Från garageöverskott till svårartad platsprist

Det här med bilinnehav och vad man ska fortsätta äga verkar vara en svår nöt att knäcka. Vissa stunder drabbas jag av nått nytt infall – nu senast att börja skruva japanskt, för visst var 1980-talet en ständig radda artiklar om hur bra japanerna var kontra vår inhemska industri. Att hitta till synes lämpliga objekt verkar ju aldrig vara svårt, särskilt om man gör som undertecknad, gärna köper på distans.

Här avhämtas en enägar-Stanza, avställd sedan 1998…. På pappret det ultimata objektet , men som du säkert förstår, allt är inte guld som glimmar. I just det här fallet hade råttorna invaderat maskinen och gått lös på diverse mer eller mindre viktiga delar. En växelspaksdamask är ju inte hela världen men när elsystem och värmepaket även fått ge vika ja då känns det tygre. Toppa det hela med den olidliga odören av råttexkrimenter så har du bilden klar för dig. Just det där med doften kändes nästan mer oöverstigligt än det där med uppätna delar. Så numera vilar “hon Stanzade en sommar” på skroten.

“Tillbaka till ruta gå”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.