Kategori: Bilar jag minns

Här landar artiklar som är kopplade till specifika bilar som jag av någon anledning har skrivit om

Årsskifte = skiftbyte?

Publicerad den

Ja snart står 2009 där och hägrar på just det där magiska sättet som ett nytt bilår bara kan finnas där och jäcka ens fantasi.

För vår del så går årsskiftet i förändringens tecken, på gårdarna står nu tre väldigt olika karaktärer och surar;

Den gröne utböligen – tillika den ende framhjulsdrivne – allas vår Robin –  SAAB 9-5 Griffin V6 t 3.0 anno en tvåa följt av tre nollor. En Sungreen beautie som verkligen visar varför GM pumpat in 25 miljarder i en totalt dödsdömd bilfabrik. Ypperlig men ändå vettig.

Den Sobra Fau-achten eller Vinkel-åttan. En Bayrare som visar varför 8 cylindrar är fler än 6. Jag kan inte annat än förundras hur en 286 hästars V8 från 1994 med Förlängd kaross kan göra jobbet billigare bättre än 200 halvsvenska turbostressade v6-hästar gör? BMW 740 iAL är verkligen en underbar bil även om jag inte helt kan slå mig till ro med det hela, är det monde lite för Konservativt och Brackigt?

Den felvända Maronne – ack så älskad med ändå lite, lite väl 80′ på nått sätt. Jag formligen frossar i Wilsgaards kantighet och på nått sätt folkhemsromantik blandad med tydliga flirtar till 80, Dallas och lite sunt förnuft. Men det är inte så mycket plats för huvudet, stolarna är bra men inte perfekta och visst skulle det kännas roligt med nått som syntes lite mer?

Så nu pågår lite städning och rätning i ledet, någon måste bort och annonserna finns snart ute på blocket…

Vi har blitt me Kappa!

Publicerad den

För dig som brukar vara in här och hälsa på så har det ju varit tyst ett bra tag. Jo vi har ju flyttat in till handels och sjöfartsstaden numera. Samtidigt så blev det ju lite akut det där med parkeringsplatser. Den första vi fick var ju ypperligt situerad vid trappen upp till parkeringsdäcket men som alltid, fördelen uppvägs av det absurda faktum att platsen har mur på ena sidan vilket skapar manövreringsdilemman. Men nog om detta, det kommer säkert bli en och annan klagosång från mig längre fram.

Jo vi har blivit med Lancia, och inte vilken lustig liten variant som helst, utan Påvens gamla tjänstebil – en Lancia Kappa Le Executive. Okej, just det här exemplaret har nog aldrig signats av någon högre dignitet från Vatikanen men väl någon lycklig själ på Avis biluthyrning i Danmark.

Vårt exemplar upphittades via, som så of

ta, Blocket och fanns nått 80-tal kilometer norr om orten där vi huserar numera. Priset var väl lite väl högt med tanke på de kända bristerna, (en abs-sensor och Avgassystemet) enligt säljaren skulle delarna betinga ca 6000 att frambringa vilket skulle göra affären än mindre fördelaktig. Men men, magkänslan var tyvärr helt rätt, båda dimljusen var hela, vilket brukar borga för en välskött bil, Vinterdäcken i princip nya och skinninredningen underbar….

Nåväl det blev affär och hemtransport för egen maskin med vissa småaktiga defekter… Värmen var bristfällig eller snarast obefintlig, motortempraturen sydlänsk och i princip på kokning hela tiden, ABS’en ur funktion och vädret, snörstorm! Så det var ju bara att konstatera, biljäveln hade säkert blåst toppen….

Fortsättning följer….

The VW JETTA-story

Publicerad den

Ja, jag vet att jag är impulsiv. Själv brukar jag se det som en skön krydda i min personlighet även om nära och kära ibland känner sig en smula akterseglade i mitt handlande. ”Men du sa ju att det var den bästa bilen du haft och så sålde du den just som bläcket torkat på ägarbeviset…”

Den här gången så hittade jag en Jetta, just en sån där snygg med de fläskiga kofångarna och den snygga färgen vit. Jo vitt är fantastiskt snyggt när det är vitt och inte rostbrunt eller asfaltsprickigt. Plus att det är en underbar färg att bättringsmåla om man hittar nån lackskada eller så. I annonsen stod högtidligt, ”pålitligt bil som startar i alla väder, går billigt 0,6l, sommar och vinterdäck, ABS-bromsar c-lås mm” Just det där med ABS-bromsar och 0,6 liter milen lät och låter fortfarande som en ljuv melodi i mina öron. Vår trotjänare Audin saknar ABS-bromsar och gillar att dricka soppa och 0,9 är ju 50% mer än 0,6 alltså hög förbrukning.

Kruxet var bara att den stod i KALMAR och jag finns ju i Nora. Säljaren Marcus lovade storstilat att den visst hade ABS-bromsar för det hade Hanna sagt, (flickvännen och bilföraren i hushållet) och tillade att på sidan xx i instruktionsboken stod det ju så… Någonstans där insåg jag att jag var torsk, äntligen en bil med ABS igen, dessutom var ju marken täckt av sån där hårdpackad mjölkvitt massa som bidrar till lågfriktion när man ställer sig på hejdaren. Sagt och gjort tänkte jag och sa, jag tar den, jag kommer med tåget 16.54 till Kalmar central.

Just det här med att ta sig till Kalmar involverade just tåg och tåg är ju ett sätt att färdas om känns väldigt segt. I just det här fallet så var det dessutom en ”tre tågs” historia med två byten följaktligen. Från Örebro till Mjölby, därifrån till Alvesta med sista bytet till Kalmar. Men resan gick väl som den borde, lagom med väntetid så man hann med nästa tåg och platsbiljett så jag slapp fundera på när jag skulle bli av med sittplatsen.

Nåväl, klockan blev 17.00 och jag var framme i en stad som jag inte besökt på en herrans massa år, 22 kanske. Bilen lokaliserades och snart infann sig även säljarna. Snabb kontroll, startade bilen, kollade belysningen skrev papperna och betalade hela kalaset.

Jag kommer två tre hundra meter… innan jag inser att jag glömt att säkerställa att det finns just en sån där snygg Bosch-grunka under huven… Stannar vid vägkanten, öppnar huven och blir bara trött, inte ett spår av en pumpenhet och styrblock…. japp återigen torsk.

Ska jag tillägga att den inte blev långvarig i min ägo….?!

Höstuppdatering

Publicerad den

Sommaren formligen flög förbi, även om den stundom gått i billöshetens tecken. Som du ser nedan så blev det en Kappa som skulle få bli vårt nya åkdon, även om den villfarelsen snabbt togs ur mig. En underbar bil med den stora bristen i form av att AC-n inte ville vara med. Kondensorn såg visserligen tät ut men den satt inte fast alls… Förra ägaren hade en viss fäbless för Ståltråd modell halvgrov:-)

Så en vacker junidag dök Magnus upp som en räddande ängel och befriade oss från The Italian Stallion, inte helt utan tårar och separationsångest. Lancians och min relation kom aldrig riktigt ur den där fasen när man testar varandra om var gränserna går, besiktningen gick väl halvbra med anmärkning på ett hjullager fram, vilket byttes men med följd att abs’n fick spel och sen var AC’n nynning, ja det kändes som om problemen verkade stå så smått på tur.

Sååååå då var det bara lilla Maronne kvar…. igen…. Billöshet är ju något fantastiskt i sig, det går ett att leva utan bil, två det kommer ut minst 2500 nya potentiella kamrater på blocket varje dag så vill man så finns det alternativ helt klart..

Semester! Till Side i Turkiet på ”inspirationsresa” för fy *fnutt* va Fiat Doblo det finns där, och de är ju så snygga i sin kantiga form.

Hemkomsten från solen och värmen väckte Billöshetsångesten igen och därvid vidtog operation blocket… här skulle hittas bil, kravspecifikation de tre A:na; Airbag, ABS-bromsar och AC. En baggis tänkte jag eftersom jag faktiskt hittat Lancian på så sätt bara några månader tidigare. Vi tittade på Skoda, Seat Saab, Fiat, Audi och VW i förbannelse. Alla var de moderat prissatta i deluxe-prisklassen sådär 8 gånger dyrare än vad jag brukar lägga ner på mina åkdon. Över lag var de även hälften så välvårdade och med uppdämda servicebehov – Ridå!

Juli förflöt med allt vad regn innebär, till och med Svärfars stackars stjärnbeprydd Stuttgart avkomma behagade inte vara med längre, vindrutetorkarmekanismen sa upp sig i hällregnet. Så nu var bilbehovet akut, en expresstur till Dalarna för att titta på en moderat prissatt SAAB 9000 CDE 2.3T vidtogs. Tyvärr verkar det som om gemene man numera tycker att rökning är ett bra bilvårdande element ty fy va inpyrd detta härke var, dock snabb och ganska välvårdat yttre.

En chansning på vägen hem och en svag förnimmelse om att det fanns en annan SAAB dock en röd 9000 CSE i grannbygden togs. Hittade en välvårdad enägarbil med bra lack, fungerande AC och en lustig egenhet att solskydden konstant var på väg ned… Provkörde runt kvarteret, överlade med Regeringen och stegade segervisst in på säljarens kontor, drog ett djupt andetag och sa ”Den där tar vi”, säljaren svalde och tittade lite i taket, harklade sig och sa ”Den är såld tyvärr……..”

Det är väl då själva *fnutt* att när jag väl hittar en bil, den klarar mitt granskande öga och dessutom faller min sköna fröken till sambo på läppen, dessutom lagt upp en försvarlig summa surt förvärvade kontanter på bordet och verkligen förträngt all kognitiv dissonans, ja då, just då då är man tvåa på bollen och inte med i matchen.

Griffin – en SAAB modell grövre

Publicerad den

När jag var 13 år gammal  satte jag upp ett par livslånga regler, ja något av en hederskodex att följa i vått och torrt.

1. Skaffa aldrig Flickvän – ujj ujj vad man bedrog sig själv, 3 år senare var ju den regeln liksom bruten och förbrukad.

2. Skaffa aldrig Moped – ja vanans makt kombinerat med ett otal historier från allsköns grannar satte ju effektivt den bastionen på fall. Vill minnas att en 1957 års Victoria MS51 får kallas min egna första. I garaget stod även en sen Crescent Compact i någon obskyr champagnekulör men mer om den senare.

3. Skaffa under inga omständigheter en SAAB. Det höll i nära på 30 år tills jag ramlade på en 1993:ans SAAB 9000 CDE GRIFFIN strategiskt placerad i Gävle.

3000 kr bytte ägare och en tågresa senare stod den på gården i Nora och sken som en sol. Kanske är det en av de få bilaffärer som min bekantskapskrets fortfarande har svårt att släppa. För en bra affär var det, även om det blev en Borgward Isabella av det hela, alltså ”vi dansade en sommar”. Risken att bli av med körkortet kombinerat med att svart skinnklädsel i solsken ger brända skinkor sådde törnefrö i sinnet. Vi skiljdes åt och jag blev 7000 kronor rikare och fick behålla körkortet ännu ett tag

Maronne – min ”felstyrda” 760

Publicerad den1 kommentar

Ja helt bilfri är jag ju inte, på gården hemma hos farsan tronar en väldigt aristokratiskt lagd Volvo 760 GLE anno 1990.

Exakt hur hon kommit att stanna i min ägo det är ett mysterium för mig, inte för att den på nått sätt skulle vara dålig efter en hel vinter i garaget med renovering av bakbromsar och dylikt… Men det är ju liksom inte en typisk bil för mig…

Införskaffad i augusti 2006, en form av 30-års present till mig som redan haft en massa skumma saker. Hemkörd av undertecknad med hjärtat i halsgropen från Uppsala, det var första gången jag suttit och kört med ratten på fel sida så att säga.

Kombinationen med automatlåda, 147 hästars V6 (B280F) och lagom mjuk men ändå nivåreglerad kaross visade sig vara beroendeframkallande, sånär som på att även Statoil lär göra sig en hacka på mina irrfärder.