Ännu en bil som det inte blev…

Som kommentaren på tidigare inlägget skvallrar om så blev det inget av planen på att söka revansch för Ländröven’s tillkortakommande. Glad i hågen så företog jag i veckan en lättare voltmarsch upp till Leksand för att i alla fall stämma av läget med den stackars Rover Streetwise’n som gäckat mitt sinne sedan mitten av maj. Säljaren Magnus, en trevlig och rättfram dalkarl som väl var något mer belevad än undertecknad gav ett gott, ärligt intryck på telefon och stack inte under stol med att bilen motormässigt väl hade ett litet ventiltickande, vilket väl skulle kunna förklaras av att oljan i de hydrauliska ventiltryckarna gått med en viss fuktstadad olja. I övrigt så verkade bilen seriöst hållen och med en ägare som haft den sedan 2005.

Att Sverige är ett långt land det blir man lätt varse när man reser på andra leder än till Hufvudstaden eller goa Götet. Att riksvägen 50 dessutom inte direkt håller motorvägsstandard gör väl det hela inte fullt lika smidigt som det skulle kunna vara – även om denna petitess inte direkt störde dagen till ära – DieselDoris har ju begåvats med en uppsättning däck som är 13 år gamla Vinterdäck där jag dragit dubben och just innan avfärd så noterade jag att ett av däcken fått en alldeles ny utbuktning som inte fanns från fabrik. Ja det är väl inte annat att förutse är dels materialet garanterat är passerat alla former av bäst före och i kombination med temperaturer som sällan råder i denna del av världen normalt sett, ja det skapar ju alla förutsättningar för spännande metamorfoser:-)

Nåväl – resan företogs, med ovannämnda ursäkt i ett något mer makligt tempo med maximala 95 km/h som riktmärke. Att jag dessutom varit förutseende att “ta till lite extra marginal” så här i snigeltrafikssäsong (läs husvagnar) gjorde att jag nådde destinationen 40 minuter för tidigt. Turligt nog så hade Magnus fri planering och kunde ta emot mig innan planerad ankomst.

Väl framme möttes jag av denna trevliga uppsyn, inga konstiga bucklor eller skav, alla plastdetaljer fanns på plats och i gott skick ska tilläggas, ja på det hela en väldigt trevlig uppsyn – milsvida vissa objekt som jag ratat över tid. Likaledes var det städat under huven med två dekaler som upplyste som senaste servicen och kamremsbytet – ja på det hela “Seriöst” och precis om jag gillar att hitta mina bilar.

Det hela avlöpte så pass bra att jag bad säljaren starta bilen – och den hoppade igång utan mankemang – ac’n snurrade, kylfläkten likaså, men var det inte lite väl “slamrigt”? Ett lätt vrid på gasreglaget och jag hörde direkt det ack så bekanta knackandet från vevpartiet…. Ridå – det var ju just vevlagren som fick mig att skicka den väldigt kuranta P(j)uck till skroten i maj. Och visst, jag hade ju tanken på att skaffa Rovern för att bevisa för mig själv att jag kunnat få revansch. Men nej – jag får inse att hur logiskt det än vore att köpa en Rover för att få fixa “k-motorns” gissel i form av topplockspackningen och på köpet få revanschera Fiestans Vevlager så blir det nog för dyrt – dels transport till örebro och inte minst att lokalisera en ny motor med bra lager för att sedan renovera kylsystemet…

Då återstår väl bara att leta efter något annat – eller att skaffa nya däck till Doris…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.