Jo jag vet – jag har inget behov av bil, PUNKT.

Senaste dagarna har jag dock haft ett mission. En närstående söker en förstabil och då är det ju liksom nästan ok att leta bilar i vettiga prisklasser. Problemen uppkommer väl när den potentielle köparen inte har samma smak eller målbild som mig. Helt plötsligt så sitter man ju där med tankarna på en sen Seat Toledo ur första generationen.

Och sånt är ju livsfarligt för mig och mina tankar om bilar som man borde rädda till eftervärlden. Eller den där underbara Bluebirden som så snuvligt kom att säljas till någon annan för 5 år sedan som nu än en gång ligger ute på blocket.

Åh alla dessa Ford Focusar som bara verkar fallit i pris som gråstenar i ett kalkbrott. En synnerligen särling i form av en Citroen Visa – ja där var det man såg en sån till salu senast?!

Mantrat som ringer i sinnet – Pellefant, Pellefant Pellefant – tänk på den smala vägen och inleds nu icke i villfarelser…