för ägaren att veta vad Volvon borde ha för tillmäle. Och så lilla Diesel-Doris. Även här råder visst en oklarhet i vad den bör kallas. Vissa gillar Diesel-Doris. Men Regnumret JNE gör att dottern kallar den JANE?!
Nåväl – de två förstnämnda har varit trafikfäiga. Men stackars lilla Doris, hon har haft utmaningar sedan i vintras. Allt från en Intercooler som sprack via en drivknut som sade upp sig på motorvägen till Västerås. Till att nu lagom som besiktningen löpte ut, behaga sätta bakdörren i baklås. Ja då blev det inte bättre än att få vila till min ambition att reda ut problemen gick att uppbringa.
Så med mycket vånda, en del skruvande och en hel del underhåll så passerade även Doris ”nålsögat” och är laglig i trafik ännu 14 månade framåt. Så förlängt lidande för tyskan Doris. Men en ren vinst för mig som får tillbaka min trotjänare som funkar till det mesta. Ja förutom att ge social status och graciösa entréer på parnassen.
Bland Volvos små blå lådor
Det är tydligen inte bara hos juvereraren som små askar innehåller smått och gott. Likaledes inte heller plånboksvänligt. Speciellt när det är lika bäst att köpa två uppsättning… Snart utgår även detta ur Volvos sortiment.
Bilägandets ekosystem – en utdöende värld?
Dessa rader präntas ned försommaren 2026. Jag får tillstå, allt aldrig har jag snubblande nära 50 års sträcket känner mig lastgammal.
Lastgammal för att jag alltjämt är med i de två största ekosystemen som omgärdar bilen i vardagen. Dels M Sverige, eller Motormännen som mången kallar det än idag. Dels OK, ja du vet den där medlemsägda bensinstationskedjan som äger hälften av OKQ8, ja dem med bensinstationerna.
Båda, känns som om de är i omdaning och långt från de intresseorganisationer dem en gång var. Nu senast aviserade M Sverige att man upphör med sin medlemsbutik. En butik där man funnit biltillbehör, medlemsartiklar och annat bra att ha. Orsak, det bär sig inte längre ekonomiskt. Inte för att jag handlar slaviskt ur sortimentet. Men det har varit en god känna till att hitta det där bra att ha sakerna som försvinner i köpladorna sortiment. Jag hör dig fundera över vad det kan vara. Vad sägs om Punkaslangen för att flytta luft mellan hjul om nöden så kräver. Eller Packy, en stor påse av presenningstyp att klä in bagageutrymmet med vid behov. Eller reflekterade handskar och bärkasse. Ja för att underlätta för mina medtrafikanter när jag rör mig till fots.
I samma veva kom stämmounderlaget inför OK’s stämma i slutet av månaden. Även här påvisade stadgearbetet att medlemsengagemanget är på upphällningen och de regionala klubbarna, där jag tillhör Närke, nu förväntas slås samman med grannlänen. På pappret säkert en vinst att helt plötsligt få vara 15 ägarombud i styrelsen. I praktiken en minskning för idag är vi totalt 16 fördelat på våra tre klubbar. Jag säger nu inte att det är den väg det måste vandra. Men det känns udda att släppa en så stor stadgeförändring till ett sådant möte. Nu är jag dock inte helt säker på att ändringarna kommer kunna klubbas enligt gännande statuter, det krävs kvalificerad majoritet för stadgeförändingar. Ryktet gör väl gällande att det finns risk att det inte finns delegater nog på plats eftersom många föreningar idag inte lyckats rekrytera annat än ordinarie ombud. Så när frånvaro uppkommer så finns ingen ersättare att ta upp stafettpinnen.
Jag får väl konstatera att jag må fylla 50, det känns om jag representerar institutioner där man är 80+. Visst jag har ofta kallats lillgammal 🙂
Stereo love – i brist på annat
Den skarpsynte noterar anomaliteten att två av tre bilar har samma registreringskombination.
Så lite som att titta i stereo.
Majks – en skylt flera bilar?
NUA, nu med en ännu större identitetskris. En Oldsmobile, såld som Chevrolet, med den personliga skylten som syftar på ägarskapet – kanske inte så mycket på ägaren
Det lite halvängsliga med att ha personlig skylt yttrar sig i en viss vånda på vilken av vagnarna kombinationen bör sitta. Så låt mig här visa ”husets val, i alla fall för stunden.
JYA i lånta fjädrar
Aleron – nu även dekalbeprydd
Visst jag har vissa dubier över att sätta dekaler på mina på mina åkdon. Men så passande det var att dessa ankom såhär ett par dagar efter att nämnda podd avhandlat bilmodellen.
Det tränade ögat noterar givet att det råkar vara något special i figurskuren metallic finish
Den rullande identitetskrisen uppmärksammades – Alero omnämnd i podden Våra Klassiker#50
Det är inte utan att det är kul att Alerons gästspel på Frukostklubbens första möte för året gjorde någon form av intryck hos podd-gänget. Helt klart en bil som å ena sidan är så generiskt obestämbar att den borde flyga under rader, Å andra sidan, milt irriterade och svårbestämbar för sinnet utan att vara så extrem som exempelvis en Pontiac Aztek.
Poddavsnittet finns på diverse plattformar, eller direkt via pod.space
Utlokaliseringsbekymmer
Garagebristen, eller rättare sagt, bristen på utrymmen där jag kan skruva bil ostört över tid, gav JYA en tur till annan ort. Skylten med MAJKS känns ovan i mina ögon.
Så just nu står ännu en förbenad Ford i garaget och väntar på lite ambition och engagemang. Säger bara Våt Kamrem….