Jävla Passat-j*vel

Det ska erkännas, ibland känns det som om måttet vore rågat….
Jag förlitar mig numera på farsans gamla Passat a.k.a. Diesel-Doris som min vardagliga partner i trafikvärlden. I mitt fall så har jag en viss hatkärlek till fordonet i fråga, hon är visserligen stark som en ardennerhäst och hennes uppsyn gör det lätt att förtränga behovet av att ge henne tillräcklig omvårdnad och därmed låta henne lösa allsköns av allehanda transportbehov i ur och skur…

Å andra sidan så tycker väl en och annan miljöpartist att hennes fotavtryck bör beskattas likt att varje dygn hon står på uppfarten givet ska beskattas som om stackars arbetslösa och tillika icke a-kasseavlönade lilla jag ska betala skatt som om hon vore gjord av ädlare metall än väl förzinkad plåt och kompositplast…

I en mild förhoppning så har jag förlitat mig på att Opus bilprovning skulle hjälpa mig att välja, ett knippe anmärkningar av allvarligare karaktär så kunde jag givet se ett scenario där Diesel-Doris får respass och ett återfödande som en stålhylla eller trädgårdsmöbel. Redan i fjol trodde jag på vinst, men bromsarna gick igenom med notering om liten anläggningsyta.

I år hoppades jag på storslam i form av luft i bromsarna och milt rostskador skivor, men icke – bara en notering om fel för på blinkerslamporna fram och en not om att batteriet inte var fastskruvat… så vi förlänger kontraktet 365 dagar till… *suck*

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.