Chans till revansch?!

Det har varit ovanligt tyst här på sajten under väldigt lång tid, ja jag vet och skäms. Då jag satte mig och läste igenom de mer sentida av inläggen så kunde jag skönja en röd tråd – ja fast läsa inläggen hade jag ju inte behövt om jag tänkt efter, för texterna är ju skrivna utifrån vad jag tänkt och gjort på bilfronten så de ligger ju väldigt nära i sinnet… Lite smärtsamt medveten blir jag ju dock om mina tillkortakommanden som varit på ovannämnda front….

Nåväl, att erkänna sina tillkortakommanden är väl en viktig del i läkningsprocessen, i alla fall om jag som lekman tolkat Minnesotamodellen för diverse beroendebehandlingar rätt. Och i det tar jag avstamp i att erkänna att mina senaste bilköp varit, låt oss nu inte hymla när nu sjukdomsinsikten väl finns, ja rena “bottennapp”. Först en Land Rover Freelander som i min desperation dubbades och gick under benämningen ‘Ländröven’ och fick åka skamtaxi. Och likaväl så illa, men väl inte fullt lika illa, lilla ‘P(j)uck’ som numera vilar sig i form på någon bildemontering med utsikt över den ständigt (åtminstone sedan 1940-talet) brinnande Kvarntorpshögen dit hon rent tekniskt sett kunnat nå för egen maskin.

Mitt bilinnehav har väl numer mest övergått i någon form av tvångsäktenskap med D-D (Diesel-Doris) som gör allt vad hon ska. Om än lite trött av sina 37670 mil och med ålders-/ milmässigt rimligt skäggiga skärmkanter, men på det hela taget väldigt tillförlitligt sånär som på att de urdubbade 13 år gamla vinterdäcken inte håller luft mer än någon vecka eller två. Visst staten gör sig ständigt påmind närhelst (ja var 4 månad) det är dags för ny skatteinbetalning a 2000 kr – gamla dieslar är en guldgruva för statskassan helt klart… Men samtidigt så är det trevligt att ha en bil kvar som funnits i släkten sedan 1999.

Så smått har jag börjat söka revansch för bottennappen och nu mest för Ländröven. Det fanns ju ett och annat jag borde ha läst på innan jag satte mig i klistret och köpte eländet som var nått okänt och för mig tekniskt nytt. Exempelvis Rover’s motorer ur K-serien är speciella, och tekniskt är de, låt säga, intressanta med sitt tredelade motorblock, ett topplock, en motorkropp, en bottenstock och slutligen en oljesump. Att hela kakan hålls ihop med lååååånga bultar från topplock till bottenstock rätt igenom själva motorkroppen med cylindrarna är helt klart en egenhet man bör känna till. Att man dessutom valde att skapa hela insugsröret med tillhörande vattenkanaler i kompositplast gör det hela mer spännande. Eller ska man vara helt korrekt så bör man förstå vad bekymren som uppkommer blir och hur akut grava problemen blir väldigt fort. Minsta tendens till att temperaturen blir något förhöjd (eller rent av kokning) innebär att det är massa kompositplast som antingen blir skev – om man mu har väldig tur, eller mest troligt, smälter och antar helt nya former långt bortom räddning.

Att konstruktionen även lider av andra spännadne ursprungliga materialval i exempelvis topplockspackningen med påtryckta tätningar i polymermaterial som släpper från metallpackningen för det hela snudd på fatalt för att inte tala om insugstätningar i någon form av nitrile som inte verkar gilla glykoler. Om du detta till trots inte fått konstruktionen att ge upp så har man givetvis blandat plast och metall i form av metallstyrningar kring bultgenomföringarna i ovannämnda insugningsrör som givetvis helst lossar men även spricker med allt vad det innebär. Nu ska jag väl inte måla fan på väggen – för de finns fortfarande en och annan bil som överlevt från fabrik och att byta till nya uppgraderade och bättre packningar är inte helt omöjligt. Eller ska jag säga – om man ska köpa en Rover med K-motor så vill man nog helst faktiskt byta själv. oavsett, för att just vet att det är korrekt gjort och i denna fas befinner jag mig nu.

Delarna ligger väl på 2500 kr från de Galna Brittiska öarna (juli 2018). Och då gäller väl mest att hitta en vagn man kan känna för att spara på för alternativen finns, för K-motorn fanns i massa mer eller mindre spännande bilar, typ MGF, Land Rover Freelander, Rover 75/45/400/25/200 en och annan Lotus, Caterham osv… Med lätt blodad tand från att riva motorn på Fiestan pJuCK så känner jag mig nästan manad att skaffa en K-motor. Om turen är med mig och att jag inte fegar ur, (fingers x-ed) så finns det chans att det blir det en ny vagn inom kort – men sen är ju frågan om det blir väldigt lågmilad Fiat med ynka 984 mil på mätaren eller en enägar-Rover, eller kanske något helt annat?!

Ett svar på ”Chans till revansch?!”

  1. Tilläggas kan att jag idag gjort en smärre roadtripp på 39 mil för att beskåda Rovern, irriterade nog så var motorn mer än bara i behov av ny topplockspackning utan även en komplett lagerrenovering – och som läsare här säkert känner till, vevlagerbyte är ju visserligen något jag provat men svårligen inte gått i land med så jag hoppade att göra affär….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.