Japp, jag har torrsimmat – i bilen som har gäckat mitt sinne sedan 2011! Lång historia kort, fru L köper denna bil ny i soliga Kalifornien den 4 januari 2004. 4 år senare så flyttar familjen ”hem” till Sverige och Odyssey’n fick följa med av bara farten. Sedan den 29 augusti 2008 har den varit i trafik i landet och ägs alltjämt av fru L. Jag stöter på åkdonet första gången våren 2011 då jag råkar jobba på samma ställe som fru L och blir givetvis fascinerad, modellen såldes ju aldrig här och bilen retade mitt bilsinne. Tekniska data i form av V6’a på 246 hk och femstegs automat gör ju att det är en helt modern bil. Speciellt om man råkar jämföra den mot andra samtida amerikanska minibussar.

Så en-ägarvagn – med flyttgodshistorik – det är ju som klippt och skuret för att samla på… Nu är det väl inte så enkelt, det finns ju som alltid en baksida på alla historier. I det här fallet stavas det kamrem och ett byte som borde varit gjort 2011 om vi tänker miltalet (16500 mil) och 7 års intervall som Honda föreskriver. Nu är det 14 år gånga och 26500 mil på mätaren….. Att därtill dessa har ett knippe recalls som behöver göras på airbags från Tanaka och en kampanj på att byta tändningslås på grund av att den rätt vad det är kan stanna och låsa ratten gör det hela betydligt mer svårköpt. Sen det allmänna i form av att de automatiska sidodörrarna lever ett eget liv – lite plastdetaljer som valt att säga upp bekantskapen med kontaktstycken eller det som det borde sitta fast i gör mig, låt säga fundersam. Men glimtar i mörkret finns i form av ny besiktning och en låda bra och ha detaljer som återförsäljaren sänt över lyser likt ett annalkande tåg i tunneln… Men nej – det är väl inte så kul att lägga en knippa tusenlappar på en bil som behöver stå på verkstad innan man får göra nått mer än torrsimma?!