Vem är att tacka för entusiastbilens existens?

Jag får nog tillstå att jag stundom kan bli lite irriterad på Klassikers lilla post för presentation av ägaren till fordonen som dem valt att ha som testobjekt till sin köpguide. Inte på något sätt att den dagsaktuella innehavaren skulle vara ointressant.

Men, handen på hjärtat, är det inte den tidigare ägarlängden som möjligen utgjort förutsättningen för vagnens existens. Möjligen har ägaren idag haft smaken, investeringsambitionen, turen eller rent av framsynen att skaffa vagnen. Jag förstår att ur ett rent publicistiskt perspektiv så är det innehavaren som upplåtit vagnen och möjligen är denne som kan presenteras mer ingående. Dem som tidigare har ägt har inte chansen att ge bilden av sig själv eller ge bilden av sin tid som ägare. Sådant lär spela in får man anta.

I senaste numret av Klassiker så har man med en Bentley som nyligen bytt ägare och till just ägaren som är med och presenteras i artikeln. Ägaren, den verktygsnasande Lars från Boråstrakten är ju inte helt okänd för tidningens läsare. Men turligt nog lyckas man även presentera den före detta ägaren från norra Djurgården och ett par anekdoter om sin tid som förvaltare. Dock inte i anslutning till artikeln utan i tidningens andra ända. Det är möjligen guldkornet i tidningen, historien om hur man håller vid i +20 år i en sån imposant vagn och att den verkligen fått smaka på Autobahn osv.

Jag har haft äran att få ta över förvaltandet av en handfull vagnar efter det att långvariga ägare valt att lämna över. För mig har deras förvaltningsberättelser varit bidragande orsaker till att jag trollbundits och strävat efter att få ta vid.

Ty – vad kan toppa att få lära sig processen när en Skanska-medarbetare skaffade bil i Saudiarabien i slutet av 1980-talet som i fallet med samco bin laden. Eller Ericsson-ingenjören som var posterad i Utah köpte en Pontiac som sedermera dubbades till Black Thunder i min kronologi. En berättelse jag gärna hade fått ta del av var hur det kom sig att min Opel Rekord från 1979, kallad Sixten, verkligen bara kom att rulla 3900 mil innan jag fick ta vid 36 år senare. Dessvärre var ägaren så pass dement att gode mannen som höll i trådarna vi försäljningen vare sig hade vetskap eller ville att jag skulle kontakta ägaren alls. Därtill historiken om hur en av tidning-Sveriges publicistfamiljer och deras Audis väl och ve gav ännu lite krydda till innehavet. Tråkigare var bara att vagnen inte höll måttet.

Idag önskar jag innerligt att leksaksbudgeten var större så den stackars Ford Freestar-bussen skulle kunna få ta plats på uppfarten. Men satt att, jag egentligen vill skaffa LondonTaxi så får utsvävningarna och tillika chansningarna hållas till ett minimum. Ja i alla fall inom en väldigt snäv budget. Även här anar jag att det kan rymmas en spännande historieskrivning att upptäcka.

Men samtidigt, om någon av de Hackney-carriages som jag spanat in skulle komma ut till försäljning, ja då finns gott om spännande stoff att brodera ut bilden utifrån. Frågan handlar väl nu mer om det någonsin kommer bli av. Ja tvivlen må stocka sig.

Då var det så smått dags igen…

Det har gått snart 10 1/2 år sedan jag gjorde en postning om att det vankades resa till Norrland för att avhämta en Pontiac Bonneville. Med facit i han har det har varit åtminstone 7 år av frekvent bilbytande och 3 år av djuplodande blocketkollande. Å visst – jag har svårt att sticka under stol med att bilbytandet minskade drastiskt när den dagliga sysselsättningen låg på bekväma 7 minuter av cykling kontra att betala 85 kr dagen bara för att parkera.

Nu faller det sig väl inte bättre än att jag efter synnerligen djupa våndor, frekvent fel-letande och allmänt försökt att inse att det är läge att skaffa nått att åka med. Diesel-Doris må förlåta, men det kostar alldeles för mycket att betala i skatt och försäkring för nått som sällan rullar.

Så, om allt faller på plats så rullar undertecknad, idag mot lärdomens näste för att avhämta “Puck”. Puck besitter på pappret följande fina egenheter; en träfärgad CD-stereo, en tistel-lila lackering, fyra hjul och en ratt, ja utöver ett fjäderbrott och ojämn bromsverkan det vill säga..

Med lite tur blir det uppdatering framåt aftonen.

Fiero – en missförstådd underdog man borde rädda!

Japp jag erkänner, jag har ett gott öga till 80/90-tals Pontiac’s.

Kanske är det den där lite mer sportiga approachen som gör att det lockar utan att vara den typisk muscle car med släggkastarambitioner….

För ett par år sedan så var det bra nära att jag blev med en Fiero, planen var långt gången men det var lite Läs mer…

Byebye, best western friend

När nu februaris slut kan skönjas så summerar jag bilinnehavet till en(!) stackare som står och småfryser på garageplanen. Den kära Pontiacen ‘Black Beauty’ lämnade min ägo efter drygt en månad på blocket. Visst det var ett strategiskt val att inte göra världens mest aktiva säljkampanj men det var långdraget helt klart.

Over and out!

Så var 2015 lagt till handlingarna

Ja så var det dags att i bästa kvällstidningsanda sitta här och filosofera och spåna kring det bilmässiga Icke-året 2015…

Ja hur var det nu som man kokar soppa på en spik?

Japp det är bara att konstatera att 2015 var ett förlorat år på bilfronten för min del. Vän av ordning skulle givetvis inflika att jag visst haft mina beskärda delar av bilhandel och vandel då min ärade hälft faktiskt gjorde slag i saken och bytte vagn. Onekligen är det ställt bortom tvivel att hennes trogna följeslagare i form av Volvo S40’n Vince flyttade från gården och ersattes av Onkel Ben – en aningen stramare och yngre följeslagare från Mlada Boleslav. Men det känns liksom som lite renommésnyltande och att klä sig i lånta fjädrar….

Och summerar vi likt transportstyrelsen så har jag de facto blivit två registeringsposter fattigare, båda dessutom tvåhjulta. Redan i somras så försvann vår gamla Polar, eller vår/min? – det var ett Läs mer…

Av akvariet blev intet…

Dags för redovisa gångna veckors bilplanering.

Min föraning om att min grandmaster-plan givetvis skulle spolieras, varför inte lita på magkänslan för en gångs skull ringer in öronen….

Nu ska i ärlighetens namn tillstyrkas att bilen var över förväntan, startade perfekt efter lite övertalning, inga anliggande bromsar eller annat junk… på det hela räddningsbar… Dags för en liten övning i form av att vrida på ratten… och ett hjärtskärande skrik och ett väsen som frenetiskt vred emot minsta rörelse på styrhjulet… För att inte tala om den decimeter vatten som fanns i bagaget….

Denna stolta exkursion företogs givetvis i min givna följeslagare Black Thunder som liksom inte gillade att utmanas och givetvis tilltog en catfight vagnarna emellan. Som ett led så ville thunder göra skäl för namnet och antog basröst…. Ja avgassystemet bakre burk sprack….

Så nu har vintervilan infallit och black thunder har ersatts med Diesel Doris:-)

Smhi utlovar Höstrusk, regn och +8° – det är dags att kolla in akvariet!

Hösten har slagit till med alla de typiska dragen som präglar en svensk höst. Grått, +8° och regn, vindbyar som river ned varje blad som så smått börjat byta färg på björken här utanför. Och framför mig ligger 55 mil i bil för att titta och med en massa tur lyckas provstarta “The Aquarium”.

För att göra det hela lite mer spännande har jag valt följande upplägg;
måndag – resa till Göteborgstrakten för koll och provstart – om allt löper väl ut och vi kan bli ense om priset så gör vi affär. Lämnar kvar ett extra bilbatteri och lämpliga verktyg osv.
tisdag – tar tåget i arla morgonstund, framme om nu inte lövhalkan slår till på sen förmiddag. Hemfärd mot Örebro och stundande besiktning kl 15.20….

Som sagt – allt verkar ju tajmat och klart in i minsta detalj för att prarafrasera Sickan i Jönssonligan. En annan tanke som slår mig är vad det stod på vår klass avslutsningströja för en herrans massa år sedan vilket väl fritt ur minnet var något i stil med; Teori är när man vet allting men ingenting fungerar. Praktik är när allting fungerar men ingen vet varför.
I vår klass så var teori och praktik förenade, ingenting fungerade och ingen visste varför.

Det känns som upplagt för felberäkningar och allmänna bakslag au masse

När väntan känns lång

Jodå, Pontiacen häckar på uppfarten. I sann upptäckar-anda så rev jag givetvis ned bromsarna redan på lördagen i nån ambition att förstå varför de funkade, låt säga, mindre bra än förväntat.

9 års avställning resulterade, inte helt oväntat i att beläggen rostat fast, i ärlighetens namn hade de nog satt sig nått år eller två innan stillheten inföll för skillnaden mellan det inre och yttre belägget var trefalt, dvs 1,5-2 millimeter på yttersidan och 6-7 millimeter kvar på den inre sidan som verkligen gått in för att bli ett med bygeln.

Att nu montera ihop belägg med så stor skillnad kändes ju allt annat än seriöst och sonderingen efter vettiga alternativ gick fort; Hansenracing hade i lager för 585:- men visst det kändes ju lika spännande som inte så Rockauto.com fick uppdraget, så här sitter jag och inväntar paketet med diverse kul saker att ha på lager…. Det är ju lika bra att beställa lite mer än bromsbeläggen, så bromsslangar, bromsok, bromscylindrar, luftfilter, oljefilter, bränslefilter och tändstift landade i inköpskorgen på lördagkvällen, Expressfrakt och förbetald tull och moms så bör grejorna komma idag onsdag lagom till lunch….

Akvarie sökes?!

Strax efter att jag skaffade BlackThunder så dök det upp en annan Pontiac på den stora svenska auktionssajten på nätet, ja de på T. Nyfiken som jag var så sände jag lite frågor till säljaren, som dessvärre inte hann att svara på dem innan auktionen löpte ut. Efter en tid kom dock ett mail med svar, men det hela rann ut i den bekanta sanden…

I helgen som gick hade jag dock vägarna förbi den del av landet där bilen borde stå… En snabb koll med transportstyrelsen – jo bilen fanns var i rullorna, skriven på samma ägare som i fjol. En dubbelkoll på kartan gav lite hintar om var bilen skulle kunna tänkas stå. Så en liten avstickare planerades in.

Resultat; tja, bilen hittades, en hel del att göra och massa osäkerhetsmoment…. men det är ju som vanligt… Framtiden får väl utvisa om det blir någon Grand Prix i garaget

Och så vad det ju det där med akvariet….
Notera att positionsljuset numera vikarierar som akvarie….

När tankarna gnager

Rätt ska ju visserligen vara rätt, billös är jag inte, en Pontiac och en Opel vill jag kännas vid, och så givetvis den lilla kinesiska mopeden förstås. Men ändå är det något som saknas mig… Let’s face it, jag har två ypperliga vagnar, ja två av de mest åtråvärda objekten man bara kan råka bli ägare till, Pontiacen med sin enägarhistorik och futtiga 4800 mil på mätaren. För att inte tala om Opel’n, med sin tidskonserverade känsla och trevliga skick – jag lär nog aldrig finna en vagn som den hur mycket jag än kommer leta.

Men samtidigt så grämer det mig, jag har två underbara kontrahenter, den ena som platsar in på både träffpunkt 70 och Träffpunkt 80, det kan ju inte bli bättre säger logikavdelningen på hjärnkontoret. Den andra representerar ju allt som jag vill ha, automatlåda, svart innertak, känd historik, lagom udda och fantastiskt nog lagom billig om än amerikansk.

Det är nog liksom här någonstans som vi börjar komma till pudels kärna, jag har två bilar som jag liksom inte passar in i min egenbild av mitt bilinnehav. Jag har ju liksom alltid stått för det där lite underdog, ägt de där bilarna som man lite lätt fnyst åt, så som tre akterladdade Skoda-vagnar från generationen som välte i TV. Eller som när jag åkte Fiat Uno – den perfekta antibilen, fast än så mycket bil… Eller det mesta andra som funnits i min ägo om man nu ska vara ärlig, ja de är väl bara BMW’n, Lancia K’t och i viss mån Saab 9-5 Griffin som varit i andra ändan av spektret.

Men dessvärre ser det väl ut som om Opel’n kommer få stryka på foten, inte på nått sätt att den är sämst eller för den delen inte ligger mig varmast om hjärtat men den passar liksom inte in, jag vill använda mina bilar och jag avskyr att vara rädd varje gång jag tar ut bilen i fråga, det känns liksom bara som om det kan gå på tok och bli värre om jag ens skulle försöka….

Nåväl, inget är hugget i sten och för den skull, jag tror svårligen att någon skulle få för sig att köpa den i månadsskiftet januari/Februari när snön faller… Men jag kan ha fel….

Vad jag vill köpa istället? Hur kunde Du ana?!

Tja varför inte nått Öst-europeiskt? Men då måste det minsann vara nått välvårdat, jag vill ju inte byta ned mig från Opelns skick,….