Såhär med bara någon vecka kvar inför det att årets stresstest. Då i form av semestern hägrar pågår en smärre kamp i mitt huvud. Det kan yttra sig i många olika faser och planer.

Allt från att sondera alla annonssajter efter lämpliga objekt. Fundera på om det finns spännande vagnar jag i borde uttrycka intresse för. Överväga alternativa vagnval. Reflektera över vad jag verkligen vill ha. Även fundera på hur jag ska lyckas bli av med kandidaten om kemin inte infinner sig.

Än mer förvirrat kan det bli när jag försöker sätta objektet i någon form av projektkontext. Här nedan ett försök till Youtube-uppslag för hur ett avhämtande långt bort i landet skulle kunna utspela sig. En plan timead och klar inte helt ovärdig en viss Charles Ingvar.

Här någonstans börjar det allt som oftast gå upp för mig,
-ett; Köpet är sällan det svåra – ja om nu väl säljaren svarar – och det är det ju inte alltid:-)
-två; Logistiken har blivit så mycket mer problematisk ju äldre jag blivit. Helt plötsligt ska det vara platsbiljett på tåget, ja rent av snabbtåg med frukost.
-tre; Ja vad gör jag om jag helt plötsligt vill komma ur ägandet? Hur mycket kommer jag gå back, eller kommer jag ens lyckas sälja?
-fyra; Vad har jag för vision med förvärvet? tänker jag att det ska vara något att bruka, skruva eller visa upp?

När allt detta sköljt över mitt sinne, ja då är det inte alltid kompassriktningen känns given. Nej skulle jag idag sätta en blank 25-öring på vad nästa objekt som landar på uppfarten verkligen kommer vara. Ja då får jag faktiskt bli svaret skyldig. Det är inte omöjligt att det skulle bli något helt annat än vad min vision är för stunden. Ty det nog bättre att köpa något som man tror man kan bli av med. När det stadiet av bilägandet står för dörren. Det behöver ju inte vara drömbilen av idag som är mest lättsåld…