Vårsolen och en Blå SAAB. Illustrationen kanske känns bekant, ja inlägget är nog någon vecka gammalt.

Det hela utmynnade i en kort hälsning på (vy)kort i veckan som gick. I dagarna fick jag ett telefonsamtal som tack för mitt glada tillrop. Tänk va kul det är när även undertecknad hör något tillbaka.

Nittiotalet var troligen den tid när bakrutestreamers och kampanjdekaler hade sina sista dödsryck. Bakrutedekalen som informationsbärare hade som jag ser det 1980-talet som sitt gyllene decennium, så var och vart annat arrangemang med självaktning givet tog fram en streamer till bakrutan eller bakstöten på div lastbilar. Lägg sedan till alla de mer eller mindre fantasifulla och ofta provocerande dekalerna som fanns i Hobbex sortiment.

1990-talets kampanj-plattform

Den mest framstående kampanjinsatsen höll bensinstationskedjan Statoil i, då i samarbete med det hippa Bingolotto. Här gällde det att dekorera bilen med en kampanjdekal i bakrutan. Budskapet var i stil med ”Vinn med oss”, ”Lugn du vinner”, ”Satsa på en vinnare” och ”Jag kör prisvärt”. Tävlingsmomentet kallades Dekaljakten och hölls åren 1992-1994.

I samma veva så var det dags för folkomröstning rörande om Sverige skulle gå med i dåvarande Europeiska Gemenskapen, numera EU. Här syntes det budskap för eller emot på var eller varannan bil. Valresultatet var väl tämligen tu-delande men det verkar vi ha kommit förbi såhär med mer än 25 års medlemskap i bagaget.

 

Att man sällan blir profet i sin egen hemstad torde vara fastlagt. I alla fall om ordstävet kan räknas som bevis.

I dagarna så drabbades jag lite av samma känsla. Speciellt när jag råkade låta svadan flöda. Ämnet var vad som firar 50 års jubileum kopplat till trafik-sverige. Och visst kunde jag orera. Bara Ölandsbron är nog värd ett eget inlägg i sig. Därtill bilregistrets tillkomst och hur det mottogs. För att nu inte missa det nya körkortet.

Den tilltänkta mottagaren för min monolog var klart inte lika begeistrad kan jag jag säga.

Men nog om det, här har jag äran att få orera fritt. Inom kort hoppas jag även kunna brodera ut texten i ämnet.

En snabb koll på listan över vagnar jag har lite koll på finns en handfull poster.

Förvånande nog så är årgång 1998 överrepresenterad. Så här i efterhand har jag funderat mycket kring hur det kan komma sig att vagnarna just från det år etsat sig fast. Kanske var det just där och då, 22 år och med fast inkomst som det helt plötsligt var möjligt att sondera bilmarknaden.

Eller så var det dejt faktum att jag då flyttat så pass längt hemifrån att var bara att klara sig själv som gällde.

Just nu finns följande härligheter, Ford Escort, Seat Arosa, Saab 9-3 och en Mercedes w210 inkvalade på listan. Allesammans 1998:or!

Ingen regel utan undantag

Givet så är det inte fullt så enkelspårigt att endast 98or skulle finna på listan. Även en 2006 års Hyundai Matrix, någon sen Chrysler Pt. Cruiser och en Toyota Camry från 1993. Samt en och annan 80-talare i form av Ascona och London Taxi om jag nu kisar hårt för mitt inre.

Statiskt må det icke vara

Denna ”spana efter-lista” är i mångt och mycket en dynamisk sammanställning där vagnarna utifrån dagsformen ibland kvalar in. Eller för den delen lika ofta ut.

Favoritexemplet är nog fjol sommars stora fynd, en röd VW Passat dokumenterad på Willys-parkeringen här i grannskapet. Då hade vagnen en ursprunglig ägare. När nu nämnda pärla verkat byta brukare i det tysta, den nya verkar finnas inte allt för långt från där jag huserar, ja då straffade den ut sig från listningen.

Inklämda poster i ägarlängden

Mycket kopplat till att det ofta handlar om bilar med en brukare sedan ny. Hinner någon emellan i ägarlängden, ja då är det ju inte fullt lika intressant.

Vårsol, torgdag och ännu en överlevare! Väl mött bästa Golf från 1990-talets mitt. Förvånande nog var de så lätt flagande vita plastskyltarna var som nya…. Kanske är det jordmånen där ute på västgöta-schlätta som räddat kvar denna tidskapsel? Ägarlängden skvallrar om ett sentida ägarbyte även om föraren såg ut att kunnat vara den ursprunglige som för 30 år sedan klev in hos den lokale volkswagenhandlaren.

1972 var uppenbarligen ett motorår som präglar oss än idag, 50 år senare.

-Det nya körkortet i plast! -Ölandsbron invigs. -Det nya trafikregistret med nationella registreringsnummer såg dagens ljus 1972.

Om något så är väl möjligen det ny körkortet det som lämnat minst står i tillvaron. Vän av ordning skulle nog haja till om vi idag skulle ha ett litet häfte med en fastklistrad bild och en öljett för att indikera att det var äkta. Nej det skulle väl kännas som upplagt för ”anpassning” av den som hade såna ambitioner.

Ölandsbron togs i bruk hösten 1972. Prislappen lär ha landat i häradet just 100 miljoner med tillfartsvägar och lite anpassning. Ölandsbron  i sig har dessutom varit ett objekt som gärna förevigats som glaskonst. Hemma hos mig finns inte mindre än 4 olika glasblock med koppling till bron.

Det kanske viktigaste för motorbranschen det nya centrala bilregistret. Nyheten var att registreringsnumret skulle bli nationellt och följa med bilen. Tidigare så fick bilar bytte ägare utanför landskapsgränsen fått ansöka om ny registreringskombination i det nya hemlänet. Det gamla systemet var uppbyggt kring en landskapskod. I Örebros fall T följt av siffror. I takt med att vagnparken växte så fick storstäderna två bokstäver följt med siffror. Exempelvis Lill-Babs gamla Mercedes 190 SL lystrade till BA36444. När svärfar Walter gjorde slag i saken och köpte bilen till Örebro så blev det istället T38800.

Nya registreringsnumren som infördes i etapper från 1972 och framåt. Det byggde på en kombination bestående av tre bokstäver och tre siffror. Den tilldelade kombinationen kom att följa bilen hela dess livslängd.

Ambitionen är att skriva lite mer om respektive begivenhet i kommande inlägg – stay tuned!

 

Att det finns en smärtgräns för det mesta är väl allmänt känt. Att gränsen är möjligt en smula elastisk ska tillstås dock. Jag menar, vore det 25 grader kallt så skulle det vara lättare att acceptera kostnaden för att ta sig till jobbet med bil. Men nu, med kvicksilvret runt 0:an och 7-8 minuters cykling på snöfria gator… Ja då är den i mitt fall definitivt passerad.

Smärtgränsen jag pratar om är förstås om det är värt att offra 23,32 litern för diesel för att ta sig till jobbet. Kontra, som i mitt fall, ta den sedan 1990-talet slutbetalda cykeln och på kuppen bränna några överskottskalorier upplagrade just för framtida kroppsövningar.

Nu tror ju inte jag att soppapriset kommer falla inom överskådlig tid. Eller rättare sagt råoljepriset lär vara fastnaglat över 100-dollars strecket. Möjligen kan statens skatter falla en smula speciellt ett valår som detta. Kanske rent av troligare eftersom en skattesänkning på bränsle kanske är lättare att smälta än exempelvis att gå med i Nato. Och då kan det vara mer lättsmält att bjussa på skatteintäkter istället för att surra sig vid masten för en förändring av vår säkerhetspolitiska doktrin sedan anno dazumal.

Ja 2022 lär visa prov på mången utmaning!

Att journalistik i mångt och mycket handlar om att väcka frågor och förhoppningsvis även ge svar det ligger i dess dna. Wikipedia sammanfattar det att typiska ansatser för journalistik ofta är Vad, var, när, vem, hur och varför?

Jag kommer ofta åter till ett biltest som i mångt och mycket sammanfattar allt ovan med ett motpåstående. Artikeln är daterad dagarna innan jag skulle fylla 12. Intressant nog så har konklusionen man kom fram till hängt med som ett mantra i mitt sinne sedan dess.

Om man nu ska bena lite hårdare i det så visst, jag befann mig i den sweet spot i livet är jag var just på väg att byta från mellanstadiet till högstadiet och hela livet låg framför mig. Där och då var jag en stor fisk i en liten damm för att ta lite österländsk filosofi på tillvaron. Några år senare skulle hela världsordningen kastas omkull och spelplanen för allas vår bild av efterkrigs-Europa och dess intressesfärers utsträckning omdanas fram till dags dagar.

Åter till den helige skrift, vi talar förstås om Teknikens Värld – denna katalysator för min världsåskådning ur ett motorperspektiv. När jag i dagarna fastnade med den där fråga i huvudet så var de läge att ta bra nämnda artikel ur arkivet. Objekten som TV valt för sin provkörning var två lika men ack så väsensskilt olika vagnar. Den ena – gräddtårtan – en välspecad Honda Legend Coupé med V6-motor och i princip fullkryssad tillvalslista. Den andra – knäckebrödsvagnen – en undermotoriserad 4-cylindrig Mercedes 230 CE – alltså Coupévarianten på samtida E-klassen.

Utgången var väl inte helt given även om det på pappret var solklart att Hondan skulle vinna. Där någonstans såddes fröet till konklusionen som följt mig sedan dess. Kan man tänka sig att äta gräddtårta till frukost år ut och år in? Eller är det kanske bättre i långa loppet att satsa på det något mer allroundalternativet och satsa på den lite mer jordnära Kläckebrödslinjen?

Svaret kommer bli mer livsåskådning än passion för bilar. I mitt fall så är det knäckebrödet som hägrar. Det känns lite tryggare och stabilare med det lite mer nedtonade och inte fullt så effektsökande. Men i gengäld – ibland ska de vara fest också….

Vem skribenten var hör jag dig fråga – lite otippat får jag svara Michael Åhman som sedermera kom att vara redaktör för en annan långkörare i min samling – Bilkatalogens senare del och därefter engagerad i förlaget Egmonts produktioner.

Då har det gått ett långt, corona-präglat år sedan jag råkade på en underbar Hyundai Matrix i trafikvimlet. Erkännas bör väl att min interaktion med vagnar av nämnda modell inskränker sig till att hittat en på saligt avsomnade Delplocken hösten 2021. Här bäst illustrerad i form av emblemet från vänster bakskärm. Huvudinlägget hittar du här

Erkännas bör, modellen ifråga, har retat näthinnan flertalet gånger det gångna 365 dagarna. Flertalet gånger har köpinpuls funnits. Var gång har jag dock tänkt att det möjligen är fjolårets vagn jag borde sukta efter.

*Stiliserad av brunsocker på pinne = en ordlek på designhusets namn Pininfarina / pinne + farinsocker