Få saker får mig att verkligen gå i spinn som just trafikbilder från en svunnen tid, förslagsvis från platser som finns i mitt minnesbank. Härför leden så fann jag ett foto som jag inte har den blekaste om varför jag tagit, kanske var det bara nån exponering kvar på rullen och jag ”offrade” det på att öppna dörren hemma i föräldrahemmet och tog en bild ut över gatan, va vet jag…. tidsmässigt skulle jag placeras oss våren 1993, GLT’n kom att ersättas av en Audi 100 strax efter att bilden togs.

Den skarpsynte noterar väl så klart dominansen av Volvobilar, på vår gård närmast så syns farsans 1984 års Volvo 245 GLT, ja den med den snygga exportfronten i mattsvart där den skarpsynte kan skönja ett par extraljus innanför grillen!…  Min (och sedermera min brors)  Volvo 121 från 65 väl mer känd som Amazon. Hos Karlssons i huset till höger, två 740’s, GLE’n en 88 och GL från 89 vill jag minnas, Hos Ericssons i det blå huset en 244 GL från 82 och långt bortifjärran vid Lindströms, en 82’n 245, GL, dock i lånta fjädrar som påminnde om GLT med mattsvarta lister och dekor runt fönster och tonade rutor. Den än mer skarpsynte noterar givetvis familjens E’s svärföräldrars Lada 2015 från 1982 på gatan.

Den kvarstående vagnen jag inte berört är nog den som berört mig mest, alltså Morsans Toyota Tercel från 83 – denna i det lite mer ovanliga 3-dörrars utförandet utan fyrhjulsdrift, men väl med Spoiler på bakluckan i nått mjukt polyuretanmaterial! plus även för den idag ljuvliga Kopparmetalliclacken. En riktig slitvagn som i vår ägo väl mest drabbades av ett par udda fel, ett tankpåfyllningsrör som rostade av är bilen passerade 10 år och en oljetrycksgivare som började läcka med oljesprut i form av dimma som rostskyddade hela motorrummet i ett nafs. Illasinnade rykten florerade om att det var effekten av Toyotas giv med kalkylerad livslängd, för visst vem renoverar en motor som gått torr på olja på en så gammal enkel vagn? Eller i samma andemening, det är ju svårt att köra en bil som inte låter sig tankas?!