Ett par veckor med Nicotin

Egentligen ligger den här historien i lite fel kategori, ”bilar man minns” för är det något som NCT inte lär vara så är det just en bil man minns, SAAB 900 tillhör väl inte bilarna som riktigt etsar sig fast i medvetandet hos envar som svensk:-)

Historien om varför det blev en SAAB 900 anno kvalitetsmärket 1988 ja det är nog bara slumpen som kan vara faktor. Eller ska jag säga – billöshet och frustration?

Tiden sedan Maronne så opassande fick sin nya stationeringsort och tillträdande vårdnashavare hos Volvodoktorn har varit omtumlande. Familjen har ju visserligen en Sungreen Beauty i form av vår 9-5 Griffin (Robin), men det går mig en smula på nerverna att behöva förlita mig på att den ska vara tillgänglig.

Såååååå åter till historien, via blocket – var annars, fann jag en Saab 900i som redan varit inne hos farbröderna med rosthammarna och överlevt synbart bra – Inget ”Bra att veta” som skvallrade om kommande krämpor i form av Länkarmsfästena pockade på uppmärksamhet eller annat sånt där rostigt.

Däremot fanns det fina saker av lite mer slitagenatur, bromsbelägg som var helkass, taskig handbroms, ojämn bromsverkan fram och en spindelled nedre där fram. Ett klipp för en uttråkad och understimulerad själ som undertecknad, tillika väl prissatt och med ett bra tidsspann innan körförbud skulle inträda….

Det blev affär i Linköping och resan dit företogs ståndsmässigt med Satans Anhang och Co (järnväg alltså). Lagom mörkt var det vid avhämtandet och om vanligt givetvis så fick jag några tips i form av att värmen visst sagt upp sig…. Nice att köra 12 mil i januari med termometern parkerad i häradet runt -6 grader. Men men hem kom jag och felsökningen var som alltid när man skruvar nya bekantskaper förvirrande. Varför i hela friden ska man ta bort högtalaren för att kolla om värmekranen funkar? Och inte minst varför går det att sätta tillbaka stagen i fel läge och därmed låsa reglage och värmekran? Svaret är så klart för SAAB kom på det…

Nåväl, lite skruvande blev det och jag kände mig riktigt stolt, nästan lika mallig som när jag skaffade min Amazon av Dubergs långt innan körkortet var bärgat, nån känsla av att gå igenom det där som alla andra gått igenom tidigare, liksom bocka av att man klarat det – ett värdighetstest eller diagnostiskt prov i vuxenlivet.

Nackdelen med att skaffa bil bara för att bocka av och kolla att man klarat är så klart att engagemanget räcker bara så länge det finns något att göra, så när besiktningen var avklarad och bilen genomskruvad ja då kände jag bara Fy *fnytt* va tråkig bil och så erbarmligt jobbig att åka, inte gick stolen att flytta så jag kunde sitta bekvämt. Sista spiken i kistan blev när jag åkt till Munkfors en dag och jag kom hem ledbruten och uppgiven – blocket nästa!

Så nu är jag billös igen, men man borde ju ha en 9000…. kanske en tidig bara för att varit med om industrihistorien

I väntan på bussen

Världsläge; Billös

Sinnesstämning; uppgiven men framåtblickande…

Temperatur; Byig kraftig vind och några kämpande plusgrader – snön i klart underläge.

Ja så var det städat och tomt i bilhänseende. Maronne avvek under lördagen mot Högsäter och VolvoDoktorns vård. Det ska erkännas att det var inte helt enkelt att skicka iväg henne. Har ju haft 760’n som backup och leksak sedan 2006 och är nog ganska säker på att jag aldrig lär hitta en likvärdig till denna.

Så nu är Billösheten ett faktum….

Djupfryst och lätt bestulen

Maronne – ja den kära 760’n anno 1990 klädsamt moderat högerlagd ska ju ut på äventyr inom kort…

Så det var ju dags för att väcka henne ur vinterdvalan igår kväll. Termometern parkerad i häradet runt -10 och beckmörker, 5 centimeter kornig nysnö och allmänt fruset.

Scenario; ta dig in i bilen, starta, varmkör och ta dig hem till Storstaden.
Mental inställning till projektet; en Baggis – startar garanterat och ingenting kan gå fel….
Utfall; blev ett och annat förflutet mindre övervägt ord över mina läppar.

Ja som alltid när man är stressad så går allt lite sämre än planerat;

*Att bilen givetvis var gravt infryst och därtill lyckades gå i baklås på förardörren var väl ingen högoddsare men ändå oväntat med tanke på att jag gjort denna manöver ett par gånger varje vinter som jag varit vårdare till denna skönhet.

*Att det var lufttomt i vänster bakhjul var däremot mindre vanligt med tanke på att däcken är fräscha – dessutom av ett inte helt okänt men numera tvivelaktigt fabrikat med ett namn som är mycket Svenskklingande trots sin Kontinentala tyska ägare

*Att bilen skulle fortsätta med egenheten att fortsätta gå i baklås var ju bara för troligt.

Saker värda att nämna; tja någon klåfingrig och säkert väldigt behövande har lagt rabarber på extrauppsättningen med fälgar med tillhörande usla blankslitna sommardäck som jag starkt vill minnas att jag ägt till denna

Sensmoral; Ha alltid ett välpumpat reservhjul i bilen och ät aldrig gul snö

Årsskifte = skiftbyte?

Ja snart står 2009 där och hägrar på just det där magiska sättet som ett nytt bilår bara kan finnas där och jäcka ens fantasi.

För vår del så går årsskiftet i förändringens tecken, på gårdarna står nu tre väldigt olika karaktärer och surar;

Den gröne utböligen – tillika den ende framhjulsdrivne – allas vår Robin –  SAAB 9-5 Griffin V6 t 3.0 anno en tvåa följt av tre nollor. En Sungreen beautie som verkligen visar varför GM pumpat in 25 miljarder i en totalt dödsdömd bilfabrik. Ypperlig men ändå vettig.

Den Sobra Fau-achten eller Vinkel-åttan. En Bayrare som visar varför 8 cylindrar är fler än 6. Jag kan inte annat än förundras hur en 286 hästars V8 från 1994 med Förlängd kaross kan göra jobbet billigare bättre än 200 halvsvenska turbostressade v6-hästar gör? BMW 740 iAL är verkligen en underbar bil även om jag inte helt kan slå mig till ro med det hela, är det monde lite för Konservativt och Brackigt?

Den felvända Maronne – ack så älskad med ändå lite, lite väl 80′ på nått sätt. Jag formligen frossar i Wilsgaards kantighet och på nått sätt folkhemsromantik blandad med tydliga flirtar till 80, Dallas och lite sunt förnuft. Men det är inte så mycket plats för huvudet, stolarna är bra men inte perfekta och visst skulle det kännas roligt med nått som syntes lite mer?

Så nu pågår lite städning och rätning i ledet, någon måste bort och annonserna finns snart ute på blocket…

Höstuppdatering

Sommaren formligen flög förbi, även om den stundom gått i billöshetens tecken. Som du ser nedan så blev det en Kappa som skulle få bli vårt nya åkdon, även om den villfarelsen snabbt togs ur mig. En underbar bil med den stora bristen i form av att AC-n inte ville vara med. Kondensorn såg visserligen tät ut men den satt inte fast alls… Förra ägaren hade en viss fäbless för Ståltråd modell halvgrov:-)

Så en vacker junidag dök Magnus upp som en räddande ängel och befriade oss från The Italian Stallion, inte helt utan tårar och separationsångest. Lancians och min relation kom aldrig riktigt ur den där fasen när man testar varandra om var gränserna går, besiktningen gick väl halvbra med anmärkning på ett hjullager fram, vilket byttes men med följd att abs’n fick spel och sen var AC’n nynning, ja det kändes som om problemen verkade stå så smått på tur.

Sååååå då var det bara lilla Maronne kvar…. igen…. Billöshet är ju något fantastiskt i sig, det går ett att leva utan bil, två det kommer ut minst 2500 nya potentiella kamrater på blocket varje dag så vill man så finns det alternativ helt klart..

Semester! Till Side i Turkiet på ”inspirationsresa” för fy *fnutt* va Fiat Doblo det finns där, och de är ju så snygga i sin kantiga form.

Hemkomsten från solen och värmen väckte Billöshetsångesten igen och därvid vidtog operation blocket… här skulle hittas bil, kravspecifikation de tre A:na; Airbag, ABS-bromsar och AC. En baggis tänkte jag eftersom jag faktiskt hittat Lancian på så sätt bara några månader tidigare. Vi tittade på Skoda, Seat Saab, Fiat, Audi och VW i förbannelse. Alla var de moderat prissatta i deluxe-prisklassen sådär 8 gånger dyrare än vad jag brukar lägga ner på mina åkdon. Över lag var de även hälften så välvårdade och med uppdämda servicebehov – Ridå!

Juli förflöt med allt vad regn innebär, till och med Svärfars stackars stjärnbeprydd Stuttgart avkomma behagade inte vara med längre, vindrutetorkarmekanismen sa upp sig i hällregnet. Så nu var bilbehovet akut, en expresstur till Dalarna för att titta på en moderat prissatt SAAB 9000 CDE 2.3T vidtogs. Tyvärr verkar det som om gemene man numera tycker att rökning är ett bra bilvårdande element ty fy va inpyrd detta härke var, dock snabb och ganska välvårdat yttre.

En chansning på vägen hem och en svag förnimmelse om att det fanns en annan SAAB dock en röd 9000 CSE i grannbygden togs. Hittade en välvårdad enägarbil med bra lack, fungerande AC och en lustig egenhet att solskydden konstant var på väg ned… Provkörde runt kvarteret, överlade med Regeringen och stegade segervisst in på säljarens kontor, drog ett djupt andetag och sa ”Den där tar vi”, säljaren svalde och tittade lite i taket, harklade sig och sa ”Den är såld tyvärr……..”

Det är väl då själva *fnutt* att när jag väl hittar en bil, den klarar mitt granskande öga och dessutom faller min sköna fröken till sambo på läppen, dessutom lagt upp en försvarlig summa surt förvärvade kontanter på bordet och verkligen förträngt all kognitiv dissonans, ja då, just då då är man tvåa på bollen och inte med i matchen.