Kategori: Bilar jag minns

Här landar artiklar som är kopplade till specifika bilar som jag av någon anledning har skrivit om

2013 – ett SAABSKT år?

Publicerad den

Så har en fjärdedel av 2013 gått och på bilinnehavsfronten kan det skönjas att Audibilarna just nu står för ankar. Den sista Audin att gå traden Örebro-Zinkgruvan, den stolta Saudi-importen ”Samco Bin-Laden” behagade skjuta servopumpen redan i februari varför en transplantation var akut påbjuden. Givetvis en dag med temperaturer med tvåsiffriga minusgrader och ett par timmar på garageuppfarten. Ordningen återställd – trodde jag och rullade mot Z morgonen därpå, efter 17 minuter sååååå var även den nya pumpen en del i det aktiva rostskyddet med all olja duschandes i motorrummet…. När väl besiktningen löpte ut i månadsskiftet så var dess öde beseglat och eftersökandet av en ersättare påtvingades brådstörtat.

Låt mig presentera Trubbnos – den snikutrustade SAAB 900 anno 1988. Ingen mittkonsol, gamla trubbnosfronten, 99 hästars förgasarmotor… så snik det bara gick att få det hos Saab i brytningstiden mellan förgasare och påtvingad katalysatorrenad insprutning….

Nåväl minnesgoda vänner drar sig säkert till minnes att varje sånt där skifte av bilinriktning brukar smitta av sig hos mig och tenderar till att trigga ett lätt maniskt sökande efter själsfränder till det nyligen hemsläpade objektet.

Japp även denna gång hägrar fler potentiella objekt, vad säg om;
En tidig långnos – 1986 års modell med 2.0i och Automat, mindre än 11000 mil på mätaren, en inslagen bakruta och diverse skabbigheter på karossen.

Eller varför inte en sen SAAB 90 från 1987, röd en-ägarbil som stått sen 2008… Inspekteras inom någon dag uppe i de uppländska skogarna av undertecknad.

Eller kanske en 79:ans V4 Super i Alabastergult och en massa härligt småskruvande innan det är dags för uppvisning på OpusBilprovning….

Ja alternativen lär ge orsak att återkomma

Och så var det här med att hålla sig till sanningen

Publicerad den2 kommentarer

Visst, jag erkänner, det har väl hänt att även jag ryckts med och kanske nån gång låtit påskina att min egen renoveringsinsats få det där lilla extra, ”gone that extra mile” så att säga. Handen på hjärtat – det är ju så mycket lättare att säga ”alla lager i motorn bytta”, trots att man vet med sig att vevstakslagret minsann nog satt där från fabrik.

Nåväl, jag är tämligen säker på att jag mött min överman, tillika förutvarande vårdare av Pulsaren jag köpte i somras. Vid avhämtandet i Götet bredde denne på om allt bra han gjort för bileländets välbefinnande. ”Nejdå tändstiften kommer du aldrig behöva byta för det är sånna där Platinastift”, närmare sanning är väl att det är sketna gnistpinnar i koppar av just det franska fabrikatet som tidigare såldes i drivor till de mer ekonomiskt lagda på Plojtema….
I samma harang bredde han på med att generatorn var renoverad inte bara en gång utan två så sent som i våras, först betald av honom och sedan på garanti. Jag ska väl välvilligt erkänna att jag redan då hade mina tvivel, men man hoppas ju… Generatorer till Pulsar lär inte vara lagervara direkt på den här sidan Atlanten…
Häromveckan fick jag dessvärre insikten om att nått inte riktigt lirade, eller ska vi säga genererade, för Pulsaren behagade stanna på vägen till Z, dessbättre i motorvägshastighet och med alla möjligheter att rullstarta så snart jag lyckats stänga av alla strömförbrukare som ville ha sin del av volterna i tråden…


Kan du gissa vilken som är den nya? Och fråga två, ser den till vänster ut att ha varit renoverad – två gånger i våras?

Och som så ofta när det gäller udda fåglar så slutade det med att beställa en ny generator med flygfrakt från Texas – prisbilden ska vi inte ens gå in på, det händer att hustrun tittar in och läser 🙂

 

När Audi-febern fått grassera allt för länge..

Publicerad den1 kommentar

Alla historier har en början, i mitt fall stavas den Pärlemorvit metallic. Få färger på bilar skvallrar om det där ”lite väl vulgo” som just pärlemorvit metallic. I Audis fall lystrar det färgen till den L0A9 (läses Noll A Nio). Just i det här fallet, den första pärlemor vita Audin som Göran Arver bil i Västerås beställt, hösten 1986. Bilen lär enligt första ägaren egentligen varit ämnad för Göran Arver själv men den blev stående i nästan 9 månader i bilhallen. Kanske var lacken lite för mycket, eller så passade inte den Brazil-bruna skinninredningen i smaken. Perlmutt som den benämns här hemma kom till familjen en sommardag i juni uteslutande för färgen – för är det nått jag lärt mig är det att just den skvallrar om nått spännande förflutet, för smaka på ordet ”Specialbeställning”. Då hitbogserad på grund av startproblem och obefintlig kopplingshydraulik.

Strax därefter; ja faktiskt under lördagsturen på cykel på väg hem från tidningskiosken Voidas fastnade blicken långt in i en trädgård och vips där fanns ännu en svårgreppbar färg. Nått som drar åt det Lila och plommonfärgade, eller som det står i färgkoden Zyklam Pärleffekt, LZ3T. Färgen kom som tillval på 1990-års modell och är ingen direkt vanlig på typ44. Kombinationen med Original rökfärgade bakljus fick mig att hajja till direkt. Dessa bakljus kombineras alltid med tilläggsreflexer på stötfångaren från fabrik, vilket en och annan stylingglad Audiförare brukar bli varse i samban med besiktningen då dessa oftast inte finns på eftermarknadsbilarna… Efter någon månad lyckades jag till slut övertyga ägaren om att jag var en klart värdig vårdare av vagnen och sedan månadsskiftet huserar den lila i garaget – för stunden i väntan på en ny huvudbromscylinder…

Och när vi ändå är inne på bakljusarrangemangen så återstår bara Titan’ic den Titangrå, LY7P, 91’ans 2,3 CD med just CD-paketets typiska helröda bakljus och reflexramp. Den här är egentligen tänkt att bli donator till de två ovan, men samtidigt så känns det ju lite halvkonstigt att plocka sönder en såååå vacker bil som dessutom bara har ett litet skitfel i form av havererad handbroms och ett hängande innertak… Suck – det lutar åt att jag nu inte har en utan tre Audi’s att välja mellan, en vit en lila och en grå…..

Från garageöverskott till svårartad platsprist

Publicerad den

Det här med bilinnehav och vad man ska fortsätta äga verkar vara en svår nöt att knäcka. Vissa stunder drabbas jag av nått nytt infall – nu senast att börja skruva japanskt, för visst var 1980-talet en ständig radda artiklar om hur bra japanerna var kontra vår inhemska industri. Att hitta till synes lämpliga objekt verkar ju aldrig vara svårt, särskilt om man gör som undertecknad, gärna köper på distans.

Här avhämtas en enägar-Stanza, avställd sedan 1998…. På pappret det ultimata objektet , men som du säkert förstår, allt är inte guld som glimmar. I just det här fallet hade råttorna invaderat maskinen och gått lös på diverse mer eller mindre viktiga delar. En växelspaksdamask är ju inte hela världen men när elsystem och värmepaket även fått ge vika ja då känns det tygre. Toppa det hela med den olidliga odören av råttexkrimenter så har du bilden klar för dig. Just det där med doften kändes nästan mer oöverstigligt än det där med uppätna delar. Så numera vilar ”hon Stanzade en sommar” på skroten.

”Tillbaka till ruta gå”.

Uppdatering CPB

Publicerad den

Okej, det ska erkännas – jag och SAAB har ju alltid haft någon form av relation, i unga år var den hat, under det unga vuxna livet mer uppgivenhet och nu något som kan kallas mani och magi….

Jag har alltså blivit med ännu en baklucke-SAAB, den här gången av den mer svårfunna och kanske lite bortglömda två-dörrars modellen av 900’an. En modell som väl kombinerar allt  som SAAB hade att erbjuda i form av de stora tunga otympliga framdörrarna som dessutom aktivt ser till att baksätet inte slits, den lätt oformliga bakluckan som på alla exemplar verkar vara sned och tenderar till att sitta längre ut på passagerarsidan än förar-dito.

Just detta exemplar såldes av barnen till första ägaren, vi kan ju kalla mannen Rolf för det är så jag tror han heter. Rolf ska enligt vägverket ha avhämtat denna på SAAB-ANA i Malmö tidigt i januari 1989, ett företag som dessutom var hans arbetsplats!

Rolf valde tydligen att halvt lyxa till bilvalet eftersom han valde till 16v motorn kontra den vanliga åttaventilaren och fick på köpet 128 hk istället för 108. I övrigt skvallrar varken bilen eller anpassningsskylten om några extra tillval, mätarställningen visade strax under 20 000 mila-strecket, 19600-någonting för att vara exakt.

Säljarna valde taktiskt nog att visa upp förarsidan och allt såg väldigt prydligt ut.

SAAB-infuensan grasserar igen

Publicerad den

Jag tror aldrig att jag haft bara en massa bilar av ett och samma märke vilket jag har nu. Visst jag har ibland bara haft EN bil och då blir det ju automatiskt ett 100% innehav av ett och samma fabrikat men att bara ha SAAB:ar det känns lite suspekt. Men klart rätt ska vara rätt i våras ägde jag både Nicotin och den Solgröna skönheten och då var det ju 100 % SAAB iaf i några veckor.

Varför då detta svammel, jo för att jag har så gott som skaffat ÄNNU en SAAB! Alltså, om affären verkligen går i lås så blir det 3 x SAAB var och en från sitt decennium….

Uppdatering i ärendet kommer om allt bär sig framåt Söndag… Så Stay Tuned

Höstuppdatering

Publicerad den

Under sommaren har många spännande projekt funnits i huvudet och ibland även på parkeringen.

Den så ”fina” 480’n som jag hittade i i maj var väl allt annat än ett klipp, redan vid inköpet så kändes inte allt rätt, efter ett par mil kändes inget rätt…. Avgasröret gick tvärt av efter katten och trillade ned i farten på motorvägen! Ljudlig entré hemmavid och sedan snabbt bort med den…  Köpare en yngre kille i skrotbranschen med anläggning jag passerade på väg mot hemmaplan..

Bil nummer två blev B(i)RC en vackert vinröd Volvo 360 kat! Trevlig som få, 14000 mil på mätaren och de udda labyrintfälgarna även benämnda som GT-fälg om man tittar till Volvos Tillbehörskatalog från när det begav sig. Avhämtades i underbara trakterna av Gränna, ja faktiskt på ett fik  i färjeläget! En av få gånger som jag tagit mig tid att faktiskt åka igenom denna pärla vid Vättern.

Som så ofta så kommer en olycka sällan ensam, jag vill nog hävda att även intressanta objekt har en tendens att likaledes komma i grupp. Dagarna efter att B(i)rc väl landat på garageplan där hemma så dök nästa annons upp på blocket, denna gång betydligt mycket närmare, ja faktiskt bara på andra sidan stan, så dök givetvis NYY upp, en udda fågel i form av en 360 GLT utan kat 1988 med SKINN och AC plus taklucka. Bilen hade bra historik så det var bara att slå till.

Ett par veckor med Nicotin

Publicerad den

Egentligen ligger den här historien i lite fel kategori, ”bilar man minns” för är det något som NCT inte lär vara så är det just en bil man minns, SAAB 900 tillhör väl inte bilarna som riktigt etsar sig fast i medvetandet hos envar som svensk:-)

Historien om varför det blev en SAAB 900 anno kvalitetsmärket 1988 ja det är nog bara slumpen som kan vara faktor. Eller ska jag säga – billöshet och frustration?

Tiden sedan Maronne så opassande fick sin nya stationeringsort och tillträdande vårdnashavare hos Volvodoktorn har varit omtumlande. Familjen har ju visserligen en Sungreen Beauty i form av vår 9-5 Griffin (Robin), men det går mig en smula på nerverna att behöva förlita mig på att den ska vara tillgänglig.

Såååååå åter till historien, via blocket – var annars, fann jag en Saab 900i som redan varit inne hos farbröderna med rosthammarna och överlevt synbart bra – Inget ”Bra att veta” som skvallrade om kommande krämpor i form av Länkarmsfästena pockade på uppmärksamhet eller annat sånt där rostigt.

Däremot fanns det fina saker av lite mer slitagenatur, bromsbelägg som var helkass, taskig handbroms, ojämn bromsverkan fram och en spindelled nedre där fram. Ett klipp för en uttråkad och understimulerad själ som undertecknad, tillika väl prissatt och med ett bra tidsspann innan körförbud skulle inträda….

Det blev affär i Linköping och resan dit företogs ståndsmässigt med Satans Anhang och Co (järnväg alltså). Lagom mörkt var det vid avhämtandet och om vanligt givetvis så fick jag några tips i form av att värmen visst sagt upp sig…. Nice att köra 12 mil i januari med termometern parkerad i häradet runt -6 grader. Men men hem kom jag och felsökningen var som alltid när man skruvar nya bekantskaper förvirrande. Varför i hela friden ska man ta bort högtalaren för att kolla om värmekranen funkar? Och inte minst varför går det att sätta tillbaka stagen i fel läge och därmed låsa reglage och värmekran? Svaret är så klart för SAAB kom på det…

Nåväl, lite skruvande blev det och jag kände mig riktigt stolt, nästan lika mallig som när jag skaffade min Amazon av Dubergs långt innan körkortet var bärgat, nån känsla av att gå igenom det där som alla andra gått igenom tidigare, liksom bocka av att man klarat det – ett värdighetstest eller diagnostiskt prov i vuxenlivet.

Nackdelen med att skaffa bil bara för att bocka av och kolla att man klarat är så klart att engagemanget räcker bara så länge det finns något att göra, så när besiktningen var avklarad och bilen genomskruvad ja då kände jag bara Fy *fnytt* va tråkig bil och så erbarmligt jobbig att åka, inte gick stolen att flytta så jag kunde sitta bekvämt. Sista spiken i kistan blev när jag åkt till Munkfors en dag och jag kom hem ledbruten och uppgiven – blocket nästa!

Så nu är jag billös igen, men man borde ju ha en 9000…. kanske en tidig bara för att varit med om industrihistorien

Djupfryst och lätt bestulen

Publicerad den

Maronne – ja den kära 760’n anno 1990 klädsamt moderat högerlagd ska ju ut på äventyr inom kort…

Så det var ju dags för att väcka henne ur vinterdvalan igår kväll. Termometern parkerad i häradet runt -10 och beckmörker, 5 centimeter kornig nysnö och allmänt fruset.

Scenario; ta dig in i bilen, starta, varmkör och ta dig hem till Storstaden.
Mental inställning till projektet; en Baggis – startar garanterat och ingenting kan gå fel….
Utfall; blev ett och annat förflutet mindre övervägt ord över mina läppar.

Ja som alltid när man är stressad så går allt lite sämre än planerat;

*Att bilen givetvis var gravt infryst och därtill lyckades gå i baklås på förardörren var väl ingen högoddsare men ändå oväntat med tanke på att jag gjort denna manöver ett par gånger varje vinter som jag varit vårdare till denna skönhet.

*Att det var lufttomt i vänster bakhjul var däremot mindre vanligt med tanke på att däcken är fräscha – dessutom av ett inte helt okänt men numera tvivelaktigt fabrikat med ett namn som är mycket Svenskklingande trots sin Kontinentala tyska ägare

*Att bilen skulle fortsätta med egenheten att fortsätta gå i baklås var ju bara för troligt.

Saker värda att nämna; tja någon klåfingrig och säkert väldigt behövande har lagt rabarber på extrauppsättningen med fälgar med tillhörande usla blankslitna sommardäck som jag starkt vill minnas att jag ägt till denna

Sensmoral; Ha alltid ett välpumpat reservhjul i bilen och ät aldrig gul snö