Etikett: DieselDoris

Om att vara fordonsmässigt utmanad

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

-Och bilen går bra?

frågan är väl om vilken bil vi pratar om. I familjen så finns 5 bilar. Familjen i det här fallet är hustrun,  jag och  dotter med äkta hälft. Det började med att dotterns ”andrabil”, en för sammanhanget oförskämt ogammal Ford Focus, behagade sluta koppla ut eller i hur man nu ser det. Lagom som servicejobbet för den var inplanerat. Så behagade även dotterns förstabil – även det en Ford Focus men kombi drabbas av akut kamremshaveri. Den som kan sin motorhistoria vet säkert att Fords Ecoboost-motorer är lynniga till sin natur. Våt kamrem är inget jag rekommenderar om man inte är gjord av pengar och kan göra preventivt underhåll låååångt innan serviceboken stipulerar. Nu är nog scenariot att det krävs motorbyte för att få ut fler mil ur den karossen.

Givet var läget akut, de fick ta vår kära Uncle Ben som vikarie.  En baggis eftersom jag i alla fall har Diesel-doris. Tills igår. Då sköt jag drivknuten på förarsidan!

Nackdelen var att jag var på väg mot Västerås på motorvägen. Det blev att sakta och försiktigt försöka ta bakvägarna till Örebro från Arboga. Så sådär 90 minuter senare så var jag väl hemma. Konstaterade att jag har nya knutar på lager så det var bara att i snöglopp och -6 grader inta garageuppfarten för lite motion.

Glad i hågen så konstaterade jag 3 timmar senare att drivknuten var på plats och bilen åter i ett stycke.
Skam den som ger sig tänkte jag i morse och hoppade in i Diesel-Doris för ännu ett försök att nå västra aros. Bara för att upptäcka att ja, det gick nu att styra bilen och den hoppade inte fram längs vägen. Men i gengäld pumpgasade bilen av sig själv, rök enormt svart och var milt sagt orkeslös.

Att i det här läget abdikera och vända hem ännu en dag i ogjort värv fanns inte på kartan. Resan förtogs i stillhet och med känslig gasfot. Fram och åter, missionen utförd men med insikten att av alla 5 bilar vi har är bara två driftsfäiga, ja i alla fall tekniskt. Att JYA skulle få se snöglopp och salt håller jag för otroligt. Så nja jag och hustrun har ingen bil. dottern har ju ”snott” vår andra.

Så billöst i slutet av januari 2026… det är ett aber i snövädret.

 

Ett griftetal – eller möjligen Ode to Joy!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Nu har den inte helt indoktrinerade lilla Citroën C3, populärt kallad Trikålåren utgått ur min tjänstgöringslängd.

Ja jag hör dig fundera på om det varit en god investering. Jag får spela kortet att ha bil sällan är en investering. Men visst, jag fick igen köpeskillingen och skatten. Men alla timmar i garaget och de myckna leveranserna av bildelar ja de är föreviga ofinansierade.

Visst i sanningens namn, det var inte något behagligt ägande. När väl beslutet var fattat och förtroendet utraderat, ja då the point och no return nådd. Utsagan att det skulle bli skroten nästa för denna kom på skam – Viköperdinbil bjöd över vad klipparmaffian på blocket och FB kände var relevant. Så på så sätt ett enkelt val.

Så åter faller tjänsten på Diesel-Doris, även nämnda vagn har fått visa upp sig på bilprovningen, denna gång med anmärkning på en styrled. Vis av erfarenheterna från Trikålåren så valde jag givet att sikta lite högre än Biltema och valde FAG. Nog om detta, förnyat förtroende hela 2024 säkrat. I alla fall besiktningstekniskt.

In the circle of life – då fick vi ta farväl av…. Pelle?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att hela vår tillvaro kretsar kring de olika möten som händer i tillvaron som kan kallas livet. Ja det det torde vara känd.

Inte heller att alla vagnar jag mött för evigt skulle snurra runt i det universum som utgör min tillvaro. Ja även det får anses vara fullt normalt.

I dagarna trodde jag dock att allt hängde på gärdesgården för en av dem. Den stackars Diesel-Doris – DD, nu inne på sitt 25 år och fyrtioförsta tusentalet mil nu var en given kandidat att få lämna in. Besiktningen behagade löpa ut i månadsskiftet, och dessvärre sammanföll det hela med att även svärfar Walter bytte spelhalva. Inte heller där var nog oddsen till hans favör, 87 och med diagnoskort långt som när jag besiktade en Saab en gång. Anmärkningarna tog två sidor av protokollförarens insatser i anspråk. Tilläggas bör att det här var på den bruna tiden. Nej inte politiskt, jag menar förstås när Svensk Bilprovning med sitt monopol regerade och hade bruna protokoll-set med karbonpapper emellan.

Men när nöden är som störst, ja då får man gå ut i garaget och skaka liv i Diesel-liket, för det är den enda med dragkrok. En blixtinkallad sejour hos Carspect och bara en par krämpor som påpekande med en styrled som värsta plump i protokollet. Så vips var DD fit for service i sitt specialgebit – släpa och agera flyttbil.

Så nej – utsikterna för DD ser ut som om hon/den/det får förlängt förordnande med ännu ett år. Eller i praktiken, till 2025 lär det ju bli?!

Pelle – sommarnöjet med vit bil och diverse fastkletade flygfän

Men Pelle då? Ja Pelle – Dotterns lilla Twingo har kämpat emot fordonskontrollen. ett bromsrör och en styrled vållade återbesök gånger två?! Som tekniskt ansvarig är jag synnerligen brydd över hur bromsarna på den sida jag inte rört kunde bli sämre av att jag donade på andra hjulet övergår min tekniska kompetens. Men nu ska nålsögat vara passerat, så även en inte helt försumbar mängd bromsvätska.

Så då var det bara att se till att någon annan spekulant möjligen får chansen att åka Twingo. Erkännas kan att jag kommer sakna den agila lilla rackaren – även om jag inte helt gillade sittställningen.

 

 

 

I vårsolen skiner alla rara ärtor lite extra

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

För det otränade ögat, en Camry från 00-talets början. Men för den invigde noteras enkelt två saker;
den korta registreringsskylten med det ovanligt breda bakljusen och
det lilla ytterst diskreta tillägget bredvid Camry-emblemet till höger.

Något osar ”Import” troligen från Nordamerika eller möjligen Mellanöstern….

Återstår väl att sända några rader med nyfikna frågor till en intet ont anande åldring som ägt bilen sedan den kom till Sverige… Kanske får jag anledning att återkomma med lite mer information. Skicket i övrigt, tja spår av lite plåtmassage på bakdörren ger vid handen att det inte handlar om ”the first rodeo” denna varit med om.

Våndan av att sakna ett skruvobjekt

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det mesta rår nog den skira vårsolen för. Ja den begynnande våndan av att det saknas något kul att skruva med.

Inte för att Diesel-Doris inte för den skull är befriad av förbättringspotential. Mest akut är möjligen att larmet konstant går när man låser bilen. Nu är jag väl inte nödbedd att fixa just det problemet. Stackars Doris rullar inte nämnvärt mycket om dagarna så det gå att jobba sig runt.

Redan i fjol höst fattade jag ett principbeslut – i korta ordalag, skaffa inget annan bil mer än möjligen en Londontaxi. Inte den enklaste av urval. Men samtidigt, det är ju en sån jag haft ambition att skaffa – länge nu..

När nu suget sätter till så blir det lite svårt att effektuera mitt beslut. För utbudet av lämpliga vagnar är milt sagt begränsat. Som ett brev på posten (!?) spårar hjärnan ur och börjar leta andra uppslag och spår…  Måtte jag hålla mig på den ”smala vägen” och hålla mig från frestelser från japan eller Kentucky….