Ombytta roller

Det är inte utan att det känns en smula omvänt. Större delen av sommaren klagade jag på att det var lite för mycket av biltetris i vardagen.

Just där och då var källaren en naturlig tillflyktsort. Visserligen lite ostädad men fullt navigerbar. På senare tid så har dock källaren övertagit rollen av slagfält. Där litteraturansamlingen utgör naturliga hinder att överbrygga närhelst man ska förflytta något i denna labyrint.

Att nu garaget börjar upplevas som en fristad och nära på spatiös känns en smula ironiskt, speciellt eftersom jag alltjämt inte sorterat allsköns bråte som just belamrar garagets golv.

Frågan landar väl i – är det kanske dags att hitta något roligt att ställa i garaget?

Bäst att skynda långsamt

Min lilla egenhet att sända brev till glada fordonsägare har stundom fallit mindre väl ut. Det mest famösa exemplet borde vara den stackars ägaren till en Daewoo.

I våras sände jag en hälsning till nämnde ägare och bad om att få ringa för att ställa några frågor. Mycket slående var att jag hann ringa en signal, presentera mig och sedan sa det klick. Nästa påringning landade direkt i upptaget, mitt nummer sannolikt blockerat och vips var alla chanser att få svar på mina funderingar lagda på hyllan.

Även samma vår hamnade ett, för mig och londontaxi-klubben, “nytt” och okänt exemplar hamna på mitt fokus. En vacker dag kommer jag förhoppningsvis kunna bena ut alla spännande förvecklingar nämnda vagn givit det halvår som gått. Men det involverar allt från brevskrivande, mailande och snudd på skallgång men ambitionen att få tag på ägaren.

Men idag nöjer jag mig med att säga ägaren; “Tack K, för att jag fick ställa lite frågor! Synnerligen spännande att få lära sig lite mer om hur det är att ha ett snart 40 år långt engagemang för en vagn”.

 

 

Den långsträckta följetongen mellan Herr P, Motormännen, KAK och Svenska Volkswagen.

Jag får erkänna, jag har ingen som helst aning om hur det kom sig att den blå plastmappen med ett antal omsorgsfullt stencilerade papper hamnat i mitt arkiv. Skulle jag rekapitulera och chansa på i vilket av alla tidningspartier det kom med så skulle min slant sättas på ett parti Vi Bilägare från en herr Charles i Skillingaryd.

Nåväl, jag rensade en smula i högen av udda saker som liksom inte passar in i samlingen och där var den.  Det ska tillstås, det var nära att hela härligheten landade i återvinningen – mappen i brännbart och pappren i tidningsreturen.

Men nyfikenhet fick mig att slänga ett getöga och lite förstrött bläddrade jag mellan sidorna. Just saker som omfattar tidningarna Motor och Vi Bilägare är alltid av intresse, Därtill om Motormännen och KAK slängs med på ett hörn. Ja då har vi en mix som i alla fall triggar mitt intresse.

Ganska snart broderades historien om Herr P som köpt en ny bil av den nya modellen Volkswagen Passat Variant anno 1975. Redan ganska snart lär det ha stött på mankemang, ty i ett av dokumenten in brevväxlingen mellan Herr P och Svenska Volkswagen så refereras till en fråga sänd till kvällstidningen Expressens Rådbyrå den 26 juli 1976.

Sedan följer en lång och för bilägaren tröstlös och säkert frustrerande kamp mot den stora importören. Brevväxlingen kommer att pågå i tre år till och då 1979 är det ännu ett brev till Allmänna reklamationsnämnden som står som mottagare.

Att döma av övrig skriftväxling så tycks bilägaren sökt stöd hos såväl Motormännen som KAK’s tekniska och juridiska expertis. Av övrigt material och i viss mån skriftväxling att döma verkar det inte som om Herr P känt att ha fått det gehör han hoppats på. Kanske i någon form av att söka eget stöd så finns här ett antal andra pressklipp kopplade till verkstädernas dåliga jobb, Motormännens egna tillkortakommanden och allmänt sådant som kanske gett stöd till uppfattningen om att det fanns en större agenda mot att herr P skulle få rätt. Tråkigt för honom alldeles säkert, jag kan inte annat än känna medlidande för dennes kamp och ambition att få rätt. Än tråkigare är väl såhär med möjligheten att kunna skåda i backspegeln. att han inte accepterade det initiala budet att få köpet hävt.

Intressant är också att ta med sig ifrån klippsamlingen bilden av Riksförbundet Motormännen vars renommé verkligen tycks ha fått en törn. Inte kopplat till Herr P och deras ställningstaganden i det fallet utan de inre stridigheter som verkat prägla 1970-talets senare hälft. Där förbundsordförande lägger publiceringsförbud på en medlemsundersökning kopplad till nybilskvalitén 1977, där en enskild journalist hoppar av på grund av påtryckningar från en tillbehörstillverkare vars produkt fått kritik och en landshövding som verkar varit i beroendeställning gentemot branschen i övrigt.

Om sensmoralen ska vara någon så må den vara att det är inte alltid enkelt att hamna i konflikt om något man köpt. Där och då, för snart 50 år sedan så satte man sitt hopp till offentliga instanser, idag skulle nog att väcka opinion i sociala media vara vägen mången valt. Och tänk, vem dokumenterar idag alla Twitter-fejder och Facebook-battles som som utspelar sig idag för att kunna beskådas om 50 år?

Inte ens blocket mer rara ärtor triggar rätt feeling

Det är inte utan att till och med jag blir förvånad. Tänk att finna rätt på inte mindre än två högerstyrda akterladdade Skoda 120 till salu. Dessutom i min stad om än i dess andra ända från där jag huserar.

Men tror du att det blev något? Kanske i alla fall en snabb titt? Nepp, inte det minsta.

Frågan är väl om varför, tja – lathet? lättja? eller rent av har jag bara blivit loj. Säkert alltsammans. Därtill tanken på att skaffa en gammal slutkörd lantbrevbärar-racer från tiden när skået körde privatbilar i tjänsten mot milersättning. Om alltsammans stämmer så verkar livslängden varit två år innan vagnbyte var påbjudet…. den första var nämligen en 79’a och den andra 81’a så kronologin verkar ge 24 månader i tjänst innan det var dags för skroten.

Som att vissla i vinjetten #2

I god ordning lär det vara läge att uppdatera församlingen i frågan om den udda Volvo 245 Express som gick under klubban tidigare idag.

Dessbättre var magkänslan korrekt. Så redan på förmiddagskvisten så började allt högre bud än mitt ramla in. När väl klubbslaget inföll var prisbilden i alla fall 150% högre än vad jag lagt i bud. Vips infann sig ett nytt objekt på blocket, denna gång en Ford Focus av sedanmodell med skinninredning för modesta 10-tusenlappen. Likaledes lika tingad så jag blir utan.:-) Det är onekligen som om europeiska Ford-vagnar inte gillar mig.

Som att vissla i vinjetten

Det här med att ta ut vinsten i förskott är lite av en folksport. I dagarna har jag passat på att göra just det, speciellt då med en pågående bilauktion för en stackars arvtagare till min härliga Eugen.

Nu tror jag dock inte att jag slutligen kommer vara den högst bjudande, men det känns ju alltid kul att nära tanken att bli ny förvaltare till ett udda objekt. Undermedvetet har jag tänkt varje dag att snart kommer det ett högre bud än mitt. Men hittills har överbudet lyst med sin frånvaro.

Nedräkning pågår och dom faller i morgon eftermiddag. Det lär bli anledning att återkomma i frågan – ska vi anta att det blir lite negativt.

När målbild och menyns utbud missmatchar

Mitt verkliga behov av bil motsvaras av sån här;

1965 Peel P50, The World's Smallest Car (Lane Motor Museum).jpg
By <a rel=”nofollow” class=”external text” href=”https://www.flickr.com/photos/mrflip/”>Philip (flip) Kromer</a> from Austin, TX – <a rel=”nofollow” class=”external text” href=”https://www.flickr.com/photos/mrflip/”>Philip (flip) Kromer</a> from Austin, TX, CC BY-SA 3.0, Länk>

Men mina ögon fastnar på och sinnet finner intresse för på  i blockets utbud;

2004 Ford Freestar SE, front 3.11.20.jpg
By <a href=”//commons.wikimedia.org/wiki/User:Kevauto” title=”User:Kevauto”>Kevauto</a> – <span class=”int-own-work” lang=”en”>Own work</span>, CC BY-SA 4.0, Länk

Ja det är inte lätt alla gånger, speciellt inte när tilltänkt budget är än mer diminutiv än vagnen överst….

Disclaimer, båda illustationerna är hämtade från Wikipedia och är publicerade i enlighett med CC BY-SA