I dagens tidevarv av elektrifiering av vagnparken hör man man ju en och annan som säger att det är så bra för miljön. Och att alla gamla entusiastbilar dem är riktigt eländiga för miljön.

Visst, det finns en stor grupp skattebefriade bilar som begåvats med någon Dieselrova. Allt för att komma undan den höga fordonsskatten som halvgamla Dieslar annars normalt belastas av. Givet skulle även jag gärna ha en tidig 1990-talare med Turbodiesel för billiga mil, speciellt om jag råkade ha behovet av att åka långt för mitt uppehälle.

Men hur är det med de där äkta entusiastvagnarna kan kan ju börja fundera. Jag råkade häromsistens på en gammal Londontaxi som kom till landet för nu 31 år sedan. Via pappersexercisen vid importen kan jag se att nämnda vagn hade en mätarställning på 26080 km. När den senaste var inne på besiktning så hade den rullat 30900. Alltså under 600 mil på 31 år. Det känns som om det inte kan vara nämnvärt den bidragit till växthuseffekten med sina 20-talet mil på årsbasis….