Att UPS inte tillhör favoriterna av fraktleverantörer kan tillstås. Efter att mitt paket väntat i en vecka i Västerås på att någon själ väl skulle lasta den så kom paketet äntligen idag.
Att byta kylare på en Citroën C3 är en barnlek. Två självgängande skruv två kontakter och fyra slangklämmor så var saken utagerad.
Veckan som passerade bjöd på en ett ovanligt fenomen. Inte mindre än TVÅ säljare på blocket återkopplade till mig på telefon! För den som inte varit bilspekulant på ett tag, må kanske inte höja på sina ögonbryn. Men för alla oss som ständigt försökt få säljarnas uppmärksamhet må vara förbryllade. Möjligen kan man ana en kantring i marknaden.
Nu ska det tilläggas var det ju inte heller några totalt optimistiskt prissatta vagnar heller det handlade om. Utan några av de mer realistiskt prissatta dito.: En Citroën 2CV under 70 och en 80-tals amerikanare med V8 under 35!
Anar man möjligen att marknaden är en smula trögare och allt inte springer iväg av sig själv?!
Att vi alla någongång i livet tror oss ha en viss tanken om religiositet borde vara allmänt gods. Om du inte själv ännu kommit till den insikten å säger jag bara ”Vänta du och se…”
I mitt fall har denna faktor fått epitetet ”Han som blandar kortleken”, ja mest för att jag inte direkt vill tillskriva mig någon annan högre makts ståthållare som just den högre makten.
Just en sådan kurvboll kastades in i leken idag. För att snabbt rekapitulera, jag har troligen landat i att jag får bita i ett synnerligen surt, eller kanske rättare sagt dyrt, äpple. Detta då i att uppnå någon högre form av bilvårdare. Själva objektet i fråga må vara onödigt att presentera just i detta nu. Men jag kan konstatera att det är något som garanterat inte kommer lösa några som helst praktiska problem. Inte kommer vara särdeles ekonomiskt korrekt. Eller för den delen korrekt på några direkt andra plan heller. På ren svenska, en massa bortkastade pengar, men förhoppningsvis pengar som gör att jag får någon känsla av tillfredsställelse.
Lagom som hälsningen nedplitats i datorn, lite för att få mogna och meningarna få landa i något, så landade getögat på blocket. Tro det eller ej, men ta mig tusan så hade ännu en Citroen C3 landat för försäljning. Denna gång i Ö om än kompassmässigt i andra väderstrecket ställt från var jag hämtade ”Trikålåren”. Prismässigt tre gånger så dyr som tidigare nämnda trikåkår men i gengäld av den udda skogsmullemodellen av ett par årgångar yngre utgåvan. Den har dessutom en motor som verkar ha 50 % fler glada hästkrafter under huven om nu det enkom vore en väsentlig faktor. I skrivandets stund, ca 3 timmar efter att annonsen kommit ut så har svar ännu inte landat hos mig. Möjligen är det hela redan överspelat och utagerat. Men hoppet lever ju alltjämt. Snacka om Kurvboll så här från coachen…
Sommaren 2023 kommer sannolikt att gå till historien som den varmaste i mannaminne och negationen blir den att den troligen är den svalaste av alla dem som följer. Ja vi står obönhörligen inför stora utmaningar som civilisation
På snarlikt sätt går semestern nu mot sitt slut och och inget nytt sommarplåge-projekt har uppenbarat sig på min horisont. Visst har en handfull alternativ funnits på tapeten. Ett par av olika schatteringar av derivatet Ford. De två hetaste kandidaterna båda ca 35-40 mil från Ö. Båda lika rätt så väl som fel. En seriös tanke på att abdikera från min politiska kompassnåls hjärtpunkt och välja en Trabant. Men även ambitionen att skaffa en arvtagare till min stundom saknade Pontiac Grand AM. Ja mången idé men allt för långt till genomförandet.
När väl ett anatomiskt skelett uppenbarade sig i trakterna av där ett av fjolårets objekt alltjämt huserar så kändes det hela, om inte solklart men väl så oomstigligt. Så här är jag, lagom inmålad i hörnet av vad en sista veckas semester må innebära.
Sååå vad ska man göra, då när ”alternativet inte går att komma runt”? Ja, svaret saknas än så länge, även om jag starkt anar att mantrat ”när hjärta och hjärna inte kan komma överrrens så är det plånboken som får ta smällen” kommer bli allt för aktuellt. Inom en allt för snar framtid är jag rätt för….
Att parkera sin diminutiva Renault Twingo på diagonalen på den extra breda familjeplatsen i köpcentrats underjordsgarage känns…. ja vad säger man, pärlor för svin? men helt klart luftigt. Enfamiljshistorik med tre ägare ur samma familj och adress.
I mina dagar har det sänts en och annan postal hälsning till potentiella fordonssäljare runtom i landet. Nu senast ägaren till en importerad Ford/Mercury som tydligen verkar ha upphört kolla annonssvaren på blockets meddelandetjänst.
Om vederbörande möjligen inte huserat typ 4 timmar i bil bort så kanske, jag istället svängt förbi enkom för att lägga min hälsning i brevinkastet. Men nu får det bli PostNord som får träda i tjänst. Fingers crossed att säljaren behagar svara.
Möjligen ska detta inlägg och intressskiftning ses som ett smärre hälsotecken och att min gasserade sjuka av ”morbus London-Taxinum” få vara på avklingande.
I slutet av juni 2023 meddelades den tråkiga nyheten att Herbert Müdsam bytt planhalva. Ett frånfälle helt klart. Att denna doldis möjligen inte är så allmänt omsjungen skallrar möjligen det faktum att mina inlägg kopplat till denne saligt insomnade virtuos helt plötsligt genererar en hel del besök.
Om du likt dessa letar efter mer information om Herbert så finns det ett par tre inlägg jag kan rekommendera
Herbert Müdsam – mannen med röntgenblicken
Mannen med röntgenblick – del 2
Hyllas den som hyllas bör – mannen med röntgenblick del 3
Längs Klarälvens strand tycks männen med röntgenblick samlas
I mitt polycykliska bilintresse så cirklar bilintresset runt flera olika vagnar och inriktningar.
Över tid har det varit ett antal cirklar som alltsammans roterat i. Allt från Audi från min uppväxt, Volvo kombis under åren de var överkomliga. Akterladdade Skoda och diverse andra östeuropeiska lågvattenmärken. Även dessa från sommarsemestrarna bakom järnridån. Och i mer vuxen ålder en tanke på London Taxis – som bevisligen alltjämt finns på näthinnan.
Just London Taxi-spåret har även emanerat i ett smärre reservdelslager av känt felande detaljer. Här någonstans så börjar misströstandet och tvivlen sätta sig i sinnet. Inte minst för prisbilden för det senaste objektet visade sig vara helt väsensskilt från mitt estimat.
Frågan är möjligen om det må vara läge att växla fokus för mitt intresse? Kanske sadla om och lägga fokus på något av de andra spåren?
Att man lite tills mans präglas av de ideal som råder när man formerar sin sinnebild av ett och annat, ja de torde vara otvetydigt.
I mitt fall, född anno 1976 och med barnaögonen på omvärlden därefter så har det i mångt och mycket fångats av bilar med svärta.
Nu pratar jag inte som svarta lackeringar i allmänhet, nej för där och då var starka färgval à al mode. Nej jag pratar mer om frukten av 1970-talets säkerhetstänk och gummerade vadderingar istället för blaffigt krom.
För mig är en amerika-anpassad MGB med svart tryne i from av grill och stötfångare i någon gummerad plast betydligt attraktivare än en med det blankkromade som fanns lite tidigare. På samma sätt attraherar Volvos GLT-modeller långt mer med sina svarta inläggningar och Stripes och svart grill än GLE’s silver-sobra diton, för att inte tala om GLT6’ gulddekor som känns, ja påklistrat sprejburksaktig.
Här är mitt dilemma, framför allt jakten på en London-taxi, ska man sammanföra alla dessa stilelement så är det i princip bara de absolut sista årsmodellerna som helt kvalar in, även om vagnar från mitten av 1980-talet ibland kan ha de svarta klossiga stötfångarbalkarna.
När jag kommer tänka på det så ligger väl Volvo 140-serie anno 1974 även på min topplista över modeller jag gillar. Men visst, då ska den väl helst även ha lackering i apelsingult/lätt orange.
Uppenbart är helt klart att svärtan från uppväxten på sitt appellerar i tillvaron än idag.
Såhär med bara någon vecka kvar inför det att årets stresstest. Då i form av semestern hägrar pågår en smärre kamp i mitt huvud. Det kan yttra sig i många olika faser och planer.
Allt från att sondera alla annonssajter efter lämpliga objekt. Fundera på om det finns spännande vagnar jag i borde uttrycka intresse för. Överväga alternativa vagnval. Reflektera över vad jag verkligen vill ha. Även fundera på hur jag ska lyckas bli av med kandidaten om kemin inte infinner sig.
Än mer förvirrat kan det bli när jag försöker sätta objektet i någon form av projektkontext. Här nedan ett försök till Youtube-uppslag för hur ett avhämtande långt bort i landet skulle kunna utspela sig. En plan timead och klar inte helt ovärdig en viss Charles Ingvar.
Här någonstans börjar det allt som oftast gå upp för mig,
-ett; Köpet är sällan det svåra – ja om nu väl säljaren svarar – och det är det ju inte alltid:-)
-två; Logistiken har blivit så mycket mer problematisk ju äldre jag blivit. Helt plötsligt ska det vara platsbiljett på tåget, ja rent av snabbtåg med frukost.
-tre; Ja vad gör jag om jag helt plötsligt vill komma ur ägandet? Hur mycket kommer jag gå back, eller kommer jag ens lyckas sälja?
-fyra; Vad har jag för vision med förvärvet? tänker jag att det ska vara något att bruka, skruva eller visa upp?
När allt detta sköljt över mitt sinne, ja då är det inte alltid kompassriktningen känns given. Nej skulle jag idag sätta en blank 25-öring på vad nästa objekt som landar på uppfarten verkligen kommer vara. Ja då får jag faktiskt bli svaret skyldig. Det är inte omöjligt att det skulle bli något helt annat än vad min vision är för stunden. Ty det nog bättre att köpa något som man tror man kan bli av med. När det stadiet av bilägandet står för dörren. Det behöver ju inte vara drömbilen av idag som är mest lättsåld…
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.