Jag får tillstå att jag kände mig smickrad och hedrad när c.red för tidningen klassiker bad mig presentera mitt liv i bilar. På uppslaget visat ett axplock som läsarna av bloggen mött tidigare.
Om du är ny här- titta i kategorin Kronologi här ovan där finns alla bilar jag ägt. Lite mer detaljerad presentation av vissa objekt finns under sidan Sommarplågan. Välkommen! 
I brist på att Blocket ska leverera ett eller annat spännande uppslag så rådbråkade jag mitt sinne.
Och vips dök ett och annat minnesfragment om tänkbara eller otänkbara kandidater upp för mitt inre. Kanske en sån där udda stapelmodell från Ford’s amerikanska verksamhet… Ja namnet lät ju bekant Escort men av en senare årsmodell än när karosspressarna i Europa spottat färdigt. Meeen säljaren har ju inte svarat på meddelanden sedan hösten 2017….
Eller kanske en lika bantad Chevrolet Corsica om än svensksåld med ett par lagerår i frihamnen, lagom basutrustad med 4:an och grundmodell… Men ack var det inte som så att säljaren sa att hon helst hade sett ett bud i 6-siffriga tal?
Ja – det lutar väl åt att det fanns en orsak till varför aldrig blev någon affär trots allt?!
Det har gått snart 10 1/2 år sedan jag gjorde en postning om att det vankades resa till Norrland för att avhämta en Pontiac Bonneville. Med facit i han har det har varit åtminstone 7 år av frekvent bilbytande och 3 år av djuplodande blocketkollande. Å visst – jag har svårt att sticka under stol med att bilbytandet minskade drastiskt när den dagliga sysselsättningen låg på bekväma 7 minuter av cykling kontra att betala 85 kr dagen bara för att parkera.
Nu faller det sig väl inte bättre än att jag efter synnerligen djupa 
våndor, frekvent fel-letande och allmänt försökt att inse att det är läge att skaffa nått att åka med. Diesel-Doris må förlåta, men det kostar alldeles för mycket att betala i skatt och försäkring för nått som sällan rullar.
Så, om allt faller på plats så rullar undertecknad, idag mot lärdomens näste för att avhämta ”Puck”. Puck besitter på pappret följande fina egenheter; en träfärgad CD-stereo, en tistel-lila lackering, fyra hjul och en ratt, ja utöver ett fjäderbrott och ojämn bromsverkan det vill säga..
Med lite tur blir det uppdatering framåt aftonen.
Japp jag erkänner, jag har ett gott öga till 80/90-tals Pontiac’s.
Kanske är det den där lite mer sportiga approachen som gör att det lockar utan att vara den typisk muscle car med släggkastarambitioner….
För ett par år sedan så var det bra nära att jag blev med en Fiero, planen var långt gången men det var lite Läs mer…
När nu februaris slut kan skönjas så summerar jag bilinnehavet till en(!) stackare som står och småfryser på garageplanen. Den kära Pontiacen ’Black Beauty’ lämnade min ägo efter drygt en månad på blocket. Visst det var ett strategiskt val att inte göra världens mest aktiva säljkampanj men det var långdraget helt klart.
Over and out!
Ja så var det dags att i bästa kvällstidningsanda sitta här och filosofera och spåna kring det bilmässiga Icke-året 2015…
Ja hur var det nu som man kokar soppa på en spik?
Japp det är bara att konstatera att 2015 var ett förlorat år på bilfronten för min del. Vän av ordning skulle givetvis inflika att jag visst haft mina beskärda delar av bilhandel och vandel då min ärade hälft faktiskt gjorde slag i saken och bytte vagn. Onekligen är det ställt bortom tvivel att hennes trogna följeslagare i form av Volvo S40’n Vince flyttade från gården och ersattes av Onkel Ben – en aningen stramare och yngre följeslagare från Mlada Boleslav. Men det känns liksom som lite renommésnyltande och att klä sig i lånta fjädrar….
Och summerar vi likt transportstyrelsen så har jag de facto blivit två registeringsposter fattigare, bå
da dessutom tvåhjulta. Redan i somras så försvann vår gamla Polar, eller vår/min? – det var ett Läs mer…
Dags för redovisa gångna veckors bilplanering.
Min föraning om att min grandmaster-plan givetvis skulle spolieras, varför inte lita på magkänslan för en gångs skull ringer in öronen….
Nu ska i ärlighetens namn tillstyrkas att bilen var över förväntan, startade perfekt efter lite övertalning, inga anliggande bromsar eller annat junk… på det hela räddningsbar… Dags för en liten övning i form av att vrida på ratten… och ett hjärtskärande skrik och ett väsen som frenetiskt vred emot minsta rörelse på styrhjulet… För att inte tala om den decimeter vatten som fanns i bagaget….
Denna stolta exkursion företogs givetvis i min givna följeslagare Black Thunder som liksom inte gillade att utmanas och givetvis tilltog en catfight vagnarna emellan. Som ett led så ville thunder göra skäl för namnet och antog basröst…. Ja avgassystemet bakre burk sprack….
Så nu har vintervilan infallit och black thunder har ersatts med Diesel Doris:-)
Hösten har slagit till med alla de typiska dragen som präglar en svensk höst. Grått, +8° och regn, vindbyar som river ned varje blad som så smått börjat byta färg på björken här utanför. Och framför mig ligger 55 mil i bil för att titta och med en massa tur lyckas provstarta ”The Aquarium”.
För att göra det hela lite mer spännande har jag valt följande upplägg;
måndag – resa till Göteborgstrakten för koll och provstart – om allt löper väl ut och vi kan bli ense om priset så gör vi affär. Lämnar kvar ett extra bilbatteri och lämpliga verktyg osv.
tisdag – tar tåget i arla morgonstund, framme om nu inte lövhalkan slår till på sen förmiddag. Hemfärd mot Örebro och stundande besiktning kl 15.20….
Som sagt – allt verkar ju tajmat och klart in i minsta detalj för att prarafrasera Sickan i Jönssonligan. En annan tanke som slår mig är vad det stod på vår klass avslutsningströja för en herrans massa år sedan vilket väl fritt ur minnet var något i stil med; Teori är när man vet allting men ingenting fungerar. Praktik är när allting fungerar men ingen vet varför.
I vår klass så var teori och praktik förenade, ingenting fungerade och ingen visste varför.
Det känns som upplagt för felberäkningar och allmänna bakslag au masse
Strax efter att jag skaffade BlackThunder så dök det upp en annan Pontiac på den stora svenska auktionssajten på nätet, ja de på T. Nyfiken som jag var så sände jag lite frågor till säljaren, som dessvärre inte hann att svara på dem innan auktionen löpte ut. Efter en tid kom dock ett mail med svar, men det hela rann ut i den bekanta sanden…
I helgen som gick hade jag dock vägarna förbi den del av landet där bilen borde stå… En snabb koll med transportstyrelsen – jo bilen fanns var i rullorna, skriven på samma ägare som i fjol. En dubbelkoll på kartan gav lite hintar om var bilen skulle kunna tänkas stå. Så en liten avstickare planerades in.
Resultat; tja, bilen hittades, en hel del att göra och massa osäkerhetsmoment…. men det är ju som vanligt… Framtiden får väl utvisa om det blir någon Grand Prix i garaget
Och så vad det ju det där med akvariet….
Notera att positionsljuset numera vikarierar som akvarie….
Hallå bäste besökare, ja jag vet det är händelsefattigt på denna den här sidan.
Nu inte att skulle saktas uppslag till bilbyte men någonstans har det liksom bara runnit ut i sanden efter att den famösa Sixten rullade söderöver. På den korta listan har det funnits idel bekanta entiteter, eller vad sägs om Volvo 480, Taurusar, Pontiacs, en och annan Skoda Felicia, en Lancia, en Skoda 130, En Dacia som väl tangerade mitt öststatssug, men även där kändes det lite vankelmodigt med 4 ägare bara sista månaden dessutom kryddat med osäkerheten om bilfirman verkligen fått betalt efter ordning.
I ärlighetens namn ska väl även erkännas att det faktum att jag för stunden sommarvikarierar sju (7!) minuter på cykel från hemmet har väl inte heller närt behovet av att hitta avlösning till Black Thunder, men ändå känns det lite haltande att inte komma till skott, jag har ju aldrig varit den som bangat för att köpa nått osett objekt bara för att släpa hem och upptäcka att det inte var just den bilen jag ville ha.
Nåväl – erkännas ska väl att jag dessutom åkt en och annan mil bara för att titta – en fullständigt omöjlig tanke bara för sådär 700 dagar sedan… Ett typiskt exempel – Skoda 130’n 
som jag lyckades söka rätt på tack vare ett tips om en gammal annons, väl framkommen kunde jag konstatera att ett den var badbaljeblå, två det fanns inget kylarvatten kvar, tre bränslepåfyllningsröret – ja det välkända i gummi var helt söndertorkat… ett kul objekt – visst, särskilt för den med ambitioner att lära sig tjeckiska och semestra minst 10 dagar i trakten av Mlàda Boleslav för att jaga delar – något jag gjorde 1996! Spontan tanke – Been there, done that och skaffade slipsen…:-)
En annan så där bil som verkligen gäckat min existens kom till min kännedom redan 2009 men det blev ju liksom inte av att svänga ned till platsen där jag såg den… Så när väl Opeln behagade lämna garaget så bar det av mot målet där jag vill minnas att bilen fanns. Regnumret levde iaf, så skrotdöden verkade inte ha inträffat än…
Så här såg hon ut – den enda Zastava Jugo 55 som jag sett med svenska skyltar. Rolig sidokunskap. det är en GV i USA-utförande!
Men tror du jag fått tummen ur och köpa den än? Ägaren är vidtalad och intresserad av att sälja, jag har beställt nya delar till den från USA! Och ända blir det liksom bara pasta av det hela…
När jag dessutom sitter här och summerar första halvan av 2014 så inser jag att jag i alla fall på pappret äger ännu en bil – en röd Diesel men mer om det någon annan gång.
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.