Så lika, men ack så olika – när lokala importörer väljer nisch

I en inte allt för avlägsen forntid, ja på den tiden innan global marknadsföring via internet och sociala media ställde till det hela, ja då fanns möjligheten för de lokala importörerna att nischa sin marknadsföring efter eget huvud. Vem minns inte Skodas ‘För nuftiga människor‘ koncept ut som levde från relansering av märket under mitten av 1990-talet till 2003, innan det i detta globaliserade tidevarv kom att ersättas med koncernens Skoda – simply clever.

Jag har under en tid tittat på ett lätt schizofrent exempel i form av Nissan Bluebird T12 som introducerades som 1986 års modell. Det nyligen Läs mer…

Och så var det här med att hålla sig till sanningen

Visst, jag erkänner, det har väl hänt att även jag ryckts med och kanske nån gång låtit påskina att min egen renoveringsinsats få det där lilla extra, “gone that extra mile” så att säga. Handen på hjärtat – det är ju så mycket lättare att säga “alla lager i motorn bytta”, trots att man vet med sig att vevstakslagret minsann nog satt där från fabrik.

Nåväl, jag är tämligen säker på att jag mött min överman, tillika förutvarande vårdare av Pulsaren jag köpte i somras. Vid avhämtandet i Götet bredde denne på om allt bra han gjort för bileländets välbefinnande. “Nejdå tändstiften kommer du aldrig behöva byta för det är sånna där Platinastift“, närmare sanning är väl att det är sketna gnistpinnar i koppar av just det franska fabrikatet som tidigare såldes i drivor till de mer ekonomiskt lagda på Plojtema….
I samma harang bredde han på med att generatorn var renoverad inte bara en gång utan två så sent som i våras, först betald av honom och sedan på garanti. Jag ska väl välvilligt erkänna att jag redan då hade mina tvivel, men man hoppas ju… Generatorer till Pulsar lär inte vara lagervara direkt på den här sidan Atlanten…
Häromveckan fick jag dessvärre insikten om att nått inte riktigt lirade, eller ska vi säga genererade, för Pulsaren behagade stanna på vägen till Z, dessbättre i motorvägshastighet och med alla möjligheter att rullstarta så snart jag lyckats stänga av alla strömförbrukare som ville ha sin del av volterna i tråden…


Kan du gissa vilken som är den nya? Och fråga två, ser den till vänster ut att ha varit renoverad – två gånger i våras?

Och som så ofta när det gäller udda fåglar så slutade det med att beställa en ny generator med flygfrakt från Texas – prisbilden ska vi inte ens gå in på, det händer att hustrun tittar in och läser 🙂

 

Från garageöverskott till svårartad platsprist

Det här med bilinnehav och vad man ska fortsätta äga verkar vara en svår nöt att knäcka. Vissa stunder drabbas jag av nått nytt infall – nu senast att börja skruva japanskt, för visst var 1980-talet en ständig radda artiklar om hur bra japanerna var kontra vår inhemska industri. Att hitta till synes lämpliga objekt verkar ju aldrig vara svårt, särskilt om man gör som undertecknad, gärna köper på distans.

Här avhämtas en enägar-Stanza, avställd sedan 1998…. På pappret det ultimata objektet , men som du säkert förstår, allt är inte guld som glimmar. I just det här fallet hade råttorna invaderat maskinen och gått lös på diverse mer eller mindre viktiga delar. En växelspaksdamask är ju inte hela världen men när elsystem och värmepaket även fått ge vika ja då känns det tygre. Toppa det hela med den olidliga odören av råttexkrimenter så har du bilden klar för dig. Just det där med doften kändes nästan mer oöverstigligt än det där med uppätna delar. Så numera vilar “hon Stanzade en sommar” på skroten.

“Tillbaka till ruta gå”.