Jävla Passat-j*vel

Det ska erkännas, ibland känns det som om måttet vore rågat….
Jag förlitar mig numera på farsans gamla Passat a.k.a. Diesel-Doris som min vardagliga partner i trafikvärlden. I mitt fall så har jag en viss hatkärlek till fordonet i fråga, hon är visserligen stark som en ardennerhäst och hennes uppsyn gör det lätt att förtränga behovet av att ge henne tillräcklig omvårdnad och därmed låta henne lösa allsköns av allehanda transportbehov i ur och skur…

Å andra sidan så tycker väl en och annan miljöpartist att hennes fotavtryck bör beskattas likt att varje dygn hon står på uppfarten givet ska beskattas som om stackars arbetslösa och tillika icke a-kasseavlönade lilla jag ska betala skatt som om hon vore gjord av ädlare metall än väl förzinkad plåt och kompositplast…

I en mild förhoppning så har jag förlitat mig på att Opus bilprovning skulle hjälpa mig att välja, ett knippe anmärkningar av allvarligare karaktär så kunde jag givet se ett scenario där Diesel-Doris får respass och ett återfödande som en stålhylla eller trädgårdsmöbel. Redan i fjol trodde jag på vinst, men bromsarna gick igenom med notering om liten anläggningsyta.

I år hoppades jag på storslam i form av luft i bromsarna och milt rostskador skivor, men icke – bara en notering om fel för på blinkerslamporna fram och en not om att batteriet inte var fastskruvat… så vi förlänger kontraktet 365 dagar till… *suck*

Av akvariet blev intet…

Dags för redovisa gångna veckors bilplanering.

Min föraning om att min grandmaster-plan givetvis skulle spolieras, varför inte lita på magkänslan för en gångs skull ringer in öronen….

Nu ska i ärlighetens namn tillstyrkas att bilen var över förväntan, startade perfekt efter lite övertalning, inga anliggande bromsar eller annat junk… på det hela räddningsbar… Dags för en liten övning i form av att vrida på ratten… och ett hjärtskärande skrik och ett väsen som frenetiskt vred emot minsta rörelse på styrhjulet… För att inte tala om den decimeter vatten som fanns i bagaget….

Denna stolta exkursion företogs givetvis i min givna följeslagare Black Thunder som liksom inte gillade att utmanas och givetvis tilltog en catfight vagnarna emellan. Som ett led så ville thunder göra skäl för namnet och antog basröst…. Ja avgassystemet bakre burk sprack….

Så nu har vintervilan infallit och black thunder har ersatts med Diesel Doris:-)

Två månader utan bil….

Okej, jag ger upp…. Inser att jag gått och blivit kräsen snål och allmänt svårflirtad…

Inte nog med att jag har svårt att komma till skott att ens åka och titta, sen när jag väl suttit och skakat land och rike kring, då infaller sig inte köplusten alls. Hittills har tre långa tågresor kammat noll på bilfronten.

Den första, en 87’ans VW Passat med full körjournal sedan ny! Ett perfekt objekt men ack va tråkig! i Upplands Väsby

Den andra, en Opel Rekord som bott i samma garage sedan ny, nu sönderrepad av vandaler och ett pris som väl va tre gånger det egentliga värdet… i Bromma

Den tredje, en Saturn med plastkaross, udda och väldigt skamfilad, i Åtvidaberg

Alla dessa snedsprång har fått mig att fundera på det där med vad jag verkligen söker i nästa projekt. Kanske känns det lite blockerat av att det även är stiltje på jobbfronten – kan det vara det att det är omöjligt att välja inriktning när jag tror att hobbybilen måste vara dagsbehovets raka motsats?!

The VW JETTA-story

Ja, jag vet att jag är impulsiv. Själv brukar jag se det som en skön krydda i min personlighet även om nära och kära ibland känner sig en smula akterseglade i mitt handlande. ”Men du sa ju att det var den bästa bilen du haft och så sålde du den just som bläcket torkat på ägarbeviset…”

Den här gången så hittade jag en Jetta, just en sån där snygg med de fläskiga kofångarna och den snygga färgen vit. Jo vitt är fantastiskt snyggt när det är vitt och inte rostbrunt eller asfaltsprickigt. Plus att det är en underbar färg att bättringsmåla om man hittar nån lackskada eller så. I annonsen stod högtidligt, ”pålitligt bil som startar i alla väder, går billigt 0,6l, sommar och vinterdäck, ABS-bromsar c-lås mm” Just det där med ABS-bromsar och 0,6 liter milen lät och låter fortfarande som en ljuv melodi i mina öron. Vår trotjänare Audin saknar ABS-bromsar och gillar att dricka soppa och 0,9 är ju 50% mer än 0,6 alltså hög förbrukning.

Kruxet var bara att den stod i KALMAR och jag finns ju i Nora. Säljaren Marcus lovade storstilat att den visst hade ABS-bromsar för det hade Hanna sagt, (flickvännen och bilföraren i hushållet) och tillade att på sidan xx i instruktionsboken stod det ju så… Någonstans där insåg jag att jag var torsk, äntligen en bil med ABS igen, dessutom var ju marken täckt av sån där hårdpackad mjölkvitt massa som bidrar till lågfriktion när man ställer sig på hejdaren. Sagt och gjort tänkte jag och sa, jag tar den, jag kommer med tåget 16.54 till Kalmar central.

Just det här med att ta sig till Kalmar involverade just tåg och tåg är ju ett sätt att färdas om känns väldigt segt. I just det här fallet så var det dessutom en ”tre tågs” historia med två byten följaktligen. Från Örebro till Mjölby, därifrån till Alvesta med sista bytet till Kalmar. Men resan gick väl som den borde, lagom med väntetid så man hann med nästa tåg och platsbiljett så jag slapp fundera på när jag skulle bli av med sittplatsen.

Nåväl, klockan blev 17.00 och jag var framme i en stad som jag inte besökt på en herrans massa år, 22 kanske. Bilen lokaliserades och snart infann sig även säljarna. Snabb kontroll, startade bilen, kollade belysningen skrev papperna och betalade hela kalaset.

Jag kommer två tre hundra meter… innan jag inser att jag glömt att säkerställa att det finns just en sån där snygg Bosch-grunka under huven… Stannar vid vägkanten, öppnar huven och blir bara trött, inte ett spår av en pumpenhet och styrblock…. japp återigen torsk.

Ska jag tillägga att den inte blev långvarig i min ägo….?!