The VW JETTA-story

Ja, jag vet att jag är impulsiv. Själv brukar jag se det som en skön krydda i min personlighet även om nära och kära ibland känner sig en smula akterseglade i mitt handlande. “Men du sa ju att det var den bästa bilen du haft och så sålde du den just som bläcket torkat på ägarbeviset…”

Den här gången så hittade jag en Jetta, just en sån där snygg med de fläskiga kofångarna och den snygga färgen vit. Jo vitt är fantastiskt snyggt när det är vitt och inte rostbrunt eller asfaltsprickigt. Plus att det är en underbar färg att bättringsmåla om man hittar nån lackskada eller så. I annonsen stod högtidligt, “pålitligt bil som startar i alla väder, går billigt 0,6l, sommar och vinterdäck, ABS-bromsar c-lås mm” Just det där med ABS-bromsar och 0,6 liter milen lät och låter fortfarande som en ljuv melodi i mina öron. Vår trotjänare Audin saknar ABS-bromsar och gillar att dricka soppa och 0,9 är ju 50% mer än 0,6 alltså hög förbrukning.

Kruxet var bara att den stod i KALMAR och jag finns ju i Nora. Säljaren Marcus lovade storstilat att den visst hade ABS-bromsar för det hade Hanna sagt, (flickvännen och bilföraren i hushållet) och tillade att på sidan xx i instruktionsboken stod det ju så… Någonstans där insåg jag att jag var torsk, äntligen en bil med ABS igen, dessutom var ju marken täckt av sån där hårdpackad mjölkvitt massa som bidrar till lågfriktion när man ställer sig på hejdaren. Sagt och gjort tänkte jag och sa, jag tar den, jag kommer med tåget 16.54 till Kalmar central.

Just det här med att ta sig till Kalmar involverade just tåg och tåg är ju ett sätt att färdas om känns väldigt segt. I just det här fallet så var det dessutom en “tre tågs” historia med två byten följaktligen. Från Örebro till Mjölby, därifrån till Alvesta med sista bytet till Kalmar. Men resan gick väl som den borde, lagom med väntetid så man hann med nästa tåg och platsbiljett så jag slapp fundera på när jag skulle bli av med sittplatsen.

Nåväl, klockan blev 17.00 och jag var framme i en stad som jag inte besökt på en herrans massa år, 22 kanske. Bilen lokaliserades och snart infann sig även säljarna. Snabb kontroll, startade bilen, kollade belysningen skrev papperna och betalade hela kalaset.

Jag kommer två tre hundra meter… innan jag inser att jag glömt att säkerställa att det finns just en sån där snygg Bosch-grunka under huven… Stannar vid vägkanten, öppnar huven och blir bara trött, inte ett spår av en pumpenhet och styrblock…. japp återigen torsk.

Ska jag tillägga att den inte blev långvarig i min ägo….?!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.