Diesel-Doris klocka klämtar…

Typ klockan fem i tolv så står vi här med tre-fyra* skitfel som årliga besöket hos Opus bilprovning påtalade. Det börjar så smått börjar kännas oöverstigliga…..

Styrleder båda sidor. Bytta för två år sedan. Det famösa inhouse skitalternativet Stark från Reservdelar24…. så länge höll dem – 3 års garanti släng dig i väggen, den gäller inte privatskruvare… För dem krävs intyg från bilverkstad att det skruvat dit det för att garanti ska gälla. Så ny blir det äkta Plojtema!

Bromsar bak anligg båda sidor…. ja som vanligt så är handbromsen det som kärvar, lite motion så är vi säkert i hamn…. Det visade sig att det blev att riva oken för det var damasken som hamnat på sniskan.

Bromsrör bak yttre båda sidor…Här inträffar väl det Waterloo som drabbat mången stor ledare. Bromsrör det är ju en baggis ”Famous last words” skulle det visa sig… en vidrigt massa svordomar och massa ont kropp och bil… Och vips så är de inte bara sista röret utan dem långa under bilen som visar sig behöva bytas….

Batteri fastsättning bristfällig….. ja vad säger man, rent slarv… men lättlöst i alla fall

Nu återstår väl bara att få ihop det hela… återstår väl några hundra skattade kronor i bromsrör så bör vi väl kunna göra ett nytt försök att visa upp Doris på Concourse the bilprovningen eller Opus, osv

Eller så blir det ett samtal till fordonsflytten – och då får jag istället upprätta en slaktlista – ja en lista över saker att plocka av för att minimera alla utgifter, ja som att slanga ur 50 liter diesel, plocka ur alla saker ur bilen, ta bort extraljusen osv, lägga på dem sämsta hjulen osv.

Vi får se var vi landar om någon vecka eller så. To be continued… Stay tuned!

*fotnot; korrekt räknat så är det ju Sju fel totalt men det låter ju så illa.

Bilprovningen möter Diesel-Doris

Lagom som mellandagarna inföll drabbades jag av insikten. Körförbudet hägrade vid tolvslaget på nyåret…

Febrila tankar for genom huvudet. Var det i år som våra vägar skulle komma att skiljas?! Jag mumlade en stilla bedjan till högre makter och inflikade, likt på inandningen att jag dyrt och heligt lovade att köpa hem nya filter för att servera ”henne” såvida besiktningen gick vägen.

Det ska erkännas att mätarställningen lyder i häradet 37 900 mil. Att jag dessutom är smärtsamt medveten om hur mycket omvårdnad den fått. Eller ska jag jag säga hur lite engagemang som lagts på Doris över åren.

Opus bilprovning’s bokningskalender hade ett par luckor dagen efter som skulle passa.

Kl 10 fredagen innan nyår så var dock dags för skiljet. Hustrun var vidtalad, om det nu skulle gå väldigt illa…

Kl 10.10 föll domen. Det blev 1 år och två månader till… Givet med blankt papper!

Så nu väntar jag bara på att en komplett uppsättning filter för luft/olja/diesel och kupé, lite o-ringar och ett par bromsslangar bara för att av korrekt germansk kvalisort ska ramla hem från Reservdelar24.se Priset, tja på sista raden, billigare än Plojtema och garanterat av bättre kvalité.

Ännu ett förlorat bilår…

…har lagts till handlingarna. Summerat blev 2016 ett verkligt bottennapp, innehavet på bilfronten ser precis lika ospännande ut som vid ingången av nämnda kalenderår.

En strimma av visshet noterades då familjen de facto kom att passera Berlin, inte bara en utan två gånger med hustruns Oncle Ben. Herr Ben fick även bekänna färg i städer så som Warszawa, Prag och till och med hemorten Mlada Boleslav men det var ju ingen bil vi förvärvade denna säsong….

Nu ska jag inte låtsas om som det ens varit nära att komma till skott, visst det var en Lada Samara Baltic som gäckade – men jag fattade insikt redan innan tåget skulle bokas och jag fick vackert backa ur. Efterhandsanalysen gav väl vid handen att det var olyckliga omständigheter i form av minimalt bilbehov, ett lätt föraning om att ekonomi är läran om att hushålla med en resurs och andra, som jag då trodde, intressanta alternativ som lurade i kulissen… Och så länge som kära Diesel-Doris råkar ha hälsa, ja då är det lite svårmotiverat att slå till på nått objekt som bara är lite intressant…

Nä, nu får det vara nog med ältande över sånt som uppenbarligen kom av sig… Nu siktar vi på 2017!

Jävla Passat-j*vel

Det ska erkännas, ibland känns det som om måttet vore rågat….
Jag förlitar mig numera på farsans gamla Passat a.k.a. Diesel-Doris som min vardagliga partner i trafikvärlden. I mitt fall så har jag en viss hatkärlek till fordonet i fråga, hon är visserligen stark som en ardennerhäst och hennes uppsyn gör det lätt att förtränga behovet av att ge henne tillräcklig omvårdnad och därmed låta henne lösa allsköns av allehanda transportbehov i ur och skur…

Å andra sidan så tycker väl en och annan miljöpartist att hennes fotavtryck bör beskattas likt att varje dygn hon står på uppfarten givet ska beskattas som om stackars arbetslösa och tillika icke a-kasseavlönade lilla jag ska betala skatt som om hon vore gjord av ädlare metall än väl förzinkad plåt och kompositplast…

I en mild förhoppning så har jag förlitat mig på att Opus bilprovning skulle hjälpa mig att välja, ett knippe anmärkningar av allvarligare karaktär så kunde jag givet se ett scenario där Diesel-Doris får respass och ett återfödande som en stålhylla eller trädgårdsmöbel. Redan i fjol trodde jag på vinst, men bromsarna gick igenom med notering om liten anläggningsyta.

I år hoppades jag på storslam i form av luft i bromsarna och milt rostskador skivor, men icke – bara en notering om fel för på blinkerslamporna fram och en not om att batteriet inte var fastskruvat… så vi förlänger kontraktet 365 dagar till… *suck*

I garaget ekar tomheten… mellan skåpstommarna

Efter att ha slutat min anställning hos firman på torget så kan man så smått ana morgonluft på bilfronten. Garaget vikarierar för stunden med att förvara vår gamla köksinredning, men den är ju en baggis att förpassa om rätt objekt råkar till in. Diesel-Doris får ändå alltjämt stå på uppfarten.

Det har varit en smula vingklippande om än väldigt ekonomiskt att faktiskt inte behöva nyttja nått med fyra hjul för att ta sig till och från fritidsbortfallsinstitutionen (jobbet), men som sagt nu kan det så smått anas en öppning att ha skäl att skaffa nått kul – igen…

Så var 2015 lagt till handlingarna

Ja så var det dags att i bästa kvällstidningsanda sitta här och filosofera och spåna kring det bilmässiga Icke-året 2015…

Ja hur var det nu som man kokar soppa på en spik?

Japp det är bara att konstatera att 2015 var ett förlorat år på bilfronten för min del. Vän av ordning skulle givetvis inflika att jag visst haft mina beskärda delar av bilhandel och vandel då min ärade hälft faktiskt gjorde slag i saken och bytte vagn. Onekligen är det ställt bortom tvivel att hennes trogna följeslagare i form av Volvo S40’n Vince flyttade från gården och ersattes av Onkel Ben – en aningen stramare och yngre följeslagare från Mlada Boleslav. Men det känns liksom som lite renommésnyltande och att klä sig i lånta fjädrar….

Och summerar vi likt transportstyrelsen så har jag de facto blivit två registeringsposter fattigare, båda dessutom tvåhjulta. Redan i somras så försvann vår gamla Polar, eller vår/min? – det var ett Läs mer…

Av akvariet blev intet…

Dags för redovisa gångna veckors bilplanering.

Min föraning om att min grandmaster-plan givetvis skulle spolieras, varför inte lita på magkänslan för en gångs skull ringer in öronen….

Nu ska i ärlighetens namn tillstyrkas att bilen var över förväntan, startade perfekt efter lite övertalning, inga anliggande bromsar eller annat junk… på det hela räddningsbar… Dags för en liten övning i form av att vrida på ratten… och ett hjärtskärande skrik och ett väsen som frenetiskt vred emot minsta rörelse på styrhjulet… För att inte tala om den decimeter vatten som fanns i bagaget….

Denna stolta exkursion företogs givetvis i min givna följeslagare Black Thunder som liksom inte gillade att utmanas och givetvis tilltog en catfight vagnarna emellan. Som ett led så ville thunder göra skäl för namnet och antog basröst…. Ja avgassystemet bakre burk sprack….

Så nu har vintervilan infallit och black thunder har ersatts med Diesel Doris:-)