På bilfronten, intet nytt. Men väl några gamla uppslag?!

I brist på att Blocket ska leverera ett eller annat spännande uppslag så rådbråkade jag mitt sinne.

Och vips dök ett och annat minnesfragment om tänkbara eller otänkbara kandidater upp för mitt inre. Kanske en sån där udda stapelmodell från Ford’s amerikanska verksamhet… Ja namnet lät ju bekant Escort men av en senare årsmodell än när karosspressarna i Europa spottat färdigt. Meeen säljaren har ju inte svarat på meddelanden sedan hösten 2017….

Eller kanske en lika bantad Chevrolet Corsica om än svensksåld med ett par lagerår i frihamnen, lagom basutrustad med 4:an och grundmodell… Men ack var det inte som så att säljaren sa att hon helst hade sett ett bud i 6-siffriga tal?

Ja – det lutar väl åt att det fanns en orsak till varför aldrig blev någon affär trots allt?!

Då var det så smått dags igen…

Det har gått snart 10 1/2 år sedan jag gjorde en postning om att det vankades resa till Norrland för att avhämta en Pontiac Bonneville. Med facit i han har det har varit åtminstone 7 år av frekvent bilbytande och 3 år av djuplodande blocketkollande. Å visst – jag har svårt att sticka under stol med att bilbytandet minskade drastiskt när den dagliga sysselsättningen låg på bekväma 7 minuter av cykling kontra att betala 85 kr dagen bara för att parkera.

Nu faller det sig väl inte bättre än att jag efter synnerligen djupa våndor, frekvent fel-letande och allmänt försökt att inse att det är läge att skaffa nått att åka med. Diesel-Doris må förlåta, men det kostar alldeles för mycket att betala i skatt och försäkring för nått som sällan rullar.

Så, om allt faller på plats så rullar undertecknad, idag mot lärdomens näste för att avhämta “Puck”. Puck besitter på pappret följande fina egenheter; en träfärgad CD-stereo, en tistel-lila lackering, fyra hjul och en ratt, ja utöver ett fjäderbrott och ojämn bromsverkan det vill säga..

Med lite tur blir det uppdatering framåt aftonen.

Fiero – en missförstådd underdog man borde rädda!

Japp jag erkänner, jag har ett gott öga till 80/90-tals Pontiac’s.

Kanske är det den där lite mer sportiga approachen som gör att det lockar utan att vara den typisk muscle car med släggkastarambitioner….

För ett par år sedan så var det bra nära att jag blev med en Fiero, planen var långt gången men det var lite Läs mer…

Byebye, best western friend

När nu februaris slut kan skönjas så summerar jag bilinnehavet till en(!) stackare som står och småfryser på garageplanen. Den kära Pontiacen ‘Black Beauty’ lämnade min ägo efter drygt en månad på blocket. Visst det var ett strategiskt val att inte göra världens mest aktiva säljkampanj men det var långdraget helt klart.

Over and out!

Så var 2015 lagt till handlingarna

Ja så var det dags att i bästa kvällstidningsanda sitta här och filosofera och spåna kring det bilmässiga Icke-året 2015…

Ja hur var det nu som man kokar soppa på en spik?

Japp det är bara att konstatera att 2015 var ett förlorat år på bilfronten för min del. Vän av ordning skulle givetvis inflika att jag visst haft mina beskärda delar av bilhandel och vandel då min ärade hälft faktiskt gjorde slag i saken och bytte vagn. Onekligen är det ställt bortom tvivel att hennes trogna följeslagare i form av Volvo S40’n Vince flyttade från gården och ersattes av Onkel Ben – en aningen stramare och yngre följeslagare från Mlada Boleslav. Men det känns liksom som lite renommésnyltande och att klä sig i lånta fjädrar….

Och summerar vi likt transportstyrelsen så har jag de facto blivit två registeringsposter fattigare, båda dessutom tvåhjulta. Redan i somras så försvann vår gamla Polar, eller vår/min? – det var ett Läs mer…

Av akvariet blev intet…

Dags för redovisa gångna veckors bilplanering.

Min föraning om att min grandmaster-plan givetvis skulle spolieras, varför inte lita på magkänslan för en gångs skull ringer in öronen….

Nu ska i ärlighetens namn tillstyrkas att bilen var över förväntan, startade perfekt efter lite övertalning, inga anliggande bromsar eller annat junk… på det hela räddningsbar… Dags för en liten övning i form av att vrida på ratten… och ett hjärtskärande skrik och ett väsen som frenetiskt vred emot minsta rörelse på styrhjulet… För att inte tala om den decimeter vatten som fanns i bagaget….

Denna stolta exkursion företogs givetvis i min givna följeslagare Black Thunder som liksom inte gillade att utmanas och givetvis tilltog en catfight vagnarna emellan. Som ett led så ville thunder göra skäl för namnet och antog basröst…. Ja avgassystemet bakre burk sprack….

Så nu har vintervilan infallit och black thunder har ersatts med Diesel Doris:-)

Smhi utlovar Höstrusk, regn och +8° – det är dags att kolla in akvariet!

Hösten har slagit till med alla de typiska dragen som präglar en svensk höst. Grått, +8° och regn, vindbyar som river ned varje blad som så smått börjat byta färg på björken här utanför. Och framför mig ligger 55 mil i bil för att titta och med en massa tur lyckas provstarta “The Aquarium”.

För att göra det hela lite mer spännande har jag valt följande upplägg;
måndag – resa till Göteborgstrakten för koll och provstart – om allt löper väl ut och vi kan bli ense om priset så gör vi affär. Lämnar kvar ett extra bilbatteri och lämpliga verktyg osv.
tisdag – tar tåget i arla morgonstund, framme om nu inte lövhalkan slår till på sen förmiddag. Hemfärd mot Örebro och stundande besiktning kl 15.20….

Som sagt – allt verkar ju tajmat och klart in i minsta detalj för att prarafrasera Sickan i Jönssonligan. En annan tanke som slår mig är vad det stod på vår klass avslutsningströja för en herrans massa år sedan vilket väl fritt ur minnet var något i stil med; Teori är när man vet allting men ingenting fungerar. Praktik är när allting fungerar men ingen vet varför.
I vår klass så var teori och praktik förenade, ingenting fungerade och ingen visste varför.

Det känns som upplagt för felberäkningar och allmänna bakslag au masse

Akvarie sökes?!

Strax efter att jag skaffade BlackThunder så dök det upp en annan Pontiac på den stora svenska auktionssajten på nätet, ja de på T. Nyfiken som jag var så sände jag lite frågor till säljaren, som dessvärre inte hann att svara på dem innan auktionen löpte ut. Efter en tid kom dock ett mail med svar, men det hela rann ut i den bekanta sanden…

I helgen som gick hade jag dock vägarna förbi den del av landet där bilen borde stå… En snabb koll med transportstyrelsen – jo bilen fanns var i rullorna, skriven på samma ägare som i fjol. En dubbelkoll på kartan gav lite hintar om var bilen skulle kunna tänkas stå. Så en liten avstickare planerades in.

Resultat; tja, bilen hittades, en hel del att göra och massa osäkerhetsmoment…. men det är ju som vanligt… Framtiden får väl utvisa om det blir någon Grand Prix i garaget

Och så vad det ju det där med akvariet….
Notera att positionsljuset numera vikarierar som akvarie….

När tankarna gnager

Rätt ska ju visserligen vara rätt, billös är jag inte, en Pontiac och en Opel vill jag kännas vid, och så givetvis den lilla kinesiska mopeden förstås. Men ändå är det något som saknas mig… Let’s face it, jag har två ypperliga vagnar, ja två av de mest åtråvärda objekten man bara kan råka bli ägare till, Pontiacen med sin enägarhistorik och futtiga 4800 mil på mätaren. För att inte tala om Opel’n, med sin tidskonserverade känsla och trevliga skick – jag lär nog aldrig finna en vagn som den hur mycket jag än kommer leta.

Men samtidigt så grämer det mig, jag har två underbara kontrahenter, den ena som platsar in på både träffpunkt 70 och Träffpunkt 80, det kan ju inte bli bättre säger logikavdelningen på hjärnkontoret. Den andra representerar ju allt som jag vill ha, automatlåda, svart innertak, känd historik, lagom udda och fantastiskt nog lagom billig om än amerikansk.

Det är nog liksom här någonstans som vi börjar komma till pudels kärna, jag har två bilar som jag liksom inte passar in i min egenbild av mitt bilinnehav. Jag har ju liksom alltid stått för det där lite underdog, ägt de där bilarna som man lite lätt fnyst åt, så som tre akterladdade Skoda-vagnar från generationen som välte i TV. Eller som när jag åkte Fiat Uno – den perfekta antibilen, fast än så mycket bil… Eller det mesta andra som funnits i min ägo om man nu ska vara ärlig, ja de är väl bara BMW’n, Lancia K’t och i viss mån Saab 9-5 Griffin som varit i andra ändan av spektret.

Men dessvärre ser det väl ut som om Opel’n kommer få stryka på foten, inte på nått sätt att den är sämst eller för den delen inte ligger mig varmast om hjärtat men den passar liksom inte in, jag vill använda mina bilar och jag avskyr att vara rädd varje gång jag tar ut bilen i fråga, det känns liksom bara som om det kan gå på tok och bli värre om jag ens skulle försöka….

Nåväl, inget är hugget i sten och för den skull, jag tror svårligen att någon skulle få för sig att köpa den i månadsskiftet januari/Februari när snön faller… Men jag kan ha fel….

Vad jag vill köpa istället? Hur kunde Du ana?!

Tja varför inte nått Öst-europeiskt? Men då måste det minsann vara nått välvårdat, jag vill ju inte byta ned mig från Opelns skick,….

Inget är som väntans tider

Väl framme i Gräfsnäs möttes jag av denna syn och jag var så gott som såld.

Ett sunt objekt med minst ett brustet bromsrör, ett löphjul eller spännare till multiribbremmen som inte trivs och lite småplock och framför allt ett uppdämt servicebehov.

Nu återstår bara de små formaliteterna som att invänta att säljaren får nya registeringspapper och att jag har tid att åka samma härliga resa genom Sverige beväpnad med gott humör, massa bromsolja, ett otal meter bromsrör med tillhörande verktyg och nipplar innan vi förhoppningsvis rör oss i riktning mot gnällbältet.

Det lär finnas anledning för uppdateringar.:-)