Sommaren formligen flög förbi, även om den stundom gått i billöshetens tecken. Som du ser nedan så blev det en Kappa som skulle få bli vårt nya åkdon, även om den villfarelsen snabbt togs ur mig. En underbar bil med den stora bristen i form av att AC-n inte ville vara med. Kondensorn såg visserligen tät ut men den satt inte fast alls… Förra ägaren hade en viss fäbless för Ståltråd modell halvgrov:-)

Så en vacker junidag dök Magnus upp som en räddande ängel och befriade oss från The Italian Stallion, inte helt utan tårar och separationsångest. Lancians och min relation kom aldrig riktigt ur den där fasen när man testar varandra om var gränserna går, besiktningen gick väl halvbra med anmärkning på ett hjullager fram, vilket byttes men med följd att abs’n fick spel och sen var AC’n nynning, ja det kändes som om problemen verkade stå så smått på tur.

Sååååå då var det bara lilla Maronne kvar…. igen…. Billöshet är ju något fantastiskt i sig, det går ett att leva utan bil, två det kommer ut minst 2500 nya potentiella kamrater på blocket varje dag så vill man så finns det alternativ helt klart..

Semester! Till Side i Turkiet på ”inspirationsresa” för fy *fnutt* va Fiat Doblo det finns där, och de är ju så snygga i sin kantiga form.

Hemkomsten från solen och värmen väckte Billöshetsångesten igen och därvid vidtog operation blocket… här skulle hittas bil, kravspecifikation de tre A:na; Airbag, ABS-bromsar och AC. En baggis tänkte jag eftersom jag faktiskt hittat Lancian på så sätt bara några månader tidigare. Vi tittade på Skoda, Seat Saab, Fiat, Audi och VW i förbannelse. Alla var de moderat prissatta i deluxe-prisklassen sådär 8 gånger dyrare än vad jag brukar lägga ner på mina åkdon. Över lag var de även hälften så välvårdade och med uppdämda servicebehov – Ridå!

Juli förflöt med allt vad regn innebär, till och med Svärfars stackars stjärnbeprydd Stuttgart avkomma behagade inte vara med längre, vindrutetorkarmekanismen sa upp sig i hällregnet. Så nu var bilbehovet akut, en expresstur till Dalarna för att titta på en moderat prissatt SAAB 9000 CDE 2.3T vidtogs. Tyvärr verkar det som om gemene man numera tycker att rökning är ett bra bilvårdande element ty fy va inpyrd detta härke var, dock snabb och ganska välvårdat yttre.

En chansning på vägen hem och en svag förnimmelse om att det fanns en annan SAAB dock en röd 9000 CSE i grannbygden togs. Hittade en välvårdad enägarbil med bra lack, fungerande AC och en lustig egenhet att solskydden konstant var på väg ned… Provkörde runt kvarteret, överlade med Regeringen och stegade segervisst in på säljarens kontor, drog ett djupt andetag och sa ”Den där tar vi”, säljaren svalde och tittade lite i taket, harklade sig och sa ”Den är såld tyvärr……..”

Det är väl då själva *fnutt* att när jag väl hittar en bil, den klarar mitt granskande öga och dessutom faller min sköna fröken till sambo på läppen, dessutom lagt upp en försvarlig summa surt förvärvade kontanter på bordet och verkligen förträngt all kognitiv dissonans, ja då, just då då är man tvåa på bollen och inte med i matchen.