Kategori: Billöshet

Inlägg där våndan av att vara utan objekt att lägga energin på,

Ännu intet nytt på bilfronten….

Publicerad den

Nu när höstluften så smått börjar skvallra om att cykling inte är en sysselsättning ämnad för dem likt mig är frusen av sig, ja då är det väl dags att summera sommaren 2017. Som den minnesgode läsaren säkert direkt reflekterat över så har det ju varit påtagligt tyst på vagnparksansvariges inlägg en längre tid. Och visst, det är inte lätt att koka soppa på den där väldigt urlakade spiken som vi lagt i kastrullen nu i snart 1000-talet dagar…

Därmed inte sagt att det inte varit nära, så nära att jag de facto fått göra två resor till Västerås för att först torrsimma i en Mercury Grand Marquis Läs mer…

I dessa tider av brexit – dags för en brittisk vagn månde?

Publicerad den

Jag är uppvuxen i ett hem där boken ”Allt om bilen” utgiven av Motormännen/Det Bästa’s förlag stod som källa för en stor del av mina teoretiska kunskaper om bilens konstruktion och vårdande av den samma.

För ett år sedan lyckades jag hitta ett eget exemplar på en loppis och det var ett kärt och väldigt hemtamt återseende. När jag idag tittar på de rika illustrationerna så slås jag av hur många brittiska vagnar som fått stå modell för allsköns av ingreppen, rostlagning av framskärmar på en Morris Minor, eller påfyllning av Bromsvätska i en Cortina med bromscylinder på vänster sida om motorn sett framifrån, eller som när proceduren för att byta hjul ska visas, ja visst då är det på en Morris 1300. När vi väl kommit fram till stycket om att spraymåla bilen, ja då finner man det fullt normalt att det hela givet bäst görs på en Triumph Herald  med sitt speciella huvlåset på framskärmens nederkant. Aningen subtila anspelningar, ja visst, och på samma sätt nått som än i dag gjort att jag inte är helt främmande för nått gjort på de galna öarna där ute i väster.

Nu har det väl dock inte burit sig så att det blivit nått brittiskt ännu, ty urvalet av Austin, Morris, Triumph eller Leyland på blocket är väl inte helt välsorterat. En eller annat på  -Rover står väl att finna, (Land -, Range – eller kort och gott Rover) men det känns inte riktigt som det på dessa jag är på jakt.

Men skulle det dyka upp en Rover 213 (SD3) från mitten av 1980-talet, derivatet av Honda Ballade, så skulle det vara svårt att stå emot, här till vänster hämtad från kultserien Skenet bedrar. Sannolikheten är väl ganska låg att en sådan skulle ramla förbi för de åren så hade vi inte någon regelrätt import av personbilarna och inte heller frågan om generalagent här i Sverige verkar varit helt klar även om Harry Karlsson bil tog in en och annan Land Rover och Range Rover…

Körjournal?! Håller man på med sånt än?

Publicerad den

i mitt bilägandes barndom så förde jag körjournal, ja ni vet en sån där sladdrig litet tunt häfte där varenda liten tankning pliktskyldigt plitades ned med mätarställning, körd sträcka och tankad mängd. Inte för att det fanns något lagmässigt krav, men för att det liksom bara kändes lite mer vuxet att föra bok på utgifterna och antalet mil som tillryggalagts sedan senaste visiten vid pumpen.

Inspirationen kom säkert från farsan med ett förflutet som glassbilschaufför så föll det sig väl naturligt Läs mer…

Vägmannaskap – en dygd allt mer på utdöende.

Publicerad den1 kommentar

Hela min uppväxt präglades av att Bilen var kommunikationsmedlet. Kanske var det tack vare att farsan körde glassbil, eller så var det just att i Nora där jag växte upp så var bussar inte direkt det naturliga sättet att förflytta sig. Rent kan det ha varit semestrarna med bil och husvagn som liksom valsade fast och cementerade in Bilen som det  naturligaste av sätt att förflytta sig.  Och visst, det blev ganska många upptäckarmil i bil varje sommar, oftast med Jugoslavien som vändkrets innan det bar hemöver igen. Hemvägen givet en annan sträcka än nedresan, för så ska det va, sa farsan.

Många av resorna sätter än idag någon form av ”minsta-nivå” för vad som är  möjligt, korsa Budapest i rusningstrafik – inga problem, ta sig upp till Gross Glockner, been there and hab’ der aufkleber, Rhen-dalen med den Lorelei *gäsp* och listan kan göras Läs mer…

Ännu ett förlorat bilår…

Publicerad den

…har lagts till handlingarna. Summerat blev 2016 ett verkligt bottennapp, innehavet på bilfronten ser precis lika ospännande ut som vid ingången av nämnda kalenderår.

En strimma av visshet noterades då familjen de facto kom att passera Berlin, inte bara en utan två gånger med hustruns Oncle Ben. Herr Ben fick även bekänna färg i städer så som Warszawa, Prag och till och med hemorten Mlada Boleslav men det var ju ingen bil vi förvärvade denna säsong….

Nu ska jag inte låtsas om som det ens varit nära att komma till skott, visst det var en Lada Samara Baltic som gäckade – men jag fattade insikt redan innan tåget skulle bokas och jag fick vackert backa ur. Efterhandsanalysen gav väl vid handen att det var olyckliga omständigheter i form av minimalt bilbehov, ett lätt föraning om att ekonomi är läran om att hushålla med en resurs och andra, som jag då trodde, intressanta alternativ som lurade i kulissen… Och så länge som kära Diesel-Doris råkar ha hälsa, ja då är det lite svårmotiverat att slå till på nått objekt som bara är lite intressant…

Nä, nu får det vara nog med ältande över sånt som uppenbarligen kom av sig… Nu siktar vi på 2017!

Fiero – en missförstådd underdog man borde rädda!

Publicerad den

Japp jag erkänner, jag har ett gott öga till 80/90-tals Pontiac’s.

Kanske är det den där lite mer sportiga approachen som gör att det lockar utan att vara den typisk muscle car med släggkastarambitioner….

För ett par år sedan så var det bra nära att jag blev med en Fiero, planen var långt gången men det var lite Läs mer…

I garaget ekar tomheten… mellan skåpstommarna

Publicerad den

Efter att ha slutat min anställning hos firman på torget så kan man så smått ana morgonluft på bilfronten. Garaget vikarierar för stunden med att förvara vår gamla köksinredning, men den är ju en baggis att förpassa om rätt objekt råkar till in. Diesel-Doris får ändå alltjämt stå på uppfarten.

Det har varit en smula vingklippande om än väldigt ekonomiskt att faktiskt inte behöva nyttja nått med fyra hjul för att ta sig till och från fritidsbortfallsinstitutionen (jobbet), men som sagt nu kan det så smått anas en öppning att ha skäl att skaffa nått kul – igen…

Byebye, best western friend

Publicerad den

När nu februaris slut kan skönjas så summerar jag bilinnehavet till en(!) stackare som står och småfryser på garageplanen. Den kära Pontiacen ’Black Beauty’ lämnade min ägo efter drygt en månad på blocket. Visst det var ett strategiskt val att inte göra världens mest aktiva säljkampanj men det var långdraget helt klart.

Over and out!

Så var 2015 lagt till handlingarna

Publicerad den

Ja så var det dags att i bästa kvällstidningsanda sitta här och filosofera och spåna kring det bilmässiga Icke-året 2015…

Ja hur var det nu som man kokar soppa på en spik?

Japp det är bara att konstatera att 2015 var ett förlorat år på bilfronten för min del. Vän av ordning skulle givetvis inflika att jag visst haft mina beskärda delar av bilhandel och vandel då min ärade hälft faktiskt gjorde slag i saken och bytte vagn. Onekligen är det ställt bortom tvivel att hennes trogna följeslagare i form av Volvo S40’n Vince flyttade från gården och ersattes av Onkel Ben – en aningen stramare och yngre följeslagare från Mlada Boleslav. Men det känns liksom som lite renommésnyltande och att klä sig i lånta fjädrar….

Och summerar vi likt transportstyrelsen så har jag de facto blivit två registeringsposter fattigare, båda dessutom tvåhjulta. Redan i somras så försvann vår gamla Polar, eller vår/min? – det var ett Läs mer…

Av akvariet blev intet…

Publicerad den

Dags för redovisa gångna veckors bilplanering.

Min föraning om att min grandmaster-plan givetvis skulle spolieras, varför inte lita på magkänslan för en gångs skull ringer in öronen….

Nu ska i ärlighetens namn tillstyrkas att bilen var över förväntan, startade perfekt efter lite övertalning, inga anliggande bromsar eller annat junk… på det hela räddningsbar… Dags för en liten övning i form av att vrida på ratten… och ett hjärtskärande skrik och ett väsen som frenetiskt vred emot minsta rörelse på styrhjulet… För att inte tala om den decimeter vatten som fanns i bagaget….

Denna stolta exkursion företogs givetvis i min givna följeslagare Black Thunder som liksom inte gillade att utmanas och givetvis tilltog en catfight vagnarna emellan. Som ett led så ville thunder göra skäl för namnet och antog basröst…. Ja avgassystemet bakre burk sprack….

Så nu har vintervilan infallit och black thunder har ersatts med Diesel Doris:-)