Frukostklubben sammanträdde

I arla morgonstund är trafiken gles, i synnerhet en söndagmorgon mitt i semestertider.

En av hållpunkterna för året var att frekventera ett av tidningen Klassikers event som anordnas lite varstans i mellan-Sverige numera. Under devisen Frukostklubben träffas man i ottan för att dricka kaffe och sparka däck. Det närmaste eventet är i Norrköping så i arla morgonstund så ringde klockan 04.48 för att stiga upp denna söndag morgon. Ankomst i Norrping kl 07.04.

Jag får nog tillstå att det här med träffar arrangerade av en märkesklubb som är tänkta att vara “opolitiska” är en svår nöt att knäcka. Kärnan utgörs ju alltid av arrangerande förening och då blir det ju lite jävigt i min smak. Om jag skulle önska något så får gärna Träffpunkt X0-konceptet som Klassiker tidigare haft som sin devis göra en återkomst. Det är lite för eklektiskt för min del när en ZAZ från Lettland ska samsas med en flång ny 911 upplandat med diverse annat för att vara intressant. Men Roffe har nu varit med, om än bara för en stund.

dotting the i’s and crosses the t’s

Att ett projekt må sa flera faser av olika typer av fröjdefulla moment det står ju klart. Vem minns inte första gången man lyckats starta upp något? Eller kanske första provkörningen efter den där efterlängtade eller välbehövliga fixen osv.

I mitt fall är jag nog lite mer av den där typen som gillar att fixa de där sista småsakerna för att kunna bocka av ett gott skick. lite som britterna skulle säga dot the i’s and cross the t’s. Alltså att verkligen se till att allt är som man tänkt/från fabrik/original eller vad man nu besitter för preferenser för just sitt projekt.

I mitt fall är jag svag för originalutförande, ja helst ned på den nivån att rätt typ av skruv ska vara på rätt plats. I fallet med Roffe så återstår det att göra lite service, inte för att motoroljan skulle snurrat allt för många varv i motorns cirkulation. Nej mer för att jag gärna slår i olja så jag i alla fall vet att den bytts, när det var och med vilken kvalisort och beskaffenhet bilen bjudits. Helst bör ju då även oljefiltret ersättas med helst ett originalfilter, men i brist av det kanske ett filter från någon erkänt etablerat och namngivet fabrikat.

För att inte trampa någon filterguru på tårna så säger jag som så att mina bilar får Mahle/Knecht medan hustruns Mann. Just i Roffes fall har jag råkat springa på lite originalfilter så här blir det fulla bockar på originalskicket.

Var sak har sin tid dock. Den gångna helgen fick Uncle Ben årets service med filterbyte för olja såväl luftfilter och kupe-dito. Dessutom bytte jag alla tändspolar och stift efter fjolårets haveri på en av spolarna.

 

Ännu en patient hemkommen – Välkommen Ludovico, en Audi

Tänker att det är bäst att visa upp att Ludovico har sina krämpor. Den mest synliga är avsaknaden av hjulsida höger fram. Bättre begagnad navkapsel har lokaliserats. Men behöver lite frakt för att hamna i närheten av bil i fråga.

För alla kalenderbitare så bör det tillstås att Ludovico är samma vagn som tidigare avhandlats under devisen Projekt Lystring

Nygamla insikter från att skuva gamla nybilar…

Inget är så trevligt son när saker sitter där dem ska, speciellt på bilar på från 1990-talets senare hälft och framåt.

Redan för typ två år sedan så kom jag till insikten om att nyare gammelbilar har en tendens att falla isär. Indirekt då för att någon tidigare part varit framme och skruvat och inte fått ihop allt som det var från början. Patienten Roffe är nog inte allt för sönderskruvad, men väl så har mycket lossnat för det vibrerat loss. Nu senast ett par udda plastclips som ska hålla fast luftstyrningen till kylaren.

Visst det kan tyckas som en skitsak och jag minns att äldre konstruktioner ofta hade bättre, mer återanvändningsbara fästelement. Nu tillhör väl Fordar från 1990-talets slut inte gräddan av konstruktionsmässiga högvattenmärken. Dock känns det viktigt för bilens fortsatta existens att jag lyckas få lite bättre fason på Roffe. Just nu står ju skicket och väger mellan skroten, en slit och släng-bil eller möjligen blivande samlarbil.

Få saker verkar vara dokumenterade som just vilka plastclips som hör till vad. I viss mån förståeligt när detaljerna ofta är så pass små att gjutmärkning med artikelnummer oftast bara är att glömma. Jakten på vilken variant som jag behöver går vidare. Jag har hittat en firma i England som kanske kan leverera. Jag har för säkerhets skull även kontaktat en stor tillverkare i Asien för att få en produktkatalog för framtiden. Kanske en ny spinn-off i sikte, kränga plastclips till bilar vore något?

Men bara för att den inte startar…

Exakt hur bra och attraktivt något är bestäms ju inte alltid av så värst strikta bedömningskriterier.

Ett lysande exempel införlivades i helgen. Ja du som läst mina texter vet nog om den ostartande Escorten. Inlägget kom ut tidigare i veckan och återfinns här.

Det bar sig nu inte bättre än att just det faktum att jag misslyckades med att få igång bilen. Något som tycks ha triggat en än större köpimpuls. Det blir ju liksom en sport att förstå varför den inte vill starta.

Just det faktum att den inte gick att starta gav ju visst förhandlingsutrymme. Prisbilden gick att justera ned såpass att ett byte av bränslepump bör motsvara i rabatten.

Nu återstår mer av det praktiska. Hur i hela friden ska jag se till att nämnda vagn lyckas byta sida av staden? Offerter är under inhämtande…

Way out of your league, son….

Jag får tillstå, jag är lite star struck.

Det spännande objektet jag funnit i grannskapet var minst så välvårdat som jag knappt vågat hoppas på.

Dessutom roligt tilläggsutrustad med så väl Defa WarmUp med laddare som retrofit’ad AC för gamla “nya” gasen.

En i mängden men ändå unik?!

Bruce Springsteen råkade, dessvärre, slå huvudet på spiken i låten With Every Wish. Låten, kanske lite förbisedd, fanns med på “Human Touch” som gavs ut samtidigt som albumet “Lycky Town”. Båda skivorna var i ropet då i augusti då nämnda vagn passerade produktionsbandet i Ingolstadt 1992. Med frasen ‘Cause with every wish, there comes a curse, summerar herr Springsteen dilemmat. Ett så bra skick blir svårt att värdera. Säljaren och jag har kanske en lite för stor skillnad i prisbild för att det ska av.

Bilen är lite för bra för att kunna avfärdas som ännu en bra Audi. Men samtidigt lite för alldaglig för att kunna säga. Ja den är värd 3 månadslöner. Lite udda med tanke på att om den varit CAB så hade det inte varit någon sak egentligen. Och samtidigt – det finns inte så många kvar av den här kalibern.

Det blir kanske att klappa sig själv på axeln och lakoniskt konstatera – Way out of your league, son….