uncle ben – nu dekorerad internationellt

Internationellt Vagnmärke i nyare utförandet. Då med M i borstad vitmetall. NOS – ja fräscht ska det ju vara

Något trumpen Skoda-logo. ja det ligger på den där listan att ta tag i för framtiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Få saker är väl så tillfredsställande som när man får ta fram ett NOS Internationellt vagnmärke och dekorera fronten på Uncle Ben. Ja det behöver ju inte vara just Uncle Ben. Endera bil där man får skruva fast NOS-grejor känns ju toppen.

På tal om M’s Vagnmärken

Ack så lika, men än så väsensskilda – Gröna firma edition möter Internationellt vagnmärke.

Vän av ordning må klia sig i huvudet, det är inte ofta man råkar på ett väldigt bekant men väldigt udda/ovanliga vagnmärke – “Gröna firman edition”. Dess historik har inte gått att belägga närmare. Hur som haver, det passade väldigt bra på Mungan jag hade. När förvaltarbyte var ett faktum så behöll jag givetvis nämnda märke. Till Mercedesen Bhzzzz så är det givet det internationella märket som bör vara – vägslukaren har ju ambitioner.

 

Bland gräsänder, likströmsgeneratorer och militärcyklar – sommaren är här

Det känns att vardagen kastas mellan hopp och förtvivlan. Kanske är det försommarsäsongen vånda så här i covid-tider, för det verkar ju inte vara någon idé att planera något.

Jag råkar nu vara medlem i en handfull fordonsklubbar – DKW, Mercedes M Sverige (Motormännen) och OK. Var och en av dessa har historiskt varit aktiva och anordnat träffar till höger och vänster. Men spontant kan jag bara komma att tänka på att det är bara DKW-gänget som har ambition att göra ett arrangemang denna sommar. Ja sommar och sommar, det är faktiskt tidigt i höst om du fråga mig – allt efter tredje vecka i augusti är väl höst enligt skolgångsterminerna?

Gräsänderna

Nu står jag väl inte och faller med att få träffa likasinnade själar i bilorienterad kontext. Just nu är det nog de förvirrade gräsänderna som stundom barrikaderar vår trädgård som får mest av mitt medvetande. Jag hade aldrig kunnat ana vilka gruppdynamiska utmaningar som ett skock änder präglas av. Vissa av dem tål då rakt inte att vissa råkar ens titta i deras riktning. På samma sätt så finns det charmerade individer som gör allt för att fånga även vi två-bentas fulla uppmärksamhet och socialiserar sig gärna om man råkar vara ute i det gröna.

Likströmsgeneratorer

Om nu gräsänderna är dem som fångar engagemanget så är väl Mungans generator dess raka motsats – även om jag vet att det är där jag borde lägga min energi. I alla fall om jag har ambitionen att faktiskt låta Rikki-Tikki-Tavi rulla några längre sträckor. Det hela faller väl nu mest på att jag gärna skulle vilja mäta mig fram till om det är generatorn eller möjligen den separata regulatorn som spelar mig ett spratt. Blotta vikten på en renoverad generator skapar sina problem – jag fann en modest prissatt och nyservad dito i Tyskland hos en privatperson. Dessvärre hanterar inte privatpaket-speditörerna paket tyngre än 20 kg så den ligger kvar i mellersta fäderneslandet och nämnda Munga häckar alltjämt i garaget vikarierande som avlastningsyta.

Militärcykel

I brist på roliga uppslag råkade jag köpa en till militärcykel – den här gången en M/105A, den med det förstärkta baknavet med bromsbackar. Att dessa baknav är lite speciella fick jag snabbt erfara, eller rättare sagt det nämndes redan i annonsen. Bromsen vill inte släppa efter att man bromsat en gång. Nu gör ju inte konstruktionen av Sachs HR 90V det hela så enkelt. Olikt de flesta andra bromsnav jag skruvat med så vill inte dessa dela på sig med mindre än att man måste bryta bort ett dammskydd i plåt. Att dammskyddet i fråga gick ur Sachs tillverkning någon gång under 1970-talet ställer ju till lite problem. Uppslag saknas dock inte, möjligen ambitionen att betala vad som begärs för de restpartier jag råkat hitta. Eller vad sägs om en översynssats för 350 chf (3300 ex moms tull och frakt). Det är ju bara det att det är sju – åtta gånger vad cykeln kostade.

Allt är inte nattsvart – Jimmy klarade besiktningen!

Årets besiktningsrace bestående av Diesel-Doris och Jimmy för min del fick visa upp sig på andra stationer än Opus den här gången. Diesel-Doris på Svensk Bilprovning (SBP) vilket gick sådär. En brusten fjäder och två dåliga bromsslangar gav inbjudan till återbesök. Nu är det avhjälp men lustigt nog – eller snarast skrämmande så det förslår så noterade inte teknikern att ett av bromsrören läckte efter återmonteringen. Jag kan säga att bilen var bättre innan än efter efterkontrollen…. (jodå klart jag såg till att fixa det hela väl hemma igen. Men SBP kändes väldigt trött organisationsmässigt.)  Jimmy fick istället visa upp sig hos CarSpect här i grannskapet. Döm om min förvåning när det blev blankt papper och körklart till 31/8-2022. Jimmy visar sig vara en bra slit och släng-vagn, perfekt för irrfärder i sjukhusets parkeringshus.

 

 

Dags att lägga det virala 2020 till handlingarna

Lika bäst att redovisa det ovedersägliga direkt, låt säga i ett enkla kategorier så som;
-Bilförvärv, direkta och indirekta, två, eller möjligen tre, lite beroende på den matematiska ansatsen.
-Avyttringar; solklart en, men ska samma logik råda som kopplat till förvärven, och de bör den väl, två.
-Ändrad inriktning på samlingar; ähuu jaha ja?! Den är svår men ja, låt enas om flera.
-Bilnyttjningskoefficient; trots avsaknaden av sommarsemester på kontinenten, hög, jag nära på frekvent
-Nöjdhetsfaktor; på det hela över förväntan.

Bilfronten

Ja låt oss börja bena ut det här med bilarna. Köp i eget namn; ett – i form av Flisan, den flagande Skoda Felician. Indikta två eller tre då Seat Arosan Jimmy kom till familjen. Sedermera donerades den till dottern. Som därefter återskänkte Jimmy till hustrun så det blir ju faktiskt två förvärv om än av samma bil. Dottern valde att att låta Jimmy ersättas av Twingon Pelle som numera även får anses stå i undertecknads omvårdnad och förvaltning. När väl lilla Jimmy kom åter så blev platsbristen svår så den Flagande Flisan fick respass. Så fordonsuppställningen är idag ganska översiktlig, Octavian Uncle Ben, Passaten Diesel-Doris, Fiaten Pellefant och slutligen Arosan Jimmy.

Samlandet

Samlingskoefficienten; ja faktorn är nog konstant – det ligger väl i linje med påståendet att summan av alla laster just är konstant. I mitt fall så har jag skiftat från en herrans massa pedalframdrivna velocipeder, nu finns det bara ett ett antal strax under summan av alla fingrar kvar vilket väl är en halvering från försommarens bestånd. I gengäld har nu ett obegripligt stort antal tidningar av de tre pelarna i samtidens motorjournalistisk. Teknikens Värld återfinns nu med varenda nummer som gavs ut åren 1958-2019. För dig som vill kvantifieras så rör det sig väl om 1700-1800 utgåvor. Motormännens husorgan Motor från åren 1960-2017 vilket väl blir i häradet 1250 nummer. Samt Vi Bilägare och här rör det sig om grovt skattat 1000 nummer. Så bytet från 10 cyklar mot typ 4000 tidningar…. plus nästan lika mycket till i dubbletter…

Bilutnyttjningsfaktor

För att inte ha gjort någon bilsemester så skulle jag väl säga att jag kört mer bil än på väldigt många år. Tidningssamlandet har krävt sina mil. Uppskattningsvis landar vägmätarpåslaget på strax över 2500 km men det är förstås en grov skattning. Otvetydigt är dock att följande orter har besökts: Borås, Skillingaryd, Björneborg, Västerås, Eskilstuna, Mjölby och Bromölla. Tråkigt nog, dem flesta var och en som enskilt resmål. Om transportstyrelsens broavgiftsfakturor ska nyttjas som inteckning över sakernas tillstånd så damp en räkning ned i lådan på sex resor över bron i Motala för resor företagna under en och samma vecka! Därtill har jag åkt en hel del till och från jobbet, även om nu detta inte ger särledes stort påslag.

Nö(j)dhetsfaktor för året 2020

Jag skulle nog säga att året gått över förväntan, visst en massa uppoffringar i form av sociala restriktioner. Väldigt mycket inställda planer kopplat till bilevent. Men också en hel del som utvecklat mitt bilsamlande. Utan Covid/Corona så hade troligen inte två av de tidningssamlingar jag blivit ägare till bytt ägare. Troligen hade dessa inte heller annonserats ut på nätet om man nu inte ändrat sina vardagsbanor och häckat mer på sociala medier eller liknande.

 

Motormännens vagnmärke – när var och hur?

Det har varit lite oklart om Motormännens vagnmärken. I annonser på tradera förekommer en god blandning av sanningshalt i textmassorna. Allt från enkla namnfel, till spekulationer om hur man fick dessa märken.

När var dem i ruljansen?

Här har det varit många intressanta dateringar. Källhänvisningar har varit i princip obefintliga och det försvårar ju ett och annat. Jag har i dagarna suttit och gått igenom tidningen Motor från åren 1960-2000 och har då funnit annonsmaterial från klubben. Av detta kan jag säga följande;

1970-tal

Från annons 1971. Det som jag benämnt som “Vagnmärke med lagerklans” ska benämnas som “Seniorvagnmärke”, kravet för att få skaffa ett sådant var 5 års sammanhängande medlemskap och kostade 16,95 kr (128 kr i dagens penningvärde hösten 2020). Det som jag tidigare kallat för vagnmärke K heter internt även Enkelt vagnmärke, dessa var utan kostnad. Förtjänstmärke kunde erhållas efter 10 års medlemskap och prickfri körning, förtjänstmärke med en stjärna vid 15, 20 år gav två stjärnor osv. Dessa saknar prisuppgift vilket får mig att tro att dem var kostnadsfria.

Hösten 1972 tillkommer ännu ett märke, detta med texten Veteran. Kravet för att få köpa ett sådant var styrkt 10-årigt medlemskap och kostade 29,40 kr

1980-talet

Plasten gör entré. Här hittar jag första belägget för det numera klassiska loppisfyndet i form av formgjuten röd plast med dubbelhäftande tejp på baksidan. Kanske inte fullt så attraktivt som ett metallmärke men ack så mycket lättare att applicera på en modernare skapelse på hjul. Detta märke hade även mina föräldrar på husvagnen när vi reste östeuropa runt under det glada kalla krigets skälvande dagar.

1990-talet

Här saknar jag än så länge belägg för vad som var aktuellt där och då. Motormännen genomgår en större organisatorisk förändring under 1993. Det medför en uppdelning mellan medlemsverksamheten och de övriga affärsdrivande verksamheterna. Vid tiden drev Motormännen bland annat teststationer där man kunde göra konditionstest på bilar man funderade på att köpa, Resebyrå där man sålde biljetter för såväl flyg som båt! Finansverksamhet, försäkringsverksamhet och medlemsbutiker. Här hoppas jag kunna göra lite större djupdykningar under vintern.

Ett år som medlem i M Sverige – gav det något?

(2022-04-09 – för formsakens skulle – jag är alltjämt medlem och en ganska engagerad sådan i Riksförbundet M Sverige. Texten nedan var och är en lite resonerade post om hur mitt resonemang gick där och då. Idag har jag en mer fasetterad bild av förbundets verksamhet – men för att komma till den insikten krävdes ett stort engagemang hos undertecknad och öppenhet för att söka svar.)

Då var mitt påköpet-medlemskap i Riksförbundet M Sverige till ända. 365 dagar går uppenbarligen snabbare än vad man tror.

Nu när räkenskapens tid ät inne så står det och väger. Medlemsskapets vara eller icke vara ligger i vågskålarna. Och det lutar väl emot att det inte blir någon förlängning. Det hade sannolikt vara en helt annan situation om jag inte hade bott har i västra Mälardalen. Här upphörde lokalföreningen någongån på 1990-talet om jag inte är felinformerad. Så medlemsskapet blir ju mest en möjlig dyr prenumeration på en ganska allmän men publiktillvänd tidning i form Motor. Numera ingår inte heller så mycket som ett klistermärke för att dekorera bil. Eller för den delen låta stoltheten över sitt vägmannaskap och medlems-dito lysa upp tillvaron för medtrafikanterna.

Jag bör ju även tillstyrka att jag gjort tappra försök att få bli mer engagerad. Min vana trogen så skrev jag brev till den då nyligen tillträdda VD’n för att veta hur. Men jag tror vi talade förbi varandra för från förbundets sida så verkar man nöjd med hur allt funkar, medan jag efterlyser handling, engagemang och en annan retorik som matchar en medlemsdriven intresseorganisation. Nåväl, nu låter jag mina 540 kr landa i något annat. Men det är ju inte utan att jag knyter näven i fickan och undrar om jag inte kunnat spela mina kort bättre

Året 2019 – ur bilgalningens perspektiv.

Det är väl hög tid att lägga året 2019 till handlingarna, även om det teoretiskt sett kvarstår något mindre än 80 timmar av kalenderditot.

Och som så ofta på den här sidan så får jag tillstå att bilinnehavet, eller ska jag säga det starkt reducerade sådana, har fått sin prägel av just det bristande behovet av bilar. Även detta år har jag jobbat på cykelavstånd från hemmet. Och för den del, jobbar på ett ställe där parkeringsplatsutbudet är så smått begränsat för dem, likt mig, som jobbar på bygget.

Ska man nu vara sådan så ska ju rätt vara rätt och då bör jag ju även redovisa att jag blivit av med den fina cykeln som överlevde att stå i central Örebro i nära två år utan att någon rörde den. Följaktligen så behövde jag då engagera en ersättarvelociped och därmed uppkom behov av inköp – ja inte en, eller för den del två, utan tre stycken tvåhjulingar släpades hem. Lika sanningsbeakande får redovisas att ingen av dessa har hittills nyttjats för något hojjande. Ja ska jag vara ärlig så lär det nog aldrig bli av för två av kontrahenterna för dem lär behöva påtagligt mer engagemang än vad jag tror mig kunna uppbringa såvida inte något specifikt projekt ställer mig inför sådant faktum. Den tredje, en Crescent CityBike med 7-växlar anno 1992, istället var lite för bra och fin för att stå ute. Så den står inbolstrad i källarens varma vrå i väntan på att jag ska inse dess förträfflighet och behovet av att kunna cykla ståndsmässigt till jobbet.

Men åter till protokollet, här gällde ju Motorgalenskapernas fulla varv runt solen. Minnesgoda läsare kan nog själv ställa samman hur mitt motorår varit men jag lovar lika plikttroget att göra listan åt Eder och de hela två poster som finns att lägga till.

Projekt Pellefant – Sju sorger och åtta bedrövelser senare så återfinns denna alltjämt i garaget. En härlig mix av simplisitet och trevlig historik gör det hela sammanfattningsvis… appellerande.

Projekt Rover – ja hur summerar man något vars mest bestående intryck och avtryck är en massa rostflagor på uppfarten? Ja ägandet blev ju inte vidare långt och om sanningen ska fram, jag hade faktiskt inte en tanke på denna när dessa rader skulle sammanställas, så så mycket mindes jag den.

Ja längre än så blev inte listan och det känns väl liksom lagom med dagens mått mätt. Dock ska väl galenskapen i sin helhet summeras och då är säkrast att framhålla att jag köpt två bilstereos under året. Dock föll ingen helt i smaken så den ena återlämnades till säljande ställe, ja mest för att Pellefant nog inte behöver en stereo. Den andra – ett typiskt fyllebud på tradera ligger och påminner mig om min enfald på en strategiskt lämplig plats som måste passeras regelbundet.

Och likaledes bör ju redovisas att jag numera räknas som “card carrying member” av Riksförbundet M Sverige (tidigare mer känt som Motormännen) – om det hela är något faktiskt vara stolt över får väl tiden utvisa. Jag har i alla fall gjort vad jag kan för att lyfta mina åsikter om medlemskapet och bristen på sätt för mig att visa mitt stolta medlemskap, ja tänk hur föreningen valt att inte förvalta sitt grafiska arv – eller för den delen oss medlemmars stolta medlemskap. Det är för mig en stor gåta.

Sist men inte minst så hoppas jag att jag lyckades göra någon Ford-ägare glad via att sälja en underbar uppsättning med fälgsidor i pärlemorvit plast på tradera som jag lyckats fynda på en loppis. Vinsten för egen del uppgick till hela 6 kr dock!

Över och ut

Höststatistiken visar…

Att sju av tio av er som ramlat förbi här under 2019 verkar ha tankarna på, eller om, Budapest. Ni är ca 15 trevliga besökare om dagen.

Var femte av er kommer dock förbi bara för att ni tänkt tanke och funderat på om bilmärket Lada möjligen råkar ha några återförsäljare här i Sverige numera.

10 % av församlingen råkar ha något intresse kopplat till den norska uppfinningen Snowgrip vilket var slirskydd som man snabbt och enkelt kunde sätta på när nöden så krävde.

Men det finns en hel del annat matnyttigt, till exempel en nu sammanställning över Motormännens medlemsmärken

eller varför inte alla samlade texter om Pellefant och mina vedermödor för att få bli ägare till den

Motormännens vagnmärken – en spännande historia?

Motormännens Riksförbund, eller Riksförbundet M Sverige som de numera heter har en lång och stundom missförstådd tradition av att tillhandahålla eleganta vagnmärken.

Vagnmärke eller förtjänstmärke?

Vagnmärken = medlemsmärke

Förtjänstmärke = medlemsmärke som man kan ansöka om att få köpa efter minst 15 år löpande medlemskap.

Internationellt vagnsmärke =

Läs mer om vagnmärken på https://www.niskakoski.net/motormannens-vagnsmarken-en-liten-sammanstallning/