Fastighetsmagnaten vårdar trafikbilden

En av fastighetsägarna i stan, Ja en av de stora, verkar i en lågmilat Kangoo-derivat i vagnparken. Det var inte utan att jag fick gnugga ögonen när denna idag särling passerade i trafikflödet härom veckan.

En stor eloge till Behrns fastigheter som alltjämt har kvar denna i stallet. Ett sann kulturgärning helt i klass med att vårda god arkitektur!

…och så var fokus åter på att hitta nått kul…

På min ”bucket list” över bilar som jag borde ha köpt när de var till saluså finns ett knippe vagnar. Det är bilar som jag regelbundet passar på att kolla upp i rullorna för att hålla koll på.

Minnesgoda besökare kan säkert placera en eller annan vagn från tidigare inlägg.

1. Leifs härliga Nissan Bluebird, en ovanligt välhållen bruksvagn som överlevt väldigt väl. Att affär inte blivit av ligger nog mest på undertecknad för jag har haft svårt att hitta rättbehov för att kunna hosta upp någon månadslön eller två för att bli ägare till det hela..

2. En udda Ford Escort a la Americanize som jag fann på blocket i fjol – här ligger nog bekymret mer i att jag inte får svar av säljaren. Priset var rätt och lätt finansierat, ja salupriset landar handlar nästan om vad en bra utekväll gick loss på, möjligen med tillhörande hotellvistelse och kanske flygresa med ett lågprisbolag.

3. Honda Odyssey, det blev ju platt fall när jag för ett par veckor sedan slutligenhade äran att få torrsimma i denna vagn som gäckat min fantasi i snart ett halvt decennium. Historien påminner väl ganska mycket om det antiklimax som jag kände efter en lång mission med att kratta manegen för att starta import av Tatra-vagnar och slutligen hade möjligheten att besöka Zdeněk Mareš fabriken i Kopřivnice…Det blev liksom bara en tumme av det hela. Med facit i handen så var det väl ganska bra för ett par år senare så valde fabriken att lägga ned produktionen av personbilar och fokusera på lastvagnarna istället. Minnet säger mig att det för övrigt regnade hela vistelsen i Tatrabergen och det kändes väl som tämligen jobbigt för jag och min dåvarande fick kampera i tält dessa dagar…

4. Nissan Pulsar NX – jo jag har ju redan ägt en sån och jag skulle gärna ge det en chans än en gång med rätt objekt. Min ambivalente gav mig i alla fall ett par minuter av uppmärksamhet då jag fick ställa ut bilen på Träffpunkt 80 när det begav sig. I ärlighetens namn så ska väl erkännas att det var roliga minuter. Lika roliga var dock inte tiden med bilen, för den behagade stanna, gick allmänt dåligt och hade rostskador på bärande detaljer i motorrummet. Därtill var väl bilen underhåll sämre vilket gjorde att det mesta krampaktigt dyr och svår, för delarna fick importeras för dyra skattade pengar… I min lista finns nu en handfull vagnar som jag forskat rätt på med ett par kandidater bland gutefår och 08:or

5. Ett knippe Volvo Express – visst jag hade en Express som dubbats till tillmälet Eugen av den tidigare ägaren. Volvo Express har en speciell plats i hjärtat kanske beroende på bilens ambivalens – stort lastutrymme och den där rustika känslan som bara en Volvo 140/240 kan förmedla. Nu ska vi väl tala klarspråk och erkänna att bilarna är låt säga rostbenägna till den milda grad att bakluckan oftast är den som är bäst… och ja de är ju av glasfiber på en Express så det är väl inte så mycket att undra över…

6. Volvo 2/3/7/9-serien. Här finns det många härliga alternativ även om minorna verkar dugga tätt. För dagen så finns väl en 9-serie med automatlåda som verkar finnas kvar uppe i storstan, men jag har mina tvivel på hur det kan komma sig om miltalet stämmer och skicket är så bra som bilderna gör gällande…. det finns en viss charm idag med rödblocksmotorerna och jag har länge letat efter en orsak till att skaffa det där specialverktyget 999 5284 för att låsa vevaxeln i samband med kamremsbytet… Men det är ju lite svårt att övertyga sig själv om att köpa något som jag inte har behov av för dagen – rödblockarna blir ju inte vanligare med tiden….

7. Ford Escort Kombi – för några år sedan så fann jag en Escort Combi som var i ett fantastiskt skick på macken….

 

 

 

 

Så lika, men ack så olika – när lokala importörer väljer nisch

I en inte allt för avlägsen forntid, ja på den tiden innan global marknadsföring via internet och sociala media ställde till det hela, ja då fanns möjligheten för de lokala importörerna att nischa sin marknadsföring efter eget huvud. Vem minns inte Skodas ’För nuftiga människor’ koncept ut som levde från relansering av märket under mitten av 1990-talet till 2003, innan det i detta globaliserade tidevarv kom att ersättas med koncernens Skoda – simply clever.

Jag har under en tid tittat på ett lätt schizofrent exempel i form av Nissan Bluebird T12 som introducerades som 1986 års modell. Det nyligen Läs mer…

Långsam affär uppskattas!

På sin ledarsida i tidningen Klassikers oktobernummer 2009, skrev Carl Legelius mycket träffande den där våndan av att handla med bilar via annons på nätet. Den där våndan och tidspressen som gör att allt numer ska gå så erbarmligt fort.

Jag kan bara gå till mig själv och min standardtanke om att jag är alldeles för sent ute om jag ringer på en bil mer än 60 minuter efter att annonsen lagts ut på blocket exempelvis. För oftast så är man hjälplöst akterseglad, ty antingen har någon redan lagt handpenning eller så är en budstrid långt gången och det en gång så lockande priset är nu långt bortom horisonten. Nu senast missade jag en Range Rover som verkade riktigt lovande med 7(!) minuteroch någon som swishat 25.000 osett:-). Visst Blockets bevakningstjänst gör ju det enkelt för den som har ett väldigt specifikt intresse men det är liksom lite svårare för en annan som är allätare och kunna få till en bra bevakning…. det är ju liksom ohållbart med 550 pling i telefonen per dygn som kräver att man är på sin vakt bara för att ha lite överblick…

Väl åter till chefredaktör Legelius tankar, rubriken på ledaren var ”Billigare vid långsam affär” och jag kom att tänka på ett projekt som jag har liggandes på lut. Sommaren 2013 så hittade jag nått sånt där japanskt som fick mig att tända till, kanske var det sviterna efter att ha gjort mig av med min Nissan Pulsar/EXA innan mina känslor helt falnat… Ja orsakerna lär jag aldrig riktigt kunna svara på, för på pappret så är nog inte en alldaglig 80-tals japan nått som ger köpfeeling.

Nåväl åter till sak, som jag skrev ovan, sommaren 2013 såg jag en annons på blocket och jag fattade intresse. Om jag inte helt missminner mig så blev det även ett telefonsamtal till ägaren, som vi för sakens skull kan kalla ”Leif”, priset var väl aningen högt och historiken bara halvkul då Leif inte köpte den helt ny utan ett år gammal. Nu hade han nu besiktat och satt fart på den igen efter att ha stått ett par år och var nu extrabil eftersom han hade skaffat en påtagligt nyare Honda . Ett tafatt prutningsförsök från min sida på sms gav inte någon respons att tala om och det hela rann ut i sanden.

I somras satt jag och gick igenom diverse gamla faxutdrag som som sparat och jag hittade av en slump just regnumret på Leifs gamla japan. Lite registersökningar senare och jag fick iväg ett sms. En stund senare fick jag besked, bilen hade inte blivit såld utan stod kvar i väntan på någon ny vårdare. Till saken hör att bilen nu råkar stå sådär typ 35 mil norröver vilket gör att det inte riktigt har varit läge att bara råka ha vägarna förbi… Men med lite tur så kanske jag nu äntligen kommer mig för att ta en liten sväng. Det skadar ju aldrig att kolla menar jag, sen får vi väl se om det skulle bli affär, eller vad prislappen säger, kanske blir den billigare vid långsam affär….

Hur som haver, jag lovar att skriva nån rad när jag väl varit där!

Eder Skriftställare och vagnparksansvarige!

Uppföljningen skedde några månader senare senare och hittas här

Och så var det här med att hålla sig till sanningen

Visst, jag erkänner, det har väl hänt att även jag ryckts med och kanske nån gång låtit påskina att min egen renoveringsinsats få det där lilla extra, ”gone that extra mile” så att säga. Handen på hjärtat – det är ju så mycket lättare att säga ”alla lager i motorn bytta”, trots att man vet med sig att vevstakslagret minsann nog satt där från fabrik.

Nåväl, jag är tämligen säker på att jag mött min överman, tillika förutvarande vårdare av Pulsaren jag köpte i somras. Vid avhämtandet i Götet bredde denne på om allt bra han gjort för bileländets välbefinnande. ”Nejdå tändstiften kommer du aldrig behöva byta för det är sånna där Platinastift”, närmare sanning är väl att det är sketna gnistpinnar i koppar av just det franska fabrikatet som tidigare såldes i drivor till de mer ekonomiskt lagda på Plojtema….
I samma harang bredde han på med att generatorn var renoverad inte bara en gång utan två så sent som i våras, först betald av honom och sedan på garanti. Jag ska väl välvilligt erkänna att jag redan då hade mina tvivel, men man hoppas ju… Generatorer till Pulsar lär inte vara lagervara direkt på den här sidan Atlanten…
Häromveckan fick jag dessvärre insikten om att nått inte riktigt lirade, eller ska vi säga genererade, för Pulsaren behagade stanna på vägen till Z, dessbättre i motorvägshastighet och med alla möjligheter att rullstarta så snart jag lyckats stänga av alla strömförbrukare som ville ha sin del av volterna i tråden…


Kan du gissa vilken som är den nya? Och fråga två, ser den till vänster ut att ha varit renoverad – två gånger i våras?

Och som så ofta när det gäller udda fåglar så slutade det med att beställa en ny generator med flygfrakt från Texas – prisbilden ska vi inte ens gå in på, det händer att hustrun tittar in och läser 🙂

 

Från garageöverskott till svårartad platsprist

Det här med bilinnehav och vad man ska fortsätta äga verkar vara en svår nöt att knäcka. Vissa stunder drabbas jag av nått nytt infall – nu senast att börja skruva japanskt, för visst var 1980-talet en ständig radda artiklar om hur bra japanerna var kontra vår inhemska industri. Att hitta till synes lämpliga objekt verkar ju aldrig vara svårt, särskilt om man gör som undertecknad, gärna köper på distans.

Här avhämtas en enägar-Stanza, avställd sedan 1998…. På pappret det ultimata objektet , men som du säkert förstår, allt är inte guld som glimmar. I just det här fallet hade råttorna invaderat maskinen och gått lös på diverse mer eller mindre viktiga delar. En växelspaksdamask är ju inte hela världen men när elsystem och värmepaket även fått ge vika ja då känns det tygre. Toppa det hela med den olidliga odören av råttexkrimenter så har du bilden klar för dig. Just det där med doften kändes nästan mer oöverstigligt än det där med uppätna delar. Så numera vilar ”hon Stanzade en sommar” på skroten.

”Tillbaka till ruta gå”.

Vårstädat och klart – eller tomt och oklart?

Oj, eller kanske Oj oj oj va livet blev komplicerat utan bil…

Japp, jag erkänner efter 600 mil med Taurusariusen så pallade inte ryggen med mer av dem amerikanska pinnsoffan, för att inte tala om den jänketypiska avsaknaden av väghållning på de smala kostigarna på gränsen mellan närke och östergötland…

Så om söndagen uppenbarade sig någon villig att fortsätta gunga längs vägarna… och visst jag fick igen vad jag gav för bilen så det var väl säljläge…

Hade jag dock varit en smula mer taktisk så borde jag väl ha sett till att skaffat en annan bil INNAN jag beslutade mig för att byta åkdon. SÅ nu sitter jag här och biter på de stackars naglarna eller ska jag säga de stolta resterna av den där biten längst fram på fingrarna ty det finns inte mycket hårt kvar att gnaga på…

Läget är alltså följande;

Bilbehov; ja – 13 mil om dagen fram och tillbaka till jobbet närmare bestämt

Kravspec; för stunden lättövertalad, men fick man drömma, 4 x A läs ABS, AC, Airbag och Automat alltsammans gärna paketerat i nått 80-tals skal, så svaret är ”Dream on”.

Kandidater; ja det finns 4906 bilar under 5.000:- på blocket just nu:-) eller rent av 11494 att välja mellan om man sträcker sig till 10.000:-….

Min ”mest efterspanade lista” på¨ovannämnda tillhåll på nätet;
En Nissan med 12000 friska mil på mätaren och en-familjs ägarbild
En SAAB i Cirkonblått och trevlig historik
och
En Audi med den eminenta kombon nötbrunt skinn och pärlemorlack… Svårslaget om det inte vore för en och annan defekt.

Nåväl den som lever kan följa mina umbäranden här på webben

Vördsamt,

Eder Skriftställare