Kategori: Motormännen

När Motormännen sålde bok på avbetalning

PubliceratFörfattareVagnparksansvarige

Redan 2017 berörde jag att jag funnit ett eget exemplar av boken Allt om Bilen som i princip är jämngammal med mig. Ja någon gång i maj 1976 börjar Motormännen marknadsföra detta praktverk om att vara bilägare. Undertecknad skulle dock avvakta till fram mot slutet av augusti samma år innan jag gjorde debut.

I dagarna kom boken återigen på tapeten då tidningen Klassikers nya projektbil Grönadan städades ur. Det man fann, presenterades i en Youtube film och herr Legelius berör just ett litet fodral med Mönsterdjupsmätare och Däcktrycksmätare. Etuiet är märkt just med texten Allt om bilen. Givetvis har även jag ett sådant, arvegods från farsan och ständigt liggandes i Passaten i väntan på att stilla nästa nyfikna fundering på om mönsterdjupet uppfyller lagens råmärken.

I någon form av ambition att bringa klarhet i bokens uppkomst och hur dessa däckverktyg slutligen kom att spridas så blev lite arkivdyk påbjudet. Då utgivningsåret var 1976 så föll det sig naturligt att börja att frossa i tidningen Motor från Motormännen. Ganska tidigt fann jag rätt på dels en presentation över ett helt uppslag om histiorien bakom bokverket. Ett par sidor senare fanns beställningstalong med tillhörande ekonomisk fakta. Boken var tänligen dyr hela 129,60 kronor, vilket om räknat med dagens konsumentprisindex motsvarar 760 kronor! Jag är lite emot dessa sätt att jämföra, mer rimligt vore att titta på vad det motsvarar i arbetstid för en snittinkomst. Då landar vi i häradet av en dagslön! För den intresserade så erbjöds härligheten på avbetalning på 7 månader!

Med vårsol i blick och fem års fokus i sinnet

PubliceratFörfattareVagnparksansvarige

Vårsolen skänker hopp om att ljusnade tider hägrar. Kanske inte direkt samhällsmässigt men väl ute i naturen i stort.

Den som följt denna bloggares alster över tid må kanske redan känna till att mycket fokus lagts på vad framtiden har att bjuda på.

Senaste tiden har mycket fokus lagts på papperstidningarnas väl och ve. Som regionombud i OK så faller det sig väl naturligt att snegla lite på förlagets verksamhet och de kommunicerade utmaningar man står inför. Ja de annalkande utmaningarna i branschen ser inte ut att enkelt övervinnas. Stigande produktionskostnader, minskad konkurrens kring utdelning, vikande upplagesiffror för det pappersburna och slutligen den växande konkurrensen på de digitala plattformarna.

På samma sätt har motsvarande skärseld prövat mina tankar om mitt älskade Riksförbund M Sverige (fd Motormännen). Även om den teoretiska rabatt man kan få via förbundet avtal med Preem, hela 50 öre litern, är synnerligen attraktiv så känns det som det känns allt mindre attraktivt. Jag vill understryka att jag inte är på väg att säga upp något medlemskap. Men det är inte längre lika solklart att det är det första jag betalar in.

I båda fallen så känns det som verksamheterna är ur takt med tiden. Utsikterna att vara medlem i respektive är en sak. Utsikterna att vara ENGAGERAD medlem helt andra. Det som möjligen talar för den första av dem är att det alltjämt finns en struktur med val och förening på lokal nivå. För den senare som inte har samma medlemsstruktur eller fotfolk att hålla liv i representationen. I gengäld känns möjligheterna att verka de spegelvända. I OK finns det lokala engagemanget men det finns liten eller tynande möjlighet att göra något. I M Sverige finns resurserna och friheten att göra något men inte strukturen för att lyckas göra något.

Utan att nu göra någon politisk jämförelse eller värdering så har i alla fall jag försökt att göra någon form av analys om var jag skulle tro att respektive organisation kommer befinna sig om 1825 dagar. Att ta ordet femårsplan i min lite mer borgerliga mun känns ekivokt så ”1825-dagars plan” får det bli.

Nu ska jag väl inte föregripa vad mitt spånande emanerat i. Respektive organ har fått mina tankevurpor för moget övervägande. Solklart är att jag som så ofta – har en fäbless det som är på utgående och transformerande. Exakt vad denna metamorfos kommer resultera i, ska jag låta vara osagt, men helt klart är att klockan är kvart i tolv för båda formerna av engagemang som jag ser det.

Om jag skulle sticka hakan rejält så blir mitt slutord – gå gärna med eller skaffa en prenumeration, men välj helst ett alternativ med digital leverans –  för det är ingen som går plus i verksamheter som fortfarande kommunicerar på papper….

God Jul – anno 1952 signerad B Karlström

PubliceratFörfattareVagnparksansvarige

Som alla samlare med ett visst mått av galenskap har jag även börjat jaga originalen till omslagen – här i form av den tryckta versionen på originalet från 1952. Alltsammans signerat Björn Karlström.

Man ser tydligt var den tilltänkta avgränsningen fanns – tänk vilket jobb för reprofotografen innan bilden väl kunde gå i tryck

Men är det äkta?

PubliceratFörfattareVagnparksansvarige

Frågan må verka enkel. Men börjar man bena ut de flera dimensioner som ryms i frågan så blir ju svaret ja och kanske även nej.

Upprinnelsen till det hela är mitt inlägg om dekoren som som smyckade Rikki-Tikki-Tavi. Alltså ett så kallat seniorvagnsmärke i något så speciellt som något som påminner om försvarets färgskala.

Märket är ett fynd från auktionssajten Tradera för en massa år sedan. Historiken obefintlig men ser välgjort ut.

Så svaret lär landa i att ”ja” det är ett äkta Seniorvagnmärke. Men om det var i just denna livré som det lämnade Sporrong i Norrtälje någongång på 1960-talet det ska jag låta vara osagt. Skulle jag behöva säga med 100 procentig säkerhet så är väl svaret, nej jag vet inte att det verkligen lämnade fabriken i gröna firmans färger.

Kanske bäst att inte skåda given häst i mun?

Om våndan av att dekorera

PubliceratFörfattareVagnparksansvarige

Ett axplock ur samlingen som jag testat montera, allt från Vagnmärke K anno 1975, Seniorvagnmärke 1960/70-tal och Internationellt vagnmärke modell Ä med kromat M

Just det här med trevliga vagnmärken för att signalera sina klubbmedlemskap är en lite klurig historia.

Här på bloggen så förekommer till och från lite texter kopplade till exempelvis Riksförbundet M Sveriges stolta tradition. Samt deras egenhet att ha trevliga ornament att dekorera framför allt äldre vagnar med.

Den här sommaren ställs det mesta på sin spets. Dels för att jag råkar gilla att visa upp mitt stolta medlemskap i nämnda riksförbund i allmänhet. Men detta valår och tillika 100-års jubileum för Riksförbundet M Sverige.

Dessvärre så går det lite i stå med möjligheterna att låta vagnarna få ha medlems-standaret synligt. Om vi börjar med patient Roffe så är bilen tämligen ”bubblig” till formen så det finns få om ens någon slät rak yta där exempelvis det gamla hederliga platsmärket i röd hårdplast sitter väl. För att inte tala om den organiskt ekliptiska grillen som dels är smal och minst lika svängd till formen.

Skam den som ger sig tänkte undertecknad. DD har ju snart säkrat förlängt kontrakt till september 2023 så snart vi fått visa upp oss på närmaste besiktningsstation. Och då är det ju läge att dekorera med Internationellt vagnsmärke. Om nu utrymme och tämligen slät grill står förfogande så är nu Passatens tillkortakommande just konstruktionen som inte riktigt tillåter att jag får in handen bakom plastgallret utan större de-montage.

Turligt nog så tillät i alla fall Ludovico en Audi och Uncle Ben att skruva dit nämnda Internationella vagnmärken. Lite synd bara att det inte handlar om de vagnar jag brukar mest dock. Båda vagnar med det sentida Int. vagnmärket med M i borstad vitmetall.

 

 

uncle ben – nu dekorerad internationellt

PubliceratFörfattareVagnparksansvarige

Internationellt Vagnmärke i nyare utförandet. Då med M i borstad vitmetall. NOS – ja fräscht ska det ju vara

Något trumpen Skoda-logo. ja det ligger på den där listan att ta tag i för framtiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Få saker är väl så tillfredsställande som när man får ta fram ett NOS Internationellt vagnmärke och dekorera fronten på Uncle Ben. Ja det behöver ju inte vara just Uncle Ben. Endera bil där man får skruva fast NOS-grejor känns ju toppen.

På tal om M’s Vagnmärken

PubliceratFörfattareVagnparksansvarige

Ack så lika, men än så väsensskilda – Gröna firma edition möter Internationellt vagnmärke.

Vän av ordning må klia sig i huvudet, det är inte ofta man råkar på ett väldigt bekant men väldigt udda/ovanliga vagnmärke – ”Gröna firman edition”. Dess historik har inte gått att belägga närmare. Hur som haver, det passade väldigt bra på Mungan jag hade. När förvaltarbyte var ett faktum så behöll jag givetvis nämnda märke. Till Mercedesen Bhzzzz så är det givet det internationella märket som bör vara – vägslukaren har ju ambitioner.

 

Bland gräsänder, likströmsgeneratorer och militärcyklar – sommaren är här

PubliceratFörfattareVagnparksansvarige

Det känns att vardagen kastas mellan hopp och förtvivlan. Kanske är det försommarsäsongen vånda så här i covid-tider, för det verkar ju inte vara någon idé att planera något.

Jag råkar nu vara medlem i en handfull fordonsklubbar – DKW, Mercedes M Sverige (Motormännen) och OK. Var och en av dessa har historiskt varit aktiva och anordnat träffar till höger och vänster. Men spontant kan jag bara komma att tänka på att det är bara DKW-gänget som har ambition att göra ett arrangemang denna sommar. Ja sommar och sommar, det är faktiskt tidigt i höst om du fråga mig – allt efter tredje vecka i augusti är väl höst enligt skolgångsterminerna?

Gräsänderna

Nu står jag väl inte och faller med att få träffa likasinnade själar i bilorienterad kontext. Just nu är det nog de förvirrade gräsänderna som stundom barrikaderar vår trädgård som får mest av mitt medvetande. Jag hade aldrig kunnat ana vilka gruppdynamiska utmaningar som ett skock änder präglas av. Vissa av dem tål då rakt inte att vissa råkar ens titta i deras riktning. På samma sätt så finns det charmerade individer som gör allt för att fånga även vi två-bentas fulla uppmärksamhet och socialiserar sig gärna om man råkar vara ute i det gröna.

Likströmsgeneratorer

Om nu gräsänderna är dem som fångar engagemanget så är väl Mungans generator dess raka motsats – även om jag vet att det är där jag borde lägga min energi. I alla fall om jag har ambitionen att faktiskt låta Rikki-Tikki-Tavi rulla några längre sträckor. Det hela faller väl nu mest på att jag gärna skulle vilja mäta mig fram till om det är generatorn eller möjligen den separata regulatorn som spelar mig ett spratt. Blotta vikten på en renoverad generator skapar sina problem – jag fann en modest prissatt och nyservad dito i Tyskland hos en privatperson. Dessvärre hanterar inte privatpaket-speditörerna paket tyngre än 20 kg så den ligger kvar i mellersta fäderneslandet och nämnda Munga häckar alltjämt i garaget vikarierande som avlastningsyta.

Militärcykel

I brist på roliga uppslag råkade jag köpa en till militärcykel – den här gången en M/105A, den med det förstärkta baknavet med bromsbackar. Att dessa baknav är lite speciella fick jag snabbt erfara, eller rättare sagt det nämndes redan i annonsen. Bromsen vill inte släppa efter att man bromsat en gång. Nu gör ju inte konstruktionen av Sachs HR 90V det hela så enkelt. Olikt de flesta andra bromsnav jag skruvat med så vill inte dessa dela på sig med mindre än att man måste bryta bort ett dammskydd i plåt. Att dammskyddet i fråga gick ur Sachs tillverkning någon gång under 1970-talet ställer ju till lite problem. Uppslag saknas dock inte, möjligen ambitionen att betala vad som begärs för de restpartier jag råkat hitta. Eller vad sägs om en översynssats för 350 chf (3300 ex moms tull och frakt). Det är ju bara det att det är sju – åtta gånger vad cykeln kostade.

Allt är inte nattsvart – Jimmy klarade besiktningen!

Årets besiktningsrace bestående av Diesel-Doris och Jimmy för min del fick visa upp sig på andra stationer än Opus den här gången. Diesel-Doris på Svensk Bilprovning (SBP) vilket gick sådär. En brusten fjäder och två dåliga bromsslangar gav inbjudan till återbesök. Nu är det avhjälp men lustigt nog – eller snarast skrämmande så det förslår så noterade inte teknikern att ett av bromsrören läckte efter återmonteringen. Jag kan säga att bilen var bättre innan än efter efterkontrollen…. (jodå klart jag såg till att fixa det hela väl hemma igen. Men SBP kändes väldigt trött organisationsmässigt.)  Jimmy fick istället visa upp sig hos CarSpect här i grannskapet. Döm om min förvåning när det blev blankt papper och körklart till 31/8-2022. Jimmy visar sig vara en bra slit och släng-vagn, perfekt för irrfärder i sjukhusets parkeringshus.