Min ärade hälft kämpar allt som oftast för att om möjligt få ett grepp om vad det är som driver mig i mitt bilintresse. Föremålen för min begeistring kan ibland vara väsensskilda, många  och framför allt kastas jag mellan dem i snabb takt, det ska erkännas.

Merparten av alla de intryck som präglat min världsbild om hur ett garage ska vara beskaffat  härrör från perioden mellan 1980-talet och fram till tidigt 1990-tal, säkert kopplat till att det var just då som jag som storögd jusselin gick på exkursion och kikade in i grannskapets vidöppna garageportar var och varannan helg.

Följaktligen så har i alla fall, idag två obsoleta, saker sin givna plats
på den där mentala listan över totalt ovärderligt livsnödvändiga saker som bara måste finnas i ett typiskt garage, dels de norska slirskydden som ser ut som ett metallkors, dels den ovärderliga pistolformade tändinställningslampan av stroboskop modell.

Och som så ofta, finns sakerna med på den där mentala bra-att-ha-listan så har jag även ständig spaning efter om någon sån där uppsättning bara skulle råka dyka upp på någon loppis, eller tradera, eller på blocket eller på nästa bilmässa eller på… ja du anar varför min ärade hälft ibland undrar om allt verkligen är rätt kopplat däruppe i hjärnkontoret…

Eder

Vagnparksansvarige