Cirkelresonemang och tvångsäktenskap…

Föga anade jag igår när jag satt vid tangentbordet och knåpade på gårdagens text att så mycket skulle kunna hända bara på nått dygn.

Nåväl för att göra en lång dag, som ännu inte nått sin ände, lite komprimerad så hände det sig inte bättre än följande;

10:45 Vis av tidigare krångel att jaga hyrbilar med någon dags varsel tog jag det säkra före det osäkra och bokade Statoils Internetbil så jag kan ta mig till jobbet i morgon. Avhämtning satt till kl 19:30 vilket passar ypperligt så man hinner hem innan samma tid dagen efter.

11:45 Blocketspaningen lyckades detektera en potentiell kandidat, en Svart Nissan Micra anno 1989, telefonpåringningen gav vid handen att det rörde sig om en 90 årig farbror som beslutat sig för att köpa nytt efter 22 år vid ratten på denna. Prissättningen antydde att det kanske inte skulle vara direkt Mint condition men ändå brukar ju nybesiktade enägarbilar omges med nån form av mystisk “air”.

12:03 Inhämtande av registerutdraget verkade lovande, allt under kontroll, ett par bilhandlare som första ägare och sedan herr A i Kungsör. Just Kungsör tillhör väl de platser där jag inte direkt hängt mången afton eller dag heller så det blev kartstudium, att nu mannen dessutom verkade bo ute vid Mälaren verkade ju än mer lovande, liksom en smula guldkust och strandläge. Snabbt förhandlande med min numera ganska luttrade hälft som förmanade om att jag måste allt vara åter kl 15 då hon behövde bilen.

13.15 Hellsike va Kungsör verkar vara komplicerat – har gamla E4’an bara upphört att existera genom staden?

13:19
Google Maps, jag säger bara Google Maps

13:23 Ska det verkligen gå att köra bil där?

13:25 Japp det fanns även nått bakom den kröken, ett sommarstugeområde i bästa efterkrigsstuk, tänk sportstuga, tänk missad modernisering. Och där en Nissan Micra, Svart, ganska medfaren, bucklig och ja reserdelsdonator.

13:26 Jo vet du va, jag försökte starta den men det händer inget…. (hade väl varit trevligt att få veta innan jag åkte 14 mil.!)

13:27 Vägen hem går allt fortare även om hastigheten är den samma – frågan är om det är just det faktum att man inte behöver ta in någon ny information som göra att man upplever som kortare, alltså att hjärnan får tid med att vila?

14:37 Biltema – Check!, Sopkvast – Check! Hemma – Check!

15:30 Nytt objekt funnet på blocket, i samma stad, skattat och besiktat – Men varför svarar inte säljaren?

15:33 Fortfarande inget svar?!, det har ju gått minst TRE minuter sen jag ringde, hittar han inte telefonen eller? Bäst att lämna telesvar oxå….

15:57 Kan lika gärna ringa på den andra bilen i grannstaden istället, men hur var det nu skulle hon vara hemma i helgen eller va sa hon i tidsdags…?!

16:07 ringer väl igen till grannstaden, fick svar, inte hemma men på MÅNDAG kan jag kolla… Taget i brist på annat

16:16 Nu svarar han med objektet i stan, typiskt att hälften eller ska vi säga tvåtredjedelen hunnit åka. Han kan inte visa bilen innan kl 20! Förklarar att det var tråkigt men att det inte hjälper mig direkt eftersom jag hämtar hyrbil kl 19:30 och följaktligen inte behöver köpa hans bil då.

16:19 Kläcker den eminenta idén att smsa säljaren till bilen här i stan och säga att jag tar den osedd för en tusenlapp mindre och hämtar den kl 20, måste dock ha svar inom 11 minuter då det är deadlinen för att boka av hyrbilen.

16:21 Affär på sms, nå återstår bara väntan på att han ska komma hem så jag kan avhämta – – –

20.11 Efter att ha fått utforska hemstadens mer perifera delar, ja faktiskt delar jag aldrig fått för mig att besöka tidigare så stod hon där – René. Låt mig presentera René min Citroen BX Millisime anno 1993, blott 8500 mil på sitt samvete och två ägare, eller tre om man nu ska vara petig.

André du Citroëns stora dag – besök hos SBP

Då hade dagen kommit till André och mötet med Svensk Bilprovning.

Redan vid hemkomsten när jag köpte den så kunde jag konstatera markant hög tomgång som inte ville ge efter. Stalltipset när det är den typen av bekymmer är ju att den drar tjuvluft på insugssidan.

Efter lite skruvande kunde jag bara konstatera att “förgasarfotspackningen” (okej jag vet att det är Monopointinsprutningshusets fot) verkade allt annat än tät, så det blev att fabricera en ny i 0,8 papper. Efter lite återmontering så kände jag mig tämligen säker på att det var “problem fixed” och i skallen for tanken att de kunde ju vara läge för att besöka vännerna på SBP. För säkerhetsskull så företog jag ett spontant oljebyte för att vara på säkra sidan. Det är ju inte så roligt att åka in med för höga HC-värden på grund av uppdämt servicebehov.

In och bokade tid på nätet, fixade försäkring och ställde på. Iväg till macken och tankade och for vidare till andra sidan stan och ställde mig och inväntade dom.

10 minuter försenade fick vi komma in, och inte började det bra inte, direkt nedslag på avgasläckage, därmed ingen avgaskontroll och sedan rullade det på med ojämn bromsverkan – kanske beroende på luft i bakre kretsen, rostskadat bromsrör och sist men inte minst en nyupptäckt Spindelled som behöver fixas.

Så nu är det bara att fundera på om det känns som om jag ska åka Citroen eller Taurus. Stalltipset är väl att det är försprång taurus även om det kostar multum och de flesta delarna kräver lite framförhållning.

Hemma på min gata i stan…

Okej, jag erkänner, jag är rastlös så i i den. Delarna till min kära Taurus ligger ock skakar landsväg på andra sidan Atlanten, nu senast var de synliga i trakten av Memphis. Så utsikten att få sätta tänderna i denna känns långt borta.

Så vad göra? På blocket fanns en Fiat Uno med blott 9 (nio) ägare och defekta bromsar. Köpläge? Nja, telefonpåringingen gav vid handen att ägaren, en utblottad student, nu beslutat sig för att nyttja cykeln för att ta sig de 800 metrarna till utbildningens högborg, alltsammans förmedlat via dennes moder som var behjälplig över telefon. I samma andetag meddelade hon att intresset varit stort och det ringde hela tiden. Så med andra ord inte läge att framföra ett skambud i ambition att bli ny vårdare till denna.

Men men, bilden på objektet ovan fick mig i alla fall att dra mig till minnes att jag sett en annons på www.Orebrotorget.se för en tid sedan, nån sån där skum annons om en bil till ett historiskt lågt pris, så pass lågt att det inte ens kändes lönt att ringa. Att nu fastighetsmäklarna kör med lockpriser för att driva upp budnivåerna känns ju som allmän kunskap och på senare tid verkar även en och annan glad bilsäljare anammat samma principer, ett lågt pris i annonsen och någon luddig skrivning typ eller bud, eller ännu hellre, ange priset för bilen utan diverse bra och ha saker, typ däck och motor osv.

Nåväl minnet gav vid handen att jag i begynnelsen – eller sådär ett par veckor sedan forskat lite kring vart denna bil borde kunna ha sin hemvist – namnet i annonsen verkade faktiskt höra samman med personen med det mobilnumret som angavs i annonsen. Dessutom verkade personen bo i grannskapet, visserligen inte på vår gata men bra nära, ett par tvärgator bort och lite till.

Så det kändes som ett läge att ta fram cykeln för årets första tur, och framför allt, den första turen på den här sidan stan. Nu ska jag inte påstå att jag på nått vis känner den här delen av Örebro, som barn huserade jag på Berggatan på norr och lite kring bromsplan osv. Därefter följe en herrans massa år i exil, för att först vid 30 års ålder mer ingående få lära mig den stora handels och sjöfartsstadens villande gator.

Sagt och gjort, fram med min stolta springare i form av en Crescent CityBike anno 1990, den där svarta modellen med röd gaffel och pakethållare fram för portföljen. Ett mindre klokt val kom jag att inse, ja inse med samma som ändalykten landade på sadeln vars klädsel varit sprucken de senaste 4 åren. Sadelstoppningens mjuka inre har nog mer övergått till att husera all den väta som fallit sedan midsommar, ty ack vad blöt jag blev där bak. Ett läge för snabbt byte till sambons kära Briceburg från Pryltema istället och iväg över isbelagda gator i riktning sydvart.

Ett par minuter senare och ett par vändningar, så stod jag framför den fina Fiaten, och visst den var jämnfärgad, begynnande rost i skärmkanter, oroväckande rost i nederkant av framdörren osv men inte direkt någon köpkänsla. Lika bra att ställa kosan mot den trodda hemvisten för den där konstigt prissatta bilen strax i närheten. Ett par funderingar över hur kartan sett ut på nätet och iväg. Några minuters irrfärd och sedan befann jag mig på en parkering som visade sig husera just en sådan bil av det märket som utannonserats. Jag tog ett litet notat på regnumret och trampade hemåt.

Väl hemma företogs den sedvanliga hedersstunden med inloggning på transportstyrelsens hemsida, framtagande av fordonsuppgifter, begrundande av antal ägare och senast noterad mätarställning. Beställande av faxutdrag och den spända väntan på att det ska plinga till i mailboxen med pdf-filen från faxboxen. Någanstans mitt däri så lyfte jag luren, slog numret till annonsören och saken var som vi väl kan säga – historia.

Så nu gott folk låt mig presentera André en Citroen AX anno 1994. Prislappen var väl som en bättre magnumflaska Champagne eller nått. Nu återstår väl att se om den ger lika mycket huvudvärk som de ädla dryckerna.:-)