När minnespusslets bitar faller på plats

Härförleden hade jag vägarna förbi i grannskapet till föräldrahemmet lite längre upp i gnällbältets tätskogsoråden. Även om jag är där regelbundet så är det väl inte var dag som man gör en exkursion runt om i kvarteren. Plötsligt föll allt på plats – precis som jag mindes det, där stod den mörkröda 900’an precis som den gjort sedan 1988! Även om huset verkade ha bytt kulör så har de i alla fall haft den goda smaken att låta bilen vara kvar.

Kanske är det just sånt här som verkligen fascinerar mig, människor som faktiskt hållit kvar vid det val man gjort och allt vad det innebär….

En underbar tidsmarkör!

2013 – ett SAABSKT år?

Så har en fjärdedel av 2013 gått och på bilinnehavsfronten kan det skönjas att Audibilarna just nu står för ankar. Den sista Audin att gå traden Örebro-Zinkgruvan, den stolta Saudi-importen “Samco Bin-Laden” behagade skjuta servopumpen redan i februari varför en transplantation var akut påbjuden. Givetvis en dag med temperaturer med tvåsiffriga minusgrader och ett par timmar på garageuppfarten. Ordningen återställd – trodde jag och rullade mot Z morgonen därpå, efter 17 minuter sååååå var även den nya pumpen en del i det aktiva rostskyddet med all olja duschandes i motorrummet…. När väl besiktningen löpte ut i månadsskiftet så var dess öde beseglat och eftersökandet av en ersättare påtvingades brådstörtat.

Låt mig presentera Trubbnos – den snikutrustade SAAB 900 anno 1988. Ingen mittkonsol, gamla trubbnosfronten, 99 hästars förgasarmotor… så snik det bara gick att få det hos Saab i brytningstiden mellan förgasare och påtvingad katalysatorrenad insprutning….

Nåväl minnesgoda vänner drar sig säkert till minnes att varje sånt där skifte av bilinriktning brukar smitta av sig hos mig och tenderar till att trigga ett lätt maniskt sökande efter själsfränder till det nyligen hemsläpade objektet.

Japp även denna gång hägrar fler potentiella objekt, vad säg om;
En tidig långnos – 1986 års modell med 2.0i och Automat, mindre än 11000 mil på mätaren, en inslagen bakruta och diverse skabbigheter på karossen.

Eller varför inte en sen SAAB 90 från 1987, röd en-ägarbil som stått sen 2008… Inspekteras inom någon dag uppe i de uppländska skogarna av undertecknad.

Eller kanske en 79:ans V4 Super i Alabastergult och en massa härligt småskruvande innan det är dags för uppvisning på OpusBilprovning….

Ja alternativen lär ge orsak att återkomma

Rättvik ut – Ingol in och ut….

På bilfronten har det hänt ett och annat.

Rättvik, min trevliga Saab Griffin anno 1993 blev lite åsidosatt när väl Archie kom att stå på P-platsen bredvid. Nånstans växte känslan av att ha två liknande bilar blev lite… lite, ja vad ska jag säga, tråkigt. Känslan blev till slut för stor och det blev annons på Blocket…. Priset, ja det blev väl lägre än vad jag gett för bilen men visst den fick ju slita ont i drygt 8 månader utan mankemang.

På samma sätt så infann sig den där våndande klådan av att inte ha någon bil och vips fanns en Audi 90 i nått av de fulaste i lackväg jag sett på länge…

“Snabb” resa i bästa kommunalåkaranda, Bussresa från Tulpangatan, till Örebro Central, Tågkompaniet till Gävle och där X-trafikens buss till Hedesunda. allt på 4 timmar mitt i skolavslutningstider. All heder till säljaren på Östlund i Hedesunda, otrolig serviceanda och raka puckar. En helt klart hedervärd säljare, rekommenderas varmt om du funderar på att köpa bil eller Transportbil!

Men som så ofta, när man väl hittat rätt, så dyker det upp nått som är mer rätt och där är vi nu…. utan bil men i väntan på att få hämta nått lite mer speciellt…..

fortsättning följer helt klart…

Vårfint på bilfronten – eller Robin ut, Archie in

Numera huserar blott två bilar i familjens ägo;

Rättvik och Archie

I någon form av gemensam missmod kom kära sambon och jag fram till att vår älskade Robin dessvärre var bortom räddning, i alla fall ekonomiskt. Summerade vi samman allt vad vi trodde det skulle kosta att åter få den på asfalt igen så landade notan på 18000:-, varav 8600 kr för kamremsbyte! Visserligen billigare än till exempel på en Peugeot 406 V6 men lite för saftigt för att det skulle kännas rimligt för en vanlig B308E. Så det blev försäljning istället.

Så en lördagsmorgon satt min kära sambo och granskade tillgängliga bilar och döm om min förvåning när kvinnan i mitt liv att hon hittat en värdig ersättare till saliga Robin. På skärmen framför henne såg jag, ja vad såg jag… en, ja ännu en SAAB 9000…. dock ska tilläggas en vanlig hederlig CSE….

Uppdatering CPB

Okej, det ska erkännas – jag och SAAB har ju alltid haft någon form av relation, i unga år var den hat, under det unga vuxna livet mer uppgivenhet och nu något som kan kallas mani och magi….

Jag har alltså blivit med ännu en baklucke-SAAB, den här gången av den mer svårfunna och kanske lite bortglömda två-dörrars modellen av 900’an. En modell som väl kombinerar allt  som SAAB hade att erbjuda i form av de stora tunga otympliga framdörrarna som dessutom aktivt ser till att baksätet inte slits, den lätt oformliga bakluckan som på alla exemplar verkar vara sned och tenderar till att sitta längre ut på passagerarsidan än förar-dito.

Just detta exemplar såldes av barnen till första ägaren, vi kan ju kalla mannen Rolf för det är så jag tror han heter. Rolf ska enligt vägverket ha avhämtat denna på SAAB-ANA i Malmö tidigt i januari 1989, ett företag som dessutom var hans arbetsplats!

Rolf valde tydligen att halvt lyxa till bilvalet eftersom han valde till 16v motorn kontra den vanliga åttaventilaren och fick på köpet 128 hk istället för 108. I övrigt skvallrar varken bilen eller anpassningsskylten om några extra tillval, mätarställningen visade strax under 20 000 mila-strecket, 19600-någonting för att vara exakt.

Säljarna valde taktiskt nog att visa upp förarsidan och allt såg väldigt prydligt ut.

SAAB-infuensan grasserar igen

Jag tror aldrig att jag haft bara en massa bilar av ett och samma märke vilket jag har nu. Visst jag har ibland bara haft EN bil och då blir det ju automatiskt ett 100% innehav av ett och samma fabrikat men att bara ha SAAB:ar det känns lite suspekt. Men klart rätt ska vara rätt i våras ägde jag både Nicotin och den Solgröna skönheten och då var det ju 100 % SAAB iaf i några veckor.

Varför då detta svammel, jo för att jag har så gott som skaffat ÄNNU en SAAB! Alltså, om affären verkligen går i lås så blir det 3 x SAAB var och en från sitt decennium….

Uppdatering i ärendet kommer om allt bär sig framåt Söndag… Så Stay Tuned

Ett par veckor med Nicotin

Egentligen ligger den här historien i lite fel kategori, “bilar man minns” för är det något som NCT inte lär vara så är det just en bil man minns, SAAB 900 tillhör väl inte bilarna som riktigt etsar sig fast i medvetandet hos envar som svensk:-)

Historien om varför det blev en SAAB 900 anno kvalitetsmärket 1988 ja det är nog bara slumpen som kan vara faktor. Eller ska jag säga – billöshet och frustration?

Tiden sedan Maronne så opassande fick sin nya stationeringsort och tillträdande vårdnashavare hos Volvodoktorn har varit omtumlande. Familjen har ju visserligen en Sungreen Beauty i form av vår 9-5 Griffin (Robin), men det går mig en smula på nerverna att behöva förlita mig på att den ska vara tillgänglig.

Såååååå åter till historien, via blocket – var annars, fann jag en Saab 900i som redan varit inne hos farbröderna med rosthammarna och överlevt synbart bra – Inget “Bra att veta” som skvallrade om kommande krämpor i form av Länkarmsfästena pockade på uppmärksamhet eller annat sånt där rostigt.

Däremot fanns det fina saker av lite mer slitagenatur, bromsbelägg som var helkass, taskig handbroms, ojämn bromsverkan fram och en spindelled nedre där fram. Ett klipp för en uttråkad och understimulerad själ som undertecknad, tillika väl prissatt och med ett bra tidsspann innan körförbud skulle inträda….

Det blev affär i Linköping och resan dit företogs ståndsmässigt med Satans Anhang och Co (järnväg alltså). Lagom mörkt var det vid avhämtandet och om vanligt givetvis så fick jag några tips i form av att värmen visst sagt upp sig…. Nice att köra 12 mil i januari med termometern parkerad i häradet runt -6 grader. Men men hem kom jag och felsökningen var som alltid när man skruvar nya bekantskaper förvirrande. Varför i hela friden ska man ta bort högtalaren för att kolla om värmekranen funkar? Och inte minst varför går det att sätta tillbaka stagen i fel läge och därmed låsa reglage och värmekran? Svaret är så klart för SAAB kom på det…

Nåväl, lite skruvande blev det och jag kände mig riktigt stolt, nästan lika mallig som när jag skaffade min Amazon av Dubergs långt innan körkortet var bärgat, nån känsla av att gå igenom det där som alla andra gått igenom tidigare, liksom bocka av att man klarat det – ett värdighetstest eller diagnostiskt prov i vuxenlivet.

Nackdelen med att skaffa bil bara för att bocka av och kolla att man klarat är så klart att engagemanget räcker bara så länge det finns något att göra, så när besiktningen var avklarad och bilen genomskruvad ja då kände jag bara Fy *fnytt* va tråkig bil och så erbarmligt jobbig att åka, inte gick stolen att flytta så jag kunde sitta bekvämt. Sista spiken i kistan blev när jag åkt till Munkfors en dag och jag kom hem ledbruten och uppgiven – blocket nästa!

Så nu är jag billös igen, men man borde ju ha en 9000…. kanske en tidig bara för att varit med om industrihistorien

Årsskifte = skiftbyte?

Ja snart står 2009 där och hägrar på just det där magiska sättet som ett nytt bilår bara kan finnas där och jäcka ens fantasi.

För vår del så går årsskiftet i förändringens tecken, på gårdarna står nu tre väldigt olika karaktärer och surar;

Den gröne utböligen – tillika den ende framhjulsdrivne – allas vår Robin –  SAAB 9-5 Griffin V6 t 3.0 anno en tvåa följt av tre nollor. En Sungreen beautie som verkligen visar varför GM pumpat in 25 miljarder i en totalt dödsdömd bilfabrik. Ypperlig men ändå vettig.

Den Sobra Fau-achten eller Vinkel-åttan. En Bayrare som visar varför 8 cylindrar är fler än 6. Jag kan inte annat än förundras hur en 286 hästars V8 från 1994 med Förlängd kaross kan göra jobbet billigare bättre än 200 halvsvenska turbostressade v6-hästar gör? BMW 740 iAL är verkligen en underbar bil även om jag inte helt kan slå mig till ro med det hela, är det monde lite för Konservativt och Brackigt?

Den felvända Maronne – ack så älskad med ändå lite, lite väl 80′ på nått sätt. Jag formligen frossar i Wilsgaards kantighet och på nått sätt folkhemsromantik blandad med tydliga flirtar till 80, Dallas och lite sunt förnuft. Men det är inte så mycket plats för huvudet, stolarna är bra men inte perfekta och visst skulle det kännas roligt med nått som syntes lite mer?

Så nu pågår lite städning och rätning i ledet, någon måste bort och annonserna finns snart ute på blocket…

Griffin – en SAAB modell grövre

När jag var 13 år gammal  satte jag upp ett par livslånga regler, ja något av en hederskodex att följa i vått och torrt.

1. Skaffa aldrig Flickvän – ujj ujj vad man bedrog sig själv, 3 år senare var ju den regeln liksom bruten och förbrukad.

2. Skaffa aldrig Moped – ja vanans makt kombinerat med ett otal historier från allsköns grannar satte ju effektivt den bastionen på fall. Vill minnas att en 1957 års Victoria MS51 får kallas min egna första. I garaget stod även en sen Crescent Compact i någon obskyr champagnekulör men mer om den senare.

3. Skaffa under inga omständigheter en SAAB. Det höll i nära på 30 år tills jag ramlade på en 1993:ans SAAB 9000 CDE GRIFFIN strategiskt placerad i Gävle.

3000 kr bytte ägare och en tågresa senare stod den på gården i Nora och sken som en sol. Kanske är det en av de få bilaffärer som min bekantskapskrets fortfarande har svårt att släppa. För en bra affär var det, även om det blev en Borgward Isabella av det hela, alltså “vi dansade en sommar“. Risken att bli av med körkortet kombinerat med att svart skinnklädsel i solsken ger brända skinkor sådde törnefrö i sinnet. Vi skiljdes åt och jag blev 7000 kronor rikare och fick behålla körkortet ännu ett tag