Jag får erkänna, i början tänkte jag ”nej det är inte ditt fel, det är jag som inte riktigt är van”. 35 år av skruvande har väl givit mig viss jargong och förförståelse intalade jag mig själv. ”Och som alla nya relationer så krävs ett mått av att lära känna”.

Såhär ett halvår in i ägandet av en Citroën C3 så har tvivlet grott. Ja inte så mycket på min del i att relationen ”oss” emellan ständigt kommer på kant. Nej nu är jag fullt övertygad om bilens inbyggda och rotade aversion mot mig som dess vårdare. Jag vill understryka att jag på intet sätt varit bilen ogin eller snål. Nej det ligger ständigt en ny radda av små askar, ja det sägs ju att de bästa av presenter kommer just i små paket. Ja då helst från namnkunniga leverantörer. Så även i detta fall. Alltsammans av kvalisorter och fabrikat från värdiga fabrikanter som även haft äran att leverera de ursprungliga delarna. Ja även om nu kartong nu råkar sakna de två Chevron tecknen stiliserade

Att övertygelsen nu är stadfäst kom sig av eftermiddagens utsatta mission. alla gummidetaljer i framvagnen ska förnyas. För säkerhets skull kommer samtliga delar från FAG och innehåller med originalet identiska små skruvförband, strålskydd och allt annat sånt som mindre nogräknade firmor lätt skulle förbise.

Redan i våras, ja då när fjädrarna fram skulle bytas påvisade Trikålåren ett svårsmält partytrick. Då i from av att drivaxlarna hoppar ur differentialhuset och därmed dränerar växellåda och slutväxel på svårfunnen och milt sagt kostsam växelllådsolja. Tror du inte bäste läsare att samma partytrick förevisades idag igen. Med minst lika tråkig impregnering av garagegolvets betong. och minst lika tomt växelhus.

Nu är jag övertygad – Bilfan hatar mig! I gengäld börjar jag nu generalisera och hyser likartad aversion vagnar från landet där escargot antas vara en delikatess. Nej tacka vet jag nåt från surkålsbältet i österled istället. Ja gärna med en schnitzel i form av ett elefantöra med tillhörande stekt potatis och tartarsås…