Ett par veckor med Nicotin

Egentligen ligger den här historien i lite fel kategori, “bilar man minns” för är det något som NCT inte lär vara så är det just en bil man minns, SAAB 900 tillhör väl inte bilarna som riktigt etsar sig fast i medvetandet hos envar som svensk:-)

Historien om varför det blev en SAAB 900 anno kvalitetsmärket 1988 ja det är nog bara slumpen som kan vara faktor. Eller ska jag säga – billöshet och frustration?

Tiden sedan Maronne så opassande fick sin nya stationeringsort och tillträdande vårdnashavare hos Volvodoktorn har varit omtumlande. Familjen har ju visserligen en Sungreen Beauty i form av vår 9-5 Griffin (Robin), men det går mig en smula på nerverna att behöva förlita mig på att den ska vara tillgänglig.

Såååååå åter till historien, via blocket – var annars, fann jag en Saab 900i som redan varit inne hos farbröderna med rosthammarna och överlevt synbart bra – Inget “Bra att veta” som skvallrade om kommande krämpor i form av Länkarmsfästena pockade på uppmärksamhet eller annat sånt där rostigt.

Däremot fanns det fina saker av lite mer slitagenatur, bromsbelägg som var helkass, taskig handbroms, ojämn bromsverkan fram och en spindelled nedre där fram. Ett klipp för en uttråkad och understimulerad själ som undertecknad, tillika väl prissatt och med ett bra tidsspann innan körförbud skulle inträda….

Det blev affär i Linköping och resan dit företogs ståndsmässigt med Satans Anhang och Co (järnväg alltså). Lagom mörkt var det vid avhämtandet och om vanligt givetvis så fick jag några tips i form av att värmen visst sagt upp sig…. Nice att köra 12 mil i januari med termometern parkerad i häradet runt -6 grader. Men men hem kom jag och felsökningen var som alltid när man skruvar nya bekantskaper förvirrande. Varför i hela friden ska man ta bort högtalaren för att kolla om värmekranen funkar? Och inte minst varför går det att sätta tillbaka stagen i fel läge och därmed låsa reglage och värmekran? Svaret är så klart för SAAB kom på det…

Nåväl, lite skruvande blev det och jag kände mig riktigt stolt, nästan lika mallig som när jag skaffade min Amazon av Dubergs långt innan körkortet var bärgat, nån känsla av att gå igenom det där som alla andra gått igenom tidigare, liksom bocka av att man klarat det – ett värdighetstest eller diagnostiskt prov i vuxenlivet.

Nackdelen med att skaffa bil bara för att bocka av och kolla att man klarat är så klart att engagemanget räcker bara så länge det finns något att göra, så när besiktningen var avklarad och bilen genomskruvad ja då kände jag bara Fy *fnytt* va tråkig bil och så erbarmligt jobbig att åka, inte gick stolen att flytta så jag kunde sitta bekvämt. Sista spiken i kistan blev när jag åkt till Munkfors en dag och jag kom hem ledbruten och uppgiven – blocket nästa!

Så nu är jag billös igen, men man borde ju ha en 9000…. kanske en tidig bara för att varit med om industrihistorien

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.