Car-ly på ”årskontroll” odramatiskt som få.

I brist på annan sysselsättning så fick Car-ly Simon besöka Carspect för ett årligt uppföljningsbesök. Möjligen var detta tidiga besök, ja planen var att det skulle bli i september, frukten av funderingar. En sommarplåga är ju som bekant tänkt att vara ett kort gästspel i ägarlängden. Ett projekt att fokusera på en kort period där och då.

Bilen på bilden har inget att göra med artikeln att göra. Men en SAAB 900 i allmänt matt tillstånd skulle vara något att sätta tänderna i.

Möjligen fanns väl förhoppningen om att allt inte skulle vara perfekt. Dels för att få något att sätta tänderna i, dels för att ge den där känslan av att något borde få ett nytt hem.

Givet kom alltsammans på skam. allt verkade oförskämt bra får erkännas. Så Besiktningsmässigt så är det ”good to go” för 14 månader framåt. Lite som att vara ”To Good to go?!”

Turligt nog så serverade facebook market uppslag på andra projekt. Så här lyser ”undersökningslamporna” starkt. Ett potentiellt objekt är under utredning. Ett besökt planerat i närtid för att få beskåda härligheten. Exakt vad det är för något, ja det låter vi bero. Det vore att jinxa har jag en känsla av.

 

Att rensa i ”prenumerationslistan” – eller varför SAAB Classic Cars får stryka på foten

årsskiftet är nära förestående och skärselden för medlemskapen i olika klubbar och prenumerationer är inne.

Även i år har jag varit uppbragt och över mig uppgiven över hur dåligt det fungerat med brevleveranser. Om de förr fanns postmästare så har dessa idag förbytts mot mästare av prokrastinering. Eller möjligen rent av mästare av desinformation och utebliven leverans. Så för att om möjligt inte slita mer på tålamodet så får Teknikens Värld utgå. Det kommer garanterat vara säkrare att köpa tidningen på ICA än att hoppas på att den ska landa i brevlådan. Dessutom spar jag någon krona på kuppen.

 

Även så kommer jag inte att förlänga medlemskapet i SAAB-klubben. Det låter möjligen mer högtravande än vad det i praktiken är. Jag blev medlem i november enkom i syfte att ge tidningen med Carl, Claes och kollegor en bättre chans att få igång ett magasin. Allt efter OK-förlagets nesliga hantering och hårdhänta optimering av sin verksamhet. Det är inte det att produkten i sig skulle vara värd att främja eller stödja. Mer det att det nu kommit två alternativa sätt att skaffa tidningen, när den väl landar på diskarna. Då känns det rimligare att ta den extra portokostnaden men skippa klubben. Spiken i kistan var faktiskt intervjun med ordf som gästade Våra_klassikers podd i utgåva 29. Det brukar ju sägas att man bör skilja på person och rollen man axlar. Men det var något som triggade en aversion i största allmänhet. Möjligen spelar det även in att totalpriset för enkom två tidningar, blir skyhögt. Då tar jag hellre portot två gånger om året.

Att det finns ett och annat medlemskap i övrigt som kommer få förfalla står bortom tvivel. Garanterat blir det inget omtag med Trabantklubben, det törs jag utlova. Även Citroen-klubben hänger på gärdesgården så att säga. Men brasklapp föreligger.

 

Om att åldras väl

Att den utrotningshotade SAAB 9-5an just är på väg att utrotas känns fullt logiskt. I alla fall när man tittar på det här exemplaret. Lackerad i den härligt NötBrons-metallicen som idag är allt för ovanlig. Vet inte om jag vill ge en eloge till ägaren?  Besiktningen lär väl inte ha åsikter om  härlighetens existens. Den rulla genom besiktningens nålsöga trots rostmaskens bett på dörr, baklucka och hundben.

Man kunde väl möjligen hoppats på att just den bilen i den lackeringen skulle fått vara aningen mer rostfri dock.

Saab snart i var man trädgård #2

Aningen raljant skrev jag redan för en handfull år sedan ett inlägg om just Saab 9-5’or som verkar finnas i var och varannan villaträdgård. Idag är det inte lika markant – men detta är sommarens fynd i hemtrakterna. Jag tror denna borde fastnat i medvetandet långt tidigare – för det är mer än 10 år sedan den passerade besiktningens getingmidja.

Där drivans blommor smälta ned och dö

Om ägaren till denna kulturvagn möjligen har en längtat till landet, ska jag låta vara osagt. Men ”landet” borde i alla fall sända en tacksamhetens tanke till ägaren. Som just har den goda smaken att hålla fast vid en så härlig SAAB.

Såhär i dagar av utmanande drivmedelspriser så känns det väldigt befriande att få spåna utifrån bilar i trafikvimlet. Det blir ju så otroligt mycket billigare att torrsimma utifrån vad som fastnar på näthinnan.

En liten glutt i bilregistret ger en viss vägledning om fordonets väl och ve. I praktiken skulle jag anta att det handlar om en bil som herren i huset kvitterade ut några månader innan millennieskiftet. Bilen, med en tidigare ägare och då dryga året gammal. Nära sju år senare registreras vagnen på en kvinna på samma adress och efternamn.

Mätarställningen, så här snart 24 år efter tillkomsten på Stallbackafabriken, har inte ännu passerat 10000-strecket. Körsträckan enligt statistiken säger 95 mil om året de senaste 7-8 åren. Ska vi chansa på att lejonparten av de snart 10000 milen lades till handlingarna långt innan damen i fråga tog över nycklarna?

Ett sant nöje att få beskåda en härligt flaggblå i senvinterns strålande sol. Hatten av för ägarens kulturgärning!

Allt på grund av den där häcken…

Vi hade lagom kommit hem från en vecka i stora storstan. Stämningen var som alltid efter en veckas semester lätt lyrisk, ja snudd på euforisk. Precis som så ofta, lagom hemkommen efter en bortavaro så var kylen lika tom som reskassan. Snudd på brådstörtat var det där tvivelaktiga nöjet att behöva frekventera Maxi-baronens matlada ett faktum.

Nära på lika tveksamt på nöjesfronten var korsandet av staden Ö från kant till kant påbjudet. Och just där någonstans så föddes tvivlet och frustrationen, just på grund av den där häcken…

Just häckens form, eller rättare sagt mest höjd, vållade problemet. För det blev just ett problem i flera timmar, eller dygn om man nu ska vara sådan.

Som du kanske förstår, problemet bestod i att jag inte kunde se bilen i fråga bakom häcken. Och eftersom det var månadsskifte i dagarna så föddes givetvis tvivlet. Hade den roliga Saaben fått gå till de sällare jaktmarkerna?!

 

Idag vet jag bättre, häcken har växt så bilen inte syntes från färdvägen…

Så var den där fyndtiden på året inne – måtte jag hitta något nytt kul i år…?!

Januari brukar ju kallas för årets fattigaste månad. Jag kan tänka mig att förlustelsens och hänryckningens tid runt Jul och Nyår får en och annan att göra ekonomiska snedsprång.

Historiskt sett så har jag haft turen att istället vända detta till min fördel och nyttjat möjligheten att fynda udda objekt på bilfronten.  Den klassiska Taurusius Flex här bredvid var just ett sånt objekt, men det var ju 10 år på dagen sedan den 23 januari.

Kanske lägger dock Covid/Corona sina hindrande tentakler på det hela men jag börjar så smått att vässa korpgluggarna. Blocketappen är apterad med allsköns bevakningar. Kassakontot är – om inte välfyllt så åtminstone inte barskrapat. Så fyndblick påslagen och alla kanaler såväl öppna som ofiltrerade. Facebook Market – måste ju avspanas likväl som ”xyz-torgens” alla vindlingar och vrår…

Givet, lovar jag att hålla er, min publik underrättad så snart jag fått korn på något av vikt. Kanske en Twingo med tygtak? En fryntlig Ford, en generiska Daewoo, eller en basspecad SAAB, EN vulgär amerikansk pimpmobil. Eller en het Rover med K-motor? Ja tankarna är många. Men jag vet med mig, det går aldrig att planera vad som månde tänkas kunna bliva. Det är bara att vässa det där öppna sinnet och hoppas på det bästa.

När minnespusslets bitar faller på plats

Härförleden hade jag vägarna förbi i grannskapet till föräldrahemmet lite längre upp i gnällbältets tätskogsområden. Även om jag är där regelbundet så är det väl inte var dag som man gör en exkursion runt om i kvarteren. Plötsligt föll allt på plats – precis som jag mindes det, där stod den mörkröda 900’an precis som den gjort sedan 1988! Även om huset verkade ha bytt kulör så har de i alla fall haft den goda smaken att låta bilen vara kvar.

Kanske är det just sånt här som verkligen fascinerar mig, människor som faktiskt hållit kvar vid det val man gjort och allt vad det innebär….

En underbar tidsmarkör!